fredag 23 april 2010

En veckas vila!

Det är precis vad min trötta kropp och själ behöver just nu! En veckas vila! Inatt åker vi till förhoppningsvis aningens varmare breddgrader! :-) Tror inte jag kommer att blogga något under veckan, men den som lever får se! :-)

torsdag 22 april 2010

Tron på människan!


Jag påstår inte att jag är någon expert, vare sig det gäller äldreomsorgen eller kriminalvården. Jag har jobbat inom båda, äldreomsorgen var det många år sedan sist, och kriminalvården väldigt nyligen.

Jag har funderat lite på det här med människosyn de senaste dagarna, med grund av en "status" som cirkulerat på facebook och som lyder följande:

"Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldre-boenden! Så får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, och de får pengar i stället för att betala. De kriminella kan få kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släckt klockan 20:00 och bada 1 gång i veckan (max)!"

På sätt och vis kan jag förstå människors tänk om detta, att det är orättvist på något sätt, samtidigt som jag inte förstår det, skulle aldrig själv lägga de där raderna i min status exempelvis. Kanske ser jag det själv på ett annat sätt eftersom jag arbetat inom kriminalvården.

Varför ska en sak bytas ut mot en annan? Vad blir det för bättre av det? Visst ska vi arbeta på att förändra saker som är fel, visst ska vi ha en tro på det. men vi ska också ha en tro på MÄNNISKAN!

Alla har vi någon i vår närhet som utfört en kriminell handling, förmodligen har vi själva också gjort det någon gång i livet. Säkert vet du någon som kört för fort och fått böter eller mist körkortet. Kanske vet du om någon som varit rattonykter eller kanske vet om någon som förskingrat pengar eller dylikt. Visst är det skillnad på någon som stulit en penna och någon som berövat en annan människa livet, det fattar väl jag också. Men var går gränsen?

En kvinna som under hela sitt liv blivit utsatt för misshandel av den hon lever med. Som kanske till slut får nog och når sin gräns och tillgriper något tillhygge där gubben dör på kuppen, eller kanske gör något i rent självförsvar och det går riktigt riktigt snett, riktigt illa och därmed åker hon in bakom lås och bom för detta. Är det annorlunda då? Annorlunda motför "en annan mördare"? Hur hade du sett på saken om det var din egen syster eller bror? Hade du då sett att det är en MÄNNISKA, inte bara någon som går under kategorin kriminell?

Tron på människan måste finnas. Annars finns ingenting.

Om alla "får skylla sig själva" och vi alla ska "sköta oss själva och skita i andra" då kan vi lika gärna stryka ordet medmänsklighet ur ordboken..

"Rötägg" och psykiskt sjuka människor finns det inom det kriminella, såväl som inom alla andra "kategorier" i samhället om vi nu ska dela upp det så.

Människor med trasiga uppväxter, som vuxit upp med alkohol eller andra droger ständigt närvarande, som inte haft någon riktig familj eller något riktigt skyddsnät, som kanske inte har styrkan att stå emot, som aldrig haft NÅGON som trott på dem. Trasiga små själar som blivit människospillror.

Det är aldrig någon ursäkt, men det kan skapa en viss förståelse varför det kanske blev som det blev.

Har man ingen som tror på en, ingen som SER en, vissnar man bort till slut och det blir inte lika lätt att heller tro på sig själv, att man kan något, att man är något. Att man har ett värde.

Studier har gjorts, där en lärare blivit informerad, innan den blivit tilldelad en skolklass, att "eleverna i denna klass är något extraordinärt, de är väldigt begåvade". Eleverna har gått ut med toppresultat och de var "bara vanliga elever" om man nu kan säga så. Den tro läraren haft på dem gjorde att de presterade som de gjorde.

Är det inte lätt så att vissa barn ses som "de där stökiga hopplösa ungarna", de som ingen riktigt tror på. Vad ges de för förutsättningar?

Det är så viktigt att bli SEDD. Det är så viktigt att någon TROR på en! Att man annars kanske lätt känner att "Det är ingen idé" kan jag faktiskt förstå.

Jag har mött så många fina fina själar som hamnat snett i tillvaron. Som är så otroligt fina människor. Som är otroligt talangfulla och kloka. Som kanske gör dumma saker när de har droger i kroppen exempelvis. Som gör dumma saker för att få ihop pengar till droger.

Det är olagligt och det är fel. Det är ingen ursäkt.

Men vi får aldrig, aldrig någonsin tappa tron på människan. För då är vi fel ute.

Vi lever i en konstig tid. Vi är som små robotar som hela tiden ska prestera, prestera, prestera. Annars har vi inget värde. Var är MÄNNISKAN i det hela? Vem ser henne? Vem ser och förstår hur viktig mångfalden är? Att vi alla är olika? Att vi alla har vår givna plats här i samhället och på jorden. Att vi alla fyller en viktig funktion. Att vi inte alla kan vara lika. Att vi alla behövs!

Är det en slump att det idag är 5 gånger vanligare att unga personer (15-24 år) vårdas på sjukhus för sitt narkotikaberoende och att det är 3 gånger vanligare med vård av alkoholrelaterade problem än för 20 år sedan? Och då är det inte akutsjukvård, utan psykiska störningar, psykoser och andra psykiska obalanser.

En rapport från folkhälsoinstitutet visar att antalet kvinnliga alkoholister har ökat med 50% från 2003 till 2007.

Nä, jag tror inte det, att det är en slump alltså.

Som vanligt halkar jag in på tusen olika sidospår, men det får vara så. Detta är mina tankar och funderingar som föddes ur detta.

