söndag 30 maj 2010

Here comes the rain again!

Nu kommer regnet igen! Jag känner inte längre för någon långpromenad med hundarna.. Istället får det bli bokläsning och lugna puckar en stund. Ska besöka gymmet ikväll istället tänkte jag! Känner mig lite sugen på att komma i lite bättre form i sommar än vad jag är i nu. Tänker inte köra igång med nån slags superdeff, men med tanke på att jag knött i mig glass, godis å sånt mest dagligen på slutet, så borde det räcka med att utesluta detta och äta lite bättre kolhydrater än vad jag gör nu (läs: massa snabba sådana) så borde det ge resultat! Ska prova iaf! =)

Tror dessutom min mage skulle må bra av det för den har ballat ur rejält på slutet.. :p

Lycka!





Lycka för två små hundar är att ligga ute på en solig altan och känna värmen på sina små hundkroppar :)

Lycka för en matte är att se hur gott mina små mår när de är ute på landet!

lördag 29 maj 2010

Fina flickor!


Belise undersöker farmors kläder :)

Tålamod.. tålamod.. tålamod..

Har alltid lidit brist på denna dyrbara vara och nu övar jag mitt tålamod på många plan i livet. Skyndar långsamt och påminner mig om att Rom byggdes inte på en dag! Jag vet att det kommer att löna sig i längden, att ha lite tålamod.

Jag ger det tid, inväntar resultat som sakta men säkert smyger sig på! :-)

INSPIRATION!!!!



Just nu är det inspiration x 2 här! Jag tittar på Million dollar baby och jag älskar den filmen! Hur bra hon kämpar för att nå sina drömmars mål!

Och så kikade jag in på Linda Fodors blogg , jag gillar hennes tänk så mycket, att hon lyssnar på kroppen, äter när hon är hungrig osv. Att kroppen är väldigt klok och att är vi bara lyhörda för den, visar den vad den vill ha och när den vill ha det! Lite kuriosa för er som inte visste det är att denna vackra dam bott i Östersund och jobbat på Jocks (numera Gold´s) och att hon brukade vara hundvakt åt min lilla älskade Mozart på den tiden! =)

Kommer att somna gott inatt känns det som! Mår alltid så gott och känner mig avslappnad när jag får andas lite Gevågsluft! =)

fredag 28 maj 2010

Plötsligt..

Fortfarande sömnlös.. Och helt plötsligt just i denna sekund kom den där känslan över mig! Att åh vad jag älskar att finnas och leva och åh vad underbart allt känns! Tar den till mig och känner livet! =)

Öva öva öva öva!


Alla människor jag möter i livet är utsända för mig att öva på och alla situationer jag hamnar i är också till för att jag skall öva mig. För att jag ska lära mig nya saker om främst mig själv!

Ibland känns det som att det är ett jävla övande och övande hela hela tiden!

Men jag vet att jag kommer att komma starkare och en smula klokare ur det!

Å jag behöver inte vara allt. Jag behöver inte vara stark och på topp hela tiden.

Jag behöver bara vara jag - och det räcker gott och väl. Det är det som är meningen! :)

torsdag 27 maj 2010

Men BLÄ! (eller BRA?)

Idag går det lite trögt för mig att få fram de där bra tankarna som jag vet att de finns nånstans därinne....

Såhär känns det:

BLÄ för min axel som krånglat så länge så hela höger axel och arm ser ut som något klent, smalt, förtvinat muskel-löst..

(Istället för: ÄNTLIGEN har min rehabträning gett sånt resultat att jag faktiskt fått börja träna bröst, framsida/utsida axlar och armar! Fantastiskt!)

BLÄ för att jag fick ont i vaderna och de blev alldeles blodfyllda och stumma redan i början på löpbandet, jag ger upp!

(Istället för att ge det lite tid, stretcha vaderna lite och sänka lutningsgraden på bandet.. måste inte köra i uppförsbacke liksom... Tålamod ja!)