För att återgå en smula till huvudämnet som drog igång allt detta i mitt huvud; äldre som varit kriminella i sitt liv, gäller annat för dem? Skall de ha sämre villkor eftersom de ändå har varit i det facket..?

Hur tänker ni kring detta?

Hur det än är, så är vi alla människor. Hur det än är, så föddes vi alla till denna jord som oskyldiga små spädbarn.

Det är en svår diskussion. Jag vet det. Det som hänt en ursäktar inte vad man gjort. Men som sagt, var går gränsen? Vi kan alla hamna inom kriminalitet, vi kan alla bli så omkullvälta av livet att vi hamnar i saker vi aldrig trodde vi skulle hamna i.

"Det finns ett enkelt och osvikligt säkert sätt att sluta se sina medmänniskor som just det - människor!

Det är genom att börja kategorisera dem...

När man inte orkar se lidandet och tragedin så säger man inte längre, Pelle Lena, Hasse och Tova - man säger hemlösa, missbrukare, dubbeldiagnoser, psykiskt sjuka, invandrare, kriminellt belastade och så vidare och så vidare.

Listan kan göras hur lång som helst..."

Helt fel ute...

På ett område i livet är jag helt fel ute.. Det stämmer inte alls..! Inatt fick jag kloka ord från min vän N, hon skrev:

"Tänk såhär, det bästa vi har är vårat kreativa sinne, vi kan skapa oss precis vad vi vill så länge vi har viljan till det. :) Oavsett om du får bygga ett hem från grunden, så går det! :) Tänk inte på vad du inte har, utan tänk på vad du har, dina egenskaper, kunskaper och dina drömmar, då blir allt så mycket lättare! :) "

Så sanna ord! På nåt sätt gick de rakt in i mig och gav mig kraften och tron åter!

Sen hade hon börjat tänka på ett djur medan vi pratade, en skunk! (haha)

Skunkens budskap: "Du går mot en ny tid. Min gåva till dig är att gå framåt i livet. Här gäller det att kliva ur rädslorna för det okända."

Klockrent! Jag får gåshud!!!!

onsdag 21 april 2010

Något jag läste,. Något jag sa.. (tankar om sex)



Något jag nyss läste i en bok påminde mig om en diskussion jag hade med ett par damer som jobbar nätter inom vården, då de var in på mitt jobb under natten. Fråga mig inte hur vi kom in på ämnet för det minns jag inte. Jag är ju rätt så frispråkig och öppen av mig och även dessa två damer, så vi kan prata om lite allt möjligt mellan himmel och jord.

Samtalet denna gång handlade om sex. Damerna menade att de hellre ville ha frukost på sängen av sina gubbar än morgonsex. Jag kände tvärtom i den frågan, sa att bara ni börjar ta på varandra, så kommer ju lusten att komma av sig själv och när man väl är där är det ju fantastiskt, härligt och underbart! Det finns inget mer underbart än att ha sin älskade så nära och intimt! Mår sällan så bra som då. Endorfinerna flödar i kroppen, jag känner lyckorus, känner mig vacker, lugn och fridfull! Det är fantastiskt!

Iaf så sa den ena av damerna att jo man kanske skulle ge det en chans, göra en morgon annorlunda och se vart det bär hän!

Det jag läste i min bok nyss var: "Att ligga i sängen och resa sig upp, eller att vara ute och gå och ta ett steg till - vilket är jobbigast? När du väl är igång går det lättare och ibland av sig självt. Det är precis som sex, något som allt färre har tid och ork med i dag. Ibland har man ingen lust för man är trött, stressad, irriterad eller något annat. Men kommer man väl igång så kommer lusten också, det går av sig självt och ger starkt välbehag."

Kapitlet handlade om flow.

Jag kan förstå, att det kan gå upp och ner, precis som med allt i livet! Jag förstår att man inte kan vara nykär i all evighet.

Jag förstår också att det är så otroligt viktigt att aldrig glömma bort att ta i varandra, oavsett hur kort eller länge tiden har gått! Bara något som en kram skapar otrolig närhet och beröring är något vi alla behöver och mår bra av!

Jag hoppas att jag själv kommer att komma ihåg detta i tider av tidsbrist, av stress, tider då det är mycket som snurrar. Det är viktigt, det är fantastiskt och det är alldeles underbart! Bland det vackraste som finns! :-)

Jag kan fastna - men jag kan komma loss!

Ibland har jag en tendens att fastna, inte få särskilt mycket gjort av min dag. Det är en sak att ha dagar ibland då man inte gör någonting, kroppen och själen behöver såna ibland, lugn & ro-dagar!

Men en dag som idag är en dag då jag skall jobba inatt. Då har jag lätt att kasta bort hela min dag och bara gå och ha ångest hela dagen över att jag ska jobba inatt. Tog mig i kragen och forslade iväg mig själv på promenad. Har lite ont i ena knät sen jag sprang i förrgår och det sitter kvar än, så jag klädde mig för att springa och tänkte att jag springer om det känns bra, men det kändes inte helt okej, så det blev promenad =)

I början av promenaden hade jag min trumpna "jag-vill-försvinna-från-världen-snälla-se-mig-inte-min". Ju mer jag gick desto bättre kändes lilla kroppkakan och desto mer tinade själen upp och nya friska glada tankar började susa i skallen!

När jag hade gått en bit ringde dessutom telefonen och det visade sig vara en vän som jag älskar och inte har träffat på flera år, sen hon flyttade till Göteborg. Efter samtalet med henne, vilket fick avslutas då hennes lilla son skrek högre och högre och krävde uppmärksamhet, kände jag mig så uppfylld av härlig energi! Sådär pigg och glad i hela kroppen!

Det är härligt med såna vänner, där det inte spelar någon som helst roll hur längesen det var man sågs eller pratades vid, man har alltid densamma kontakten som man alltid haft! :-)

Så bra kunde en fisig dag bli och nu gör det inte ens nånting att det snöar ute!

Önskar er alla en fin fin dag! Kärlek!

Jag har bestämt mig!


Jag har bestämt mig! Man har alltid ett val. Jag har valt att jag vill leva mitt liv och njuta av det! Jag har bestämt mig för att jag är bra precis så som jag är. Jag har bestämt mig för att jag vill vara frisk och stark - inte sjuk och svag!

Jag har bestämt mig för att mat är något viktigt och gott, något man skall njuta av, något som skall ge en kraft och energi att orka finnas, leva, skratta, älska, träna, göra det man tycker om!

Jag har kommit långt långt på min väg med mig själv! Ändå finns det stunder då jag trillar tillbaka, då jag trasslar in mig i gamla tankar! Jag vet att det är så med utveckling, att det är två steg framåt och ett tillbaka!

Igår var en sån stund. Då jag fick för mig igen att jag inte duger som jag är. Att livet vore bättre om jag vore smalare igen. När jag känner så blir jag rädd, rädd för mig själv, mina tankar, att jag inte har kommit någonvart med mig själv.

Jag glömmer då bort att jag faktiskt ser någon vacker som jag älskar i spegeln mest varje dag! Att jag faktiskt kommit jättelångt på min väg! Att det är två steg framåt och ett tillbaka!

När man har gett sig in på vägen till inre utveckling, går det kanske inte helt som man avsett. Men det finns ingen anledning att bli rädd, för utvecklingen kan röra sig framåt långsamt för att plötsligt ta ett stort språng framåt och sedan röra sig i cirklar ett tag. Det kan kännas som att man är tillbaka på samma plätt och stampar igen, men man får inte glömma att man fått nya insikter på vägen och att man befinner sig på en ny nivå!

Igår trodde jag att jag var tillbaka på den där plätten. Jag hamnade helt i mitt gamla tänk, att jag skulle gömma mig för världen och smida mina egna sjuka små planer som ingen skulle få veta om.

Jag ville inte berätta för någon igår, för då skulle kanske någon kunna väcka mig, hindra mig, säga att jag hade fel, att jag är någon annan nu!

Jag kom på att jag har ju bestämt mig! Vad håller jag på med? Jag skrev till en vän att jag behövde prata! Han ringde upp mig! Han lyssnade, förstod, var sådär fantastisk som bara han kan vara! Jag pratade och pratade, alla jobbiga ord rann ur mig tillsammans med massor av tårar!

Jag kom tillbaka igen! Jag mindes hur gnistan i mina ögon dog när jag försakade mig själv, tänkte att jag inte var viktig, när jag förnekade mig livet och förbjöd mig allt. Jag kom ihåg hur livet var en enda kamp, hur det var allt annat än ett fritt flöde!

Han sa alla de rätta orden, han gjorde mig hel igen! Jag gjorde mig hel igen! Jag är stolt över mig själv! jag är tacksam över honom!

Imorse när jag vaknade och såg mig i spegeln såg jag den där vackra fantastiska kvinnan igen!

Jag har slagit in på ett nytt spår! Jag har bestämt mig! Det gör inget att jag någon gång ibland trillar ur det, för jag kliver tillbaka i det rätta igen! Jag har bestämt mig! Jag vågar!

Det går att skapa nya banor i hjärnan, där nya, starka, friska tankar får plats! Där de i sin tur skapar något nytt och fint!

Det är fantastiskt! Det är härligt och underbart att leva! Allt går att förändra till det bättre om man vill! Två steg framåt och ett tillbaka, det är så det brukar fungera med den där personliga utvecklingen! Ingen väg är spikrak. Men det går framåt på något sätt! Till nya fina saker i livet! :-)

Jag är viktig! Jag räknas! Jag är jag, jag är unik! Det finns ingen annan av mig.

Älska er själva idag! Kom ihåg att ni är helt fantastiska underbara varelser precis så som ni är! Livet är för kort för att kastas bort!

måndag 19 april 2010

Tjejiga tjejen!



Nä ärligt talat vet jag inte om jag är sådär jättetjejig av mig? På vissa sätt är jag nog det. Men när det gäller sånt som vissa tycker är tjejgrejor, som att älska att shoppa i timmar och bli helt förtjust och till sig för skor och väskor, där känner jag inge igen mig - alls. Hatar att shoppa, det är något som är ett nödvändigt ont ibland. Visst kan det vara kul med något nytt och fint, men det skall hittas direkt, helst inte behöva provas ut och jag ska vara klar på 5 minuter, annars blir jag less.

Trivs allra bäst gör jag när jag får sjava omkring i mysbyxor utan smink och fixat hår och bara finnas och känna mig sådär bekväm och härlig! :D

Men det finns faktiskt några saker som jag hemskt hemskt gärna vill ha i vår, som jag tycker är jättefint, som jag skulle känna mig bekväm i och som jag glatt skulle sprätta omkring i och känna mig som den vackraste kvinnan på jorden!

En stor härlig flanellskjorta och ett par blommiga gummistövlar! Både fint, bekvämt och praktiskt! Vill haaa!!! :D :D :D

söndag 18 april 2010

Ångest..

Är det någon känsla jag hatar så är det att känna ångest.... Det kryper i hela kroppen.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte fly. För det går inte att fly från det som finns inom en själv.. Men det går att döda den. Ibland hinner jag kväva den i sin linda innan den uppstår riktigt. Den försvinner till slut. Det är bara så jobbigt just när den bor i mig.. Den blir allt och jag försvinner.

Flippat...