BLÄ för att min mage krånglat dagligen på slutet och jag mår illa varje dag..

(Istället för: Så härligt att min mage så gott som alltid fungerar som den ska nuförtiden! Jag tänker så gott som aldrig på den då den fungerar så bra! Fantastiskt!)


Det lustiga är att jag redan nu känner mig bättre bara av att i text ha vänt på steken! :D Tankar ÄR kraft!! Nu ska jag bara äta och bege mig ut i regnet en sväng och tänka bort alla dåliga tankar som hopats.

På jobbet



På jobbet för ett par nätter sen:

Kund: (tittar mot läkemedelshyllan) Jaha, finns det rosa alvedon nu också?

Jag: Menar du den med rosa text?

Kund: Ja. Vad är skillnaden?

Jag: Ja, alltså.. du stoppar upp dem där bak istället för att svälja dem..

Kund: Men fyfaan!

(kunden köper inga "rosa" alvedon.. kunden lämnar macken..)

Räknare!

Nån som kan hjälpa mig hitta en annan räknare för antal besökare? Förra gången jag kom upp i 10 000 visningar, började den om på noll och det gjorde den nu oxå! Tråkigt att den ska stå på noll när den är uppe i 20 000 ;)

Är kass på sånt här, så ni som kan, hilfe!! Tack! :)

Skönheten ligger i betraktarens öga!


Tänkte vända mitt dygn idag, och hade ställt larmet på 13 för att inte vara helt död, men vaknade strax efter fyra, måste ha stängt av och somnat om.. :-/ Jaja shit happens!

När jag vaknade kände jag mig riktigt som en påse skit, inge bra varken på insidan eller utsidan.. och så tog jag upp mobilen och där har jag några nya sms i inkorgen. Ett av dem var från min kära vän L, som skrev: "Jäklar vilken pangbrud du är! Såg dig precis på Flukta ;) du är ju varje mans dröm :D med en underbar å strålande personlighet som matchar! Pussar!"

Blev så jävla glad av det hon skrev! Ibland när man känner sig som en liten lort behöver man faktiskt få höra lite sköna saker! :-) Kände mig genast mycket bättre när jag läst det där! :D

Tror att vi alla känner oss off ibland, små, fula, hopplösa eller vad det nu är! Då kan några uppmuntrande ord från en annan människa hjälpa!

Blev även inspirerad av fina J nyss, som tagit krafttag i sitt liv! :D Jag kan oxå och jag SKA! :-)

onsdag 26 maj 2010

Vänskap....


Fick nyss detta i ett mail från en vän och det är så fint att jag måste återge det här!

"En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min
klass, som var på väg hem från skolan.
Hans namn var Kyle.

Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.

Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en
fredag?

Han måste vara knäpp'.

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en
fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.

De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset

Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i
hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de
skulle ha en omgång'.

Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.

Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför
jag inte hade sett honom förut.

Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.

Han visade sig vara en riktigt reko kille.

Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner

Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto
mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker
igen.

Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta
muskler om du ska bära den högen varenda dag'.

Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.

Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.

Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.

Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.

På examensdagen såg jag Kyle.

Han såg verkligen bra ut.

Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high
school tiden.

Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.

I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig!'

Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner..

Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.
Jag ska berätta en historia'

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades.

Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.

Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma
leende..
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.

Till det bättre eller till det sämre."

Hoppas!

Jag hoppas att de sätter in en extra så att jag slipper jobba själv inatt! Håll tummarna! :-)

edit: JIPPI!!! Slipper jobba själv inatt! Såå underbart!!

Om du vill ha...


Om du vill ha en regnbåge

måste du först stå ut med regnet.

/Dolly Parton

Jobbalainen!

Min jobbnatt började väl inte sådär tokbra. Vilade/sov hela dagen igår innan jobbet, lämnade inte lägenheten! Var så sjukt trött efter den stressiga jobbiga tisdagsnatten. Hade lyckats uppbåda lite kraft och energi innan jag kom till jobbet och så blev det platt fall nästan direkt på plats.