Flippade som fan igår... ångest ännu över det.. allt verkar ännu gå bra ändå... Inget blir bättre av att jag slår på mig själv hårt hårt hårt. Blir nog bara sämre. Måste lära mig att inte bara förlåta andra, utan även att förlåta mig själv..!

Allt blev ändå väldigt bra till slut! Tack vare en förstående vän!

torsdag 15 april 2010

för första gången.....

för första gången känner jag att jag helt fullt och sant längtar efter något som jag aldrig hade trott om mig själv att jag skulle längta efter!

Vulkan-jävla-helvete!!!!

Fan fan fan fan fan! Just nu känns det som att det hela tiden är upp som en sol och ner som en pannkaka...

Bara för att jag hade en kanon-natt på jobbet inatt och äntligen fylldes av lite tillförsikt, så vaknade jag till dåliga nyheter idag.. På grund av den där förbannade bajsvulkanen på Island är ju flygen tillsvidare inställda och nästa helg åker ju jag och mamma till Turkiet, ja om det nu kommer att gå nån flygtrafik vill säga.. vad fan vet man..

Jag vet att det egentligen är småsaker, petitesser. Att vi tar allt så för givet och att vi ibland behöver bli påminda om den saken, att vi inte kan ta allt för givet..

Men just nu vill jag bara känna mig helt jävla piss-förbannad och less! Känns så jävla surt när det blir en miss sådär...

Sen vet man ju inte hur länge ett jävla förbannat vulkanjävlautbrott kan hålla i sig.. i dagar, veckor, månader, år?!?!?!

Fan fan fan fan fan!

Vill bara slå på något så förbannat jävla hårt nu och avreagera mig!!!!

Ett stort fett jävla BLÄ får stå för denna pissdag!

Jippiii!!!

Jippi!! Inatt och även imorse fanns hon där! Den där härliga underbara strålande glada kvinnan som ler mot hela världen och ser lite sådär full i fan ut i ögonen! Hon gjorde mig sällskap natten igenom den där Susanne jag känner igen mig i! Det började bra med att jag fick sällskap av Larsa ända till 1 istället för 23 då han egentligen skulle ha slutat. Han hade kommit 2 timmar sent till sitt pass och tog igen det på detta sätt! Jippi! Älskar att ha någon att jobba med!

Sen kom det in en massa sköna underbara jävlar natten och morgonen igenom! Fyfan så underbart! Det finns hopp alltså! Nu känner jag igen mig i mig själv!

Sen måste ju även den trötta och ledsna Susanne finnas. Jag är inte hel utan någon av dem, men den sistnämnda har gjort mig sällskap lite väl ofta och länge på slutet, så det är skönt att hon den glada pigga dök upp igen inatt!

Gud så underbart! TACK för det! Nu kommer jag att somna med ett leende på läpparna! Det är en sak som är säker! :-)

(Detta var blogg-inlägg nr 600 förresten, verkar som att tangentbordet glöder på bra här! )

onsdag 14 april 2010

Alla goda ting är inte tre...!

PMS, sömnbrist och 50-dagars ikväll på krogen.... jobbade själv på 100-dagars och det var så sjukt stressigt.. när jag inte kunnat sova, och dessutom har PMS är jag inte fullt lika rustad för att palla stress... Bara att försöka ta några djupa andetag, hoppas och be att denna kväll blir lugnare och även denna natt har ju ett slut!

Så! Färdiggnällt för en stund!

TACK!

Vaknade upp utan den där välbekanta klumpen i magen idag! TACK för det! Känns underbart! Idag är en fantastisk och fin dag, den grå himlen till trots! Jag lyser starkare än solen idag!

TACK över att jag får leva och finnas och vara den jag är! Tack för allt fint och underbart som finns i mitt liv!

Kärlek!

tisdag 13 april 2010

Någon gång i livet...

Någon gång i livet ska jag bo i ett hus. Ett fint mysigt hus med en altan där jag kan sitta i en hammock och gunga, fika gott fika och läsa böcker. Det ska vara lugn och ro i och kring mitt hus. Så att jag kan återhämta mig, få nya krafter, finnas, vara och andas.

Där ska jag bo med min älskade och med den familj vi kommer att ha tillsammans. Jag skall vårda dem ömt och känna mig lycklig och tacksam över dem.

Kanske kommer mitt hus att vara vid vattnet. Vatten skänker mig lugn och ro. Rensar mina energier och ger mig stillhet.

Här och nu är här och nu, men viktigt att få drömma och längta! :-)

Kärlek!

Det är mycket känslor i omlopp i kroppen idag.. det är då jag behöver skriva av mig, få ut det på något sätt och bloggen blir ofta mitt andningshål på det sättet!

Jag fick nyss ett sms av en älskad vän! En vän som lite oväntat dök in i mitt liv. En vän som har kommit att bli en av de mest betydelsefulla människor i livet. En sann och äkta person. En som jag inte riktigt förstår hur jag kunde funka utan förut?

Nyss fick jag så vackra ord från henne att nu kom tårarna.. tårarna jag väntat på hela dagen, som löser upp den där hårda onda stenen i bröstet.. så förlösande!

Älskade fina underbara kloka fantastiska du! Jag värdesätter din vänskap så oerhört! Vad gör det att jag är typ hundra år äldre än du? Ingenting! Vi befinner oss på samma våglängd, du är en tvillingsjäl!

Älskar dig!

Älska!

Man kan tycka om och man kan älska hett.
Men om man inte älskar sig själv kan man inte
älska andra, och för att älska sig själv behöver
man ha en viss självkänsla. Inte förrän då kan
man bli riktigt intim med en andra människa.

Fan...!

Fan... Varje dag när jag vaknar finns du på min näthinna.. du är den första jag tänker på.. Känner mig så jävla arg, ledsen och frustrerad för att du inte finns här längre..! På nåt sätt fattar jag ju såklart att du inte orkade längre.. att allt det svarta blev för svart och släckte ner ditt ljus..

När ljuset brinner i båda ändar och man inte kan stoppa det, finns inget kvar till slut..

Jag undrar hur du har det nu? Om du fladdrar omkring nånstans nu? Har du fått ljus omkring dig och frid och ro? Jag hoppas på det sista.. och är du inte där än så är du där snart..

Jag tänker tillåta mig själv att vara liten och ledsen idag.. sårbar.. låta tårarna rinna när de kommer..

Älskar dig. Alltid.

Astro igen..

Tja, vad säger man? Hyfsat träffande....! --------> Läs här

Trasig....

Fan.. känner mig helt jävla sönder idag.... fan fan fan!

Det är helt okej att ha såna dagar. Det vet jag. Ingen människa är alltid på topp. Vi är ju inga robotar liksom! När jag är i kraften sprudlar och strålar jag.

Men idag måste jag få vara lite trasig.. Lite sönder.. Bara vara..

måndag 12 april 2010

Glädje i hjärtat och en liten tår i ögat!

En mycket fin och känslig kvinna och vän som jag fick förmånen att lära känna genom jobbet flyttade utomlands till sin älskade som bor och spelar där (fotboll).

Vi kände inte varandra under någon längre tid, men hon klev rakt in i hjärtat på en gång och vi hann ändå med att ses en del även privat under den tiden vi jobbade ihop. Det är så fantastiskt, så många fina människor jag har förmånen att ha i mitt liv och som träffat mig i hjärtat mitt i prick - direkt - på en gång!

Jag såg idag att hon bytt profilbild på facebook. En vacker bild på henne och hennes älskade och skrev ett par rader till henne.

Orden hon skrev tillbaka var: "vet du susanne, du ar den snällaste genomgoaste människan ja känner och någonsin mött! Ja vill bli som du när ja blir stor ;) "

Är det inte ett alldeles underbart betyg så säg? Och vilken underbar fantastisk komplimang! Jag har nära till gråten nu, för glädjetårarna samlas i ögonen. Jag känner mig så stolt, glad och lycklig!

Människor tillsammans, det är livets skatt för mig och vad som helt fullt och sant berikar mitt liv! Kan jag glädja någon eller finnas till på något sätt är min dag gjord och jag får så otroligt mycket tillbaka!

Varje gång något sånt här fint kommer till mig känner jag så fullt och sant i mitt hjärta att det är ju människor jag skall jobba med på något sätt! Det är där jag är i mitt rätta forum och det är vad som driver mig framåt!

Åh vad jag känner mig lycklig, glad och tacksam över att få finnas och vara just den människa jag är!

Jag kanske inte är värst rik på pengar, men jag är rik på så mycket annat! "Mina" människor är de mest underbara som finns och jag hoppas att ni alla vet hur mycket jag älskar er, uppskattar er och hur högt jag värderar er! Jag är så otroligt lycklig och tacksam över att ni alla finns och förgyller mitt liv!

TACK livet för allt du ger mig! TACK för att jag får allt detta fina goda till mig!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Changes...

Det blir en del förändringar i min tillvaro detta år, eller kanske snarare i början på kommande? Jag har iaf bestämt mig för att nattjobb inte är hållbart så mycket längre för min del. Jag blir oerhört tärd och sliten. Det gick bra i början, men nu äter det upp min energi och ork.

Jag har berättat om detta på jobbet vilket känns skönt. Vill inte känna någon panik eller stressa dock, så jag tar det lite coolt. Ska snart till Turkiet en vecka, då får jag lite lugn och ro, tid att andas. Sen har jag ju semester i år också, så det blir lite ledigt i sommar. Planen är att jag förhoppningsvis är såpass återställd efter det så att jag pallar hösten och kan läsa någon/några fristående kurser parallellt med jobbet då för att sen söka mig vidare in på något intressant spår.

Det lutar åt flytt efter jul och jag ser det lite som min chans till en nystart i livet. Börja på ett nytt oskrivet blad och kliva in på ett annat spår! Jag vet att jag kommer att tycka att det är superjobbigt att mista närheten till många älskade. Men jag vet ju att de alla finns kvar här =) Å jag tror att det kan vara jäkligt nyttigt för mig. Jag är ju inte heller direkt osocial så jag borde inte ha så himla svårt att lära känna nya individer. Prova vill och måste jag! Östersund står ju alltid kvar!

Å vem vet, det kanske blir något helt fantastiskt? :-) Samtidigt som det kommer bli tungt, så kommer det också att bli spännande och roligt!

"Minds are like parachutes - they only function when open"

Fina kloka ord!

"Låt det finnas frid inom dig. Låt dig känna att du är precis där det
är meningen att du ska vara. Låt dig inte glömma de tillitsfulla,
gränslösa möjligheter du och alla andra föddes med. Må du använda de gåvor du mottagit och förmedla den kärlek som har givits dig. Må du vara nöjd med dig själv precis som du är. Låt den här vetskapen sjunka in i hela din kropp och tillåta den att fritt få sjunga, dansa, berömma och älska. Den finns för envar och alla. "

Dessa fick jag idag från käraste Anne - så kloka, fina och tänkvärda! :-) Jag tar dem till mitt hjärta och bär dem med mig!