Tänkte först att jag skulle jaga på å stressa omkring som en galning under natten, men tänkte om sen. Vissa nätter hinner jag knappt varken äta eller gå på toa. Alla behöver en stunds återhämtning ibland. Kände mig så nere att jag knappt orkade le i början av passet..

Men sen tinade jag upp bit för bit! Som vanligt var det alla härliga kunder och vänner som gjorde min natt!

Att P kikade in en sväng så jag fick ventilera lite med honom. Att R var in och köpte en granit vit. Att J gjorde mig sällskap en stund, att F kom och tankade bilen så jag fick se henne en sväng. Att S var in och köpte sin mosmeny å surrade lite å höll vakt så jag kunde gå på toa. Att killen med ljusa håret i tofs var in och köpte sin morgonsnus och strålade som solen som alltid. Att det äntligen fanns bullar igen så den gulliga mannen på servicegruppen kunde köpa sin morgonstandard-kaffeåbulle! Att få säga till killen som köper två sorters snus varje morgon att han var fin i sin nya frisyr och se att han blev glad av att höra det. Att få veta vad en stammis sparar alla sina guldtior till.

Att H kikade in som vanligt med standardsvaret "Det är inga besymmer" när man frågar hur läget är. Att han som är in och handlar varje morgon på väg till sitt jobb i Hammerdal, berättade om en besynnerlig och rolig skohistoria.

Alla dessa möten, de lyser upp min natt och dag! Älskade underbara människor! Dessutom säger de alla så snälla fina saker så jag blir alldeles rörd! Känner alla de gångerna att jobbet jag gör kanske är bra på något sätt ändå =).

En lustig grej som hänt två nätter nu är att jag känt på mig när nån ska kika in! Förra natten tänkte jag precis på P-A och hann bara tänka tanken så dök han in på macken sen! Å igår tänkte jag av nån anledning precis på Robert och bara sekunderna efter kikade han in på macken! Lustigt! Undrar om jag kände på mig på nåt sätt att de var på väg? ;)

Nu ska jag sova lite bara jag kommer till ro i min lilla kroppkaka!

Önskar er alla en fin dag! :-)

tisdag 25 maj 2010

Skatter!

Jag har mina små skatter och skattgömmor som jag kan plocka fram när jag har en tung dag eller bara vill le och skratta lite extra! De finns bevarade som fina minnen i mitt hjärta och även fysiska, som sms, brev, kort och mail från älskade härliga människor i mitt liv!

Nyss log jag lite extra när jag såg en av de där skatterna. Jag var på föreläsning här i Ösd för ett tag sen, där en mycket klok man föreläste. Jag har många gånger velat höra honom, har hans böcker och gillar hans livsfilosofi och tänk. Han är en av mina förebilder.

Efter att jag varit på föreläsningen så skrev jag ett mail till honom på kvällen och tackade för en fantastisk föreläsning, och dagen efter hade ett svar trillat in i min inkorg:

"Hej Susanne!

Tusen tack för ditt mail och din uppskattning! Ja jag tror att jag nästan kan gissa vem du är – där på andra raden!

Ditt härliga skrattande ansikte lyste upp hela främre delen av salongen! Och du var i allra högsta grad medskapande! Tack för din närvaro!

Det kändes som en härlig stund där i Folkets Hus i Östersund!

Tack igen och allt gott till dig hälsar *** ******"

Fick lite extra värme i hjärtat nu :)

Det är upplevelser, människor, varma ord och sånt som ger mig något! Inte massor av prylar! Även om prylar också är roligt på sitt sätt. Men det är mina vänner, min familj, min älskade och alla andra härliga människor runtomkring mig som gör livet till vad det är! :-)

Underbart är vad det är!

Åh en sån natt...!


Men vi kallar den inte för Bella notte! :P

Har varit fullt ös medvetslös inatt minsann! I vissa stunder har hjärtat klappat fort fort och jag har skyndat mig allt jag kan! Kö till dörren många och långa stunder under natten.