Mycket nu

Jag har en del att fixa med denna vecka. Har många tankar som flyger omkring i skallen. Längtar ut till en liten stuga i skogen där jag bara kan få finnas och vara och känna lugn och ro och frid i själen. Men nu är det inte länge tills jag och kära mor åker till Turkiet och det blir också en lisa för själen! :-)

Jag välkomnar ändå en del förändringar i livet nu för jag är trött på mitt hamsterhjul..

Solen skiner idag och nu ska jag ut och gå/jogga. Ska vara ute så mycket jag kan idag och insupa solljuset! =) Sen ska jag rensa och fixa lite här hemma. Har redan mentalt börjat förbereda mig på sånt som kommer att både bli nytt, ovant, jobbigt, roligt och spännande!

Önskar alla er fina människor därute en fin fin dag! :-)

söndag 11 april 2010

Kloka fantastiska Coelho!

Jag norpar helt fräckt från finaste sandras blogg idag! Älskar Coelho och kände att även jag ville sprida vidare dessa kloka ord. De är även en påminnelse till mig själv! TACK Coelho! TACK Sandra!

"I dag är jag övertygad om att ingen förlorar någon, för ingen
äger någon. Detta är den verkliga upplevelsen av frihet: att ha det
allra viktigaste i världen utan att äga det".

Elva minuter - Paulo Coelho

fredag 9 april 2010

Nollställd..

Jag känner mig helt tom nu, jag har sagt farväl till dig, men jag kan inte förstå att du är borta. Kan inte riktigt ta in det.. Det går i vågor..

Är tacksam över den tid jag fick med dig! Önskar och hoppas att din ledsna själ hittat ljus och ro nu.. Att den blivit lite helad!

Är tacksam över att finnas och leva. Över att jag ser ljuset. Över alla fantastiska människor i mitt liv som jag älskar. Både de som finns kvar fysiskt och de som du lämnat kroppen här på jorden i detta livet.

Fick mail från oväntat håll häromdagen och idag och de sprider extra ljus i min tillvaro!

Jag lever upp när jag känner att människor SER mig som den jag är!

Kärlek! Tvärstopp nu..

Time to say goodbye...

Om två timmar sätter jag mig i bilen för att plocka upp sophie och så ska vi bege oss mot Frösön.. till kyrkan.. till din begravning..

Klumpen i magen är så stor, ond och tung.. Jag har svårt att andas..

Älskade fina lilla du! Aldrig kunde jag väl ana vid vårt första möte att jag en dag inte alltför långt bort i tiden skulle befinna mig i kyrkan, på DIN begravning.. Du får ju inte ens uppleva din 30års-dag som är i slutet av Oktober i år..

Åh vad jag vill ha dig kvar! Åh vad jag vill höra din röst och ditt skratt! Åh vad jag vill att det ska plinga till på mobilen och se ett sms ifrån dig.. Jag har fortfarande kvar dig i kontaktlistan. Jag har kvar dina fina sms och det roliga mms:et du skickade när du fixat håret!

Jag håller kvar dig allt jag kan, griper efter halmstrån. Du bor alltid i mitt hjärta, det vet du va?

Jag grät hela dagen igår och idag känner jag mig helt nollställd.. om ett par timmar kommer jag att krascha igen känns det som...

Åh.. varför varför varför????????

Älskar dig!!!

torsdag 8 april 2010

Bara denna vecka är över....

Idag fick jag äntligen besked från skatteverket. Blev överlycklig över att jag bara ska betala tillbaka 2000 spänn, en fis i rymden ju motför de 15800:- det hamnade på förra året! Skönt, nu kan jag släppa den oron!

Imorgon är det begravning, skall bli skönt när den är över.. Gruvar mig så förbannat inför den...

Vill bara att denna vecka ska ta slut nu.. Nästa vecka ska jag ta lite nya tag! Börja plocka fram sommarkläder och bikini inför den stundande resan. Blir så skönt att komma iväg en vecka, bara sola, bada och lata mig. Få kvalitetstid med min älskade mamma och äta gott. Jag behöver det verkligen!

Aaaaaarrrrrggghhh!!!

Jag funderar en del på detta fenomen då och då och igår och idag fick jag lite nya inputs från dels miss M och från kära L som både är min släkting och min vän.

"Det är jättebra med fokus på tankens kraft osv, men ibland känns det lite för mkt med allt, som att precis allt man är ska vara nåt slags "project perfect" som alltid ska bli liiite bättre och lyckligare..."

Ibland behöver man bara få vara! Man behöver inte vara så förbannat jäkla duktig, världsbäst, glad och snygg jämt!!! Men vi blir ju itutade det hela tiden, varje dag, samhället är uppbyggt på denna livslögn och vi går på den! JAG går på den!!

Titta bara på reklamen på TV för alla möjliga värktabletter, knöla i dig några såna och kör på bara.. Har du ont? KÄNN INGET, ta bort det och KÖR bara KÖÖÖR!

Är du trött? Tryck i dig nåt upp-piggande och KÖR bara KÖÖÖÖR!

Är du ledsen? Visa det inte för någon, att vara ledsen är att vara svag, håll din fina fasad uppe och KÖR bara KÖÖÖR!

Tappa inte ansiktet! Känn inte efter! Var stark och kämpa kämpa kämpa!

Nu menar jag inte att man ska ge upp för minsta lilla motstånd, men man måste få resignera ibland! Livet ska inte vara en ständig kamp..

Varför ska man vara som nåt slags jävla ROBOT??? Det är inte det livet går ut på! Vi är fantastiska och underbara som vi är! Som vi var ämnade att vara! Livet går upp och ner, ibland är det lättare, ibland tyngre! Det är så det är och att man inte alltid orkar är helt naturligt!