Men åh alla dessa underbara människor jag får träffa! Har fått höra så otroligt många vackra, snälla, glada, värmande ord inatt! Alla underbara människor jag får möta i mitt arbete, DET är behållningen med det hela! Tjusningen! Tack vare alla sköna jävlar som kikar in där, orkar jag såna här gånger! Guld värt!

Nu ska jag äntligen få krypa ner och sova i min sköna säng! Solen skiner ute och det känns lite motigt att sova nu, men det är ett måste! Hoppas solen skiner även i eftermiddag när jag slår upp mina blå! =)

Önskar er alla en härlig dag i solen! =)

måndag 24 maj 2010

Tankar är kraft!


De där tankarna man har som flödar fritt, är det bra att försöka ta kontrollen över! Ibland går det inte alls så bra, ibland bättre!

Idag när jag vaknade efter mitt dagsovande e nattens jobb, kände jag stor ångest. Hatar att vakna upp sådär, när hjärtat nästan pickar sig ut ur bröstet!

Jag lyckades faktiskt ta kontrollen över tankarna efter en stund! Lugnade ner mig själv och tänkte på bra roliga härliga saker. Påminde mig själv över allt jag känner tacksamhet över och vad bra saker jag kan göra av denna dag!

Sen åt jag frukost, tog en promenad och inhandlade lite mat och grejor jag behövde och började mentalt ladda för dagens träningspass: ben!

Sist jag körde ben tog jag i som attans, kände mig stark som en oxe! Idag gick det inte fullt lika bra, hade ingen riktig ork eller kraft i kroppen och kände mig först lite besviken över det. Sen bestämde jag mig för att vända på steken. Jag kände mig duktig för att jag faktiskt tagit mig iväg för mitt planerade träningspass, lycklig över glädjen jag alltid känner i kroppen när jag tränar. Satsade på att köra lätt och fler repetitioner istället för tungt och färre reps.

Sen körde jag kondition på bandet en stund. Kändes skönt i hela kroppen och hungrig som en jäkla varg blev jag! Ben är skönast att köra kvällstid på lediga dagar tycker jag, då jag har hela dagen på mig att fylla upp kroppen med näring och energi.

Men när jag jobbar natt, hinner jag bara äta "frukost" innan passet och de dagarna får det bli kortare pass då kroppen inte har lika mkt energi att ta av oftast.

Jag tror det är viktigt att försöka påminna sig om sitt tänk, att det går att vända på tankarna till något bra. Att bli besviken på sig själv för att man kanske inte presterade lika hårt som man hade tänkt, för att kroppen inte riktigt var i balans eller något annat, gör ju inget bättre! Tror att om man känner sig nöjd och glad och stolt över sig själv, sprider det positiv energi i kroppen, som på sikt ger bättre kraft och energi till kroppen! =) Alltså kommer träningen att ge mer med ett positivt tänk! Jag tror fan på det!

Nu har jag fått i mig en stor härlig kopp kaffe och ska börja bege mig mot jobbet! Marité är tydligen öppet ikväll och så är det väl bal å så, så det kan bli en del folk. Mitt mål är att behålla lugnet, skippa stress-känslor och känna mig lugn och trygg!

Önskar er en god natts sömn ni som får sova snart, och ni som ska natt-uggla som jag, önskar jag en fin natt som inte blir alltför tröttsam =)

Bakis-Söndag...


Söndagen gick mestadels åt till att vara seg, trött och allmänt bakis helt enkelt..! Men förutom några mindre fadäser, så hade jag hemskt trevligt i Lördagskväll! =)

Jag å P-A lyckades t o m fastna på bild stiliga som vi är! ;)

FLUKTA

söndag 23 maj 2010

Ibland

Ibland känner jag mig så liten, så osäker på mig själv. Då känner jag mig lätt hotad, otrygg och jävligt skraj.

Det är ok att känna sig så ibland!