För att återigen citera Marcus Birro : "Sorg, död, utsatthet, missbruk, skilsmässor, uppbrott är kvitton på att vi levt. Varför ska vi skämmas för det? Varför ska vi huka i regnet? Varför ska en enda av oss behöva fejka ett leende för att en livrädd med- människa inte ska känna obehag?
Vad det här landet behöver är fler mötes-platser, fler arenor, där vi kan träffas och spegla oss i varandra, sådana vi verkligen är, i all vår skröplighet, fulhet, utsatthet och rädsla. Där vi kan visa våra ärr utan att skämmas.
Vi är vackra, sexiga, oemotståndliga, lyckliga, lätta sommarbarn med gräsfläckar på knäna. Men vi är också tungt grubblande vinterdjur med snöhjärtan och frusna tårar.
Problemet uppstår när allting runt omkring oss, medierna, tv, skönhetsideal, internet, reklamen, våra egna tillkortakommanden skriker åt oss att vi inte är något värda om vi slokar en vecka, en månad eller ett helt år av våra liv."

Ibland är vi så jävla jävla lurade!!!!

onsdag 7 april 2010

Kloka ord...!

Pratade nyss med en av mina bästa vänner i telefon. Orden hon sa till mig var: "Passa dig så att du inte blir utbränd! Det där är tydliga varningssignaler."

Jag ska fundera, tänka efter, känna in och låta det ta sin tid dock. Beslut som tas i panik blir sällan bra. Men jag fick mig en tankeställare av hennes ord.. allt skenar på i en rasande fart nu och jag hänger inte riktigt med.. känner att jag håller på att tappa greppet lite om mig själv och min situation..!

Jag ska ta det lugnt, se hur allt känns, när det värsta är över. När denna vecka är slut, när fredagen är över. När jag fått ha semster och lugn och ro. När jag fått komma iväg från allt, vila mina tankar lite. Då kanske jag fått lite lugn och ro, lite ordning på hjärnkontoret!

Allt vill helst gå bra! När allt samlats länge och blivit till en propp, känns det tungt. Men till slut, till slut lossnar det och det är då man får in flytet igen! :-)

Fattar allt och ingenting..

Satt nyss i ett samtal.. Det var både en lättnad och en sten. Kändes först mest som en lättnad, men jag tog ändå mest till mig det sämre i samtalet och klankar ner hårt hårt på mig själv nu.. Ingen är perfekt, ingen orkar prestera på topp alltid, ibland måste man bara få vara ett tag.. jag vet det med mitt förnuft, jag kan se det hos andra.

Varför ska jag ha så svårt att tillåta det hos mig själv?

Egentligen när jag tänker efter med mitt förnuft, så är allt så enkelt! Alla är inte ämnade för allt! Vore det så enkelt, så skulle ju alla passa för allt, kunna göra allt, utan att fundera! Jag tror att livet ibland måste knuffa riktigt riktigt hårt på en för att man ska förstå att det kanske är dags att välja en ny väg?

Har iaf funderat en stund nu och bestämt mig för att ta till mig allt BRA som faktiskt sades i detta samtal! Allt kan bli till något bra faktiskt, så är det!

Krunegård till Storsjöyran!


JA! JA! JA! Älskade underbara fantastiska magiska Markus Krunegård kommer till storsjöyran!! Och jag är L E D I G ! Fattar ni?!?! Det var en av de saker jag bestämde MÅSTE ske detta år, att jag måste få höra Markus live, annars går jag nästan under! Och så kommer han till YRAN! Men herrejisses så galet underbart!!! Jag nästan dööör av lycka!!!!!

Underbara reiki!

Det var evigheter sen jag behandlade mig själv och jag har känt mig så trött och sliten på slutet. Nu har jag gjort reiki två dagar i rad och jag känner redan en klar skillnad! Känns som att ljuset inom mig börjat brinna igen, att jag fått lite extra kraft! Känner mig lite mer hel!

Är så tacksam att jag har detta att ge mig själv! :-)

Som jag skrev till en älskad vän....

Det är för mycket nu.. Har ingen riktig ork att ta av.. Det är som att försöka köra en bil på ångorna i tanken.. Vill bara stanna tiden ett tag, töja ut den och hitta ett hål i ingenstans där jag kan försvinna in en stund.. Bara finnas och andas...

Tveeggat svärd!

De största gåvorna är ofta samtidigt de största bördorna känns det ofta som! Men kanske är det bara mitt eget förhållningssätt till saker och ting som gör det så..


tisdag 6 april 2010

Snart Fredag..

Älskade lilla vän.. nu börjar Fredag närma sig och jag kan inte hålla känslorna och tårarna tillbaka längre.. vill inte ens tänka på denna fasansfulla dag.. VILL INTE! Jag har trängt undan allt på slutet, men nu går det inte längre..

Jag har nyss ringt till den jävla begravningsbyrån och anmält mig till DIN begravning! Varför? Varför? Varför? Det börjar bli så jävla verkligt och det går inte att låtsas längre..

:-(

söndag 4 april 2010

Adam och Leo - en saga!

För många, många år sedan föddes två pojkar, Adam och Leo. Deras mammor var nära vänner och de två barnen växte upp tillsammans. De lekte sig igenom barndomen och när de hade börjat skolan satt de bredvid varandra. När de blev äldre byggde de var sitt hus i samma del av staden och där flyttade de in med sina familjer. De var oskiljaktiga, Adam och Leo.

En dag berättade Leo att han skulle åka till en annan stad där han hade fått ett fint arbete. Båda var bedrövade, men Adam förstod att det var svårt för Leo att tacka nej, eftersom det nya arbetet innebar en fantastisk möjlighet för honom att lära sig nya saker.