För det mesta känner jag mig stark, säker och lycklig!

Men de små stunderna behövs.

De små stunderna gör de stora stunderna större.

Orkar inte hålla någon fasad, jag är som jag är och det är fint =)

lördag 22 maj 2010

Illa.. jag mår illa...!


Blä för illamående... har mått illa i över en vecka nu! Magen krånglar som fan. Jag ska inte gnälla dock för det är sällan den gör det nuförtiden och det är jag tacksam över =)

Men ändå lite störigt när det är sådär.. får knappt i mig nån näring för magen protesterar på en gång och sen mår jag illa när jag ätit.. Ska iaf vänta nån timme och se om jag pallar träna för jag är rastlös till tusen och behöver få ta ut mig på nåt sätt..! Vet inte riktigt vad jag ska hitta på ikväll faktiskt. Vädret är grått och regnigt. Älsklingen är hemma i helgen men han sitter klistrad vid hockeyn så vi får väl se vad som händer och sker!

Blir lugnt för min del iaf. Tror en film hemmavid lockar mest. Tänkte dra till bibblan och låna böcker, men de hade pingststängt idag. Hade inte ens nån koll på att det var pingst förrän jag kollade bibblans öppet-tider faktiskt! ;)

Önskar er alla en fortsatt fin Lördag! Och om nån jäkel ska komma å kommentera å tro at jag är gravid, så kan ni fetglömma det! ;) För det är jag inte för fem öre - sådeså! ;)

fredag 21 maj 2010

Varit ute i utvecklingszonen!





Ja okej det kan tyckas sannerligen fånigt, men jag har varit ute och gått med hundarna i bara shorts och bikiniöverdel! Har alltid varit van att vara i en viss sommarform och sen förra sommaren har jag gått upp 10 pannor ;) Det ni! Från 60 lätta till 70 något tyngre! För mig är detta att vara ute i utvecklingszonen! Jag känner mig nöjd som jag är nu, ändå tar det emot lite såna här gånger, men övning ger färdighet och jag vänjer mig mer och mer och trivs med min nya kroppkaka! =) Det är så skönt att vara frisk och stark! Så jag ger mig själv cred nu för att jag faktiskt har tagit mig dit jag är idag! =) Wee!

Bloggtips!

Vill tipsa om en blogg som jag älskar och läser varje dag! Denna tjej är en enorm inspirationskälla för mig! Hela bloggen sprudlar av härliga positiva tankar och ger massor av energi! Läs den! =)

Jossan

Ännu en lista! ;)

Första jag gör på morgonen: brygger kaffe som jag sätter i mig framför datorn!
Frukost: Rostat bröd eller nybakta scones med juice och kaffe till.
Avgudar: Livet!
Färg: Beror lite på humör tror jag!
Mat: Allätare!
Kamera: Nix!
Skor: Bekväma!
Dricker: Kaffe och vatten mestadels.
Beroende: Kaffe? Träning?
Semester: Bara jag får ta det lugnt, gärna fint väder och vid något vatten, så är jag mer än nöjd! =)
Önskar mig: ett fortsatt friskt, långt och lyckligt liv!
Borde: gillar inte borden!
Vill: börja plugga igen!
Värsta som finns: tanken på att förlora någon av mina nära och kära!
Drink: är ingen vidare drinkmänniska!
Hemlighet: om jag berättar så är det ju ingen hemlighet?
Dold talang: var en jäkel på piano en gång i tiden!
Rädd för: varierar..
Mobil: Sonyericsson
Dålig på: att ha tålamod, men övar mig i det!
Musik: gott och blandat, tack.

Och på den fjärde dagen....!


Idag på den fjärde dagen har äntligen mesta vätskan gått ur benen och jag känner mig hyfsat "normal" ;) Så nu är jag laddad att ta i som fan!! Nästa benpass blir Söndag eller Måndag! Benen värker ännu lite, men tills dess är det borta! Har älskade små hundar här nu