Så Leo flyttade, men innan de skildes åt bestämde de att de att de varje år skulle åka och hälsa på varandra. Efter ett år kom Leo hem igen och de två kände att trots avståndet var de fortfarande bästa vänner. Året efter åkte Adam till Leos stad och återigen fick de uppleva den fantastiska vänskapen. Nästa år var det Leos tur att åka, men han hade då så mycket att göra att de bestämde att istället ses året efter.

Men när det åter var dags upptäckte båda att de inte hade tid att besöka varandra. Så gick åren. De saknade varandra, men träffades inte.

När tio år hade gått bestämde sig Leo för att det var hög tid att besöka den gamle vännen, så han reste till Adams stad. Men under dessa år hade det växt fram fiendeskap mellan de två städerna och innan Leo kom fram till Adams hus greps han av vakter som spion. Han fördes till fängelset och under den rättegång som följde dömdes han till döden. Adam kom till sin väns rättegång och när dödsdomen avkunnades grät han.

Leo stod framför domaren och sa att han bara hade en enda önskan, nämligen att han skulle få resa tillbaka till sin familj och besöka dem en sista gång innan han dog. Han lovade att han skulle vara tillbaka efter en vecka. Domaren skrattade och sa att han inte var dum - naturligtvis skulle Leo aldrig komma tillbaka om han fick resa iväg. Då reste sig Adam och sa att han skulle ta Leos plats, och om Leo inte kom tillbaka skulle de få avrätta Adam istället. Domaren tittade förvånat på Adam och sa att om han var så godtrogen kunde han få fängslas i Leos ställe och bli avrättad om Leo inte kom tillbaka inom en vecka.

Så Leo reste iväg och Adam tog hans plats i fängelset. Och dagarna gick utan att Leo dök upp. Till slut var avrättningsdagen inne och domaren kom till fängelset för att hämta Adam. Han hånade honom och sa att Adam var den mest godtrogna människa han någonsin hade mött. Men Adam bara log och sa att han litade på sin vän.

Så fördes Adam till torget där avrättningen skulle ske. Massor av människor hade samlats för att se på. Återigen frågade domaren Adam om han inte ångrade sig och Adam svarade att han hade förtroende för sin vän. Domaren skakade på huvudet och sa till bödeln att verkställa avrättningen.

Just som de skulle sätta på Adam ögonbindeln klev Leo fram ur folkmassan och sa att han hade kommit tillbaka för att ta Adams plats. Han gick fram till Adam och kramade om honom. Sen tog han ögonbindeln och började sätta på sig den. Då stoppade domaren honom och sa att det inte behövdes. En sådan vänskap hade han aldrig sett i hela sitt liv och han upphävde därför domen. Hans enda önskan var att de två skulle lära andra människor vad äkta kärlek och medmänsklighet innebar.

Folket jublade och snipp snapp snut, så var sagan slut!

I´m so ready to love

Take me back in the day when loving was pure
Love ain't going away, love is always secure
Life's not always perfect but love's always forever
Lets let true love connect lets try lasting together

I'm so ready to love, I'm so ready to promise my all
I'm so ready to give til' the day that my life is no more
I'll be everything that this woman could possibly be
Cause I'm ready to be like the olden days when commitment was golden

lördag 3 april 2010

Jag är ju jag! Vad annars?

Läste miss M:s blogg tidigare idag och blev påmind om ett tidigare inlägg jag skrivit i bloggen. Det var bra för mig att bli påmind om det igen! Jag är jag, vem ska jag annars vara? Allt annat skulle bara vara fel och dumt. Det finns ju bara en av mig, visst är det fantastiskt?!

Inlägget kan du läsa här.

High on life!


Idag känner jag mig helt oövervinnlig! Idag är jag stark! Idag är jag uppfylld av ljus, kärlek och glädje!

Idag kan inte något eller någon lura i mig något annat!

Idag kan jag göra precis som jag vill! Bli allt jag vill! Vara allt jag vill!

Idag är jag fantastisk och vacker! Idag strålar jag starkare än solen själv!

Jag glöder, lyser, brinner!

Jag skrattar och inget kan sopa bort mitt leende ur ansiktet idag!


Jag tar till mig känslan, njuter, känner, lever!

ÄLSKAR LIVET! ÄLSKAR ATT FINNAS OCH VARA JAG!

torsdag 1 april 2010

Släpp taget om det förflutna!

Det är lätt att hålla fast vid det förflutna i förhoppning om det som skulle ha varit, men fortfarande inte är och heller aldrig kommer att bli. Försök släppa taget om det som varit och bli friare att öppna dig för något nytt!

//Sanna Ehdin

GLAD PÅSK!


GLAD PÅSK alla härliga människor! :-)

Till dig!

Detta inlägg är tillägnat till dig min älskade fina underbara vän! Du klev in i mitt liv och rakt in i mitt hjärta på en gång! Jag visste inte i början att det skulle bli såhär, men så blev det och det är alldeles fantastiskt!

Jag har nyss pratat med dig länge länge i telefon och känner dig i hela mitt hjärta! Jag känner igen mig så väl i dig! Du rör mig och berör mig! Det var meningen att vi skulle mötas, att vi skulle hitta varandra! Själar som hör ihop gör alltid det! Jag kan inte låta bli att undra om vi har mötts förut, i ett tidigare liv?

Det ger mig så mycket att du finns, du är så viktig och värdefull för mig! Jag tvivlar inte på dig en enda sekund! Jag känner att du har den där styrkan och glöden, att den finns där inom dig och att inget kan kuva den! Du kommer att lysa starkare än någonsin! Du är ämnad för något stort! Jag känner det i hela mig!

Tack för att du finns, för att du är min vän och för att du sprider värme och ljus i mitt liv! :-) Jag älskar dig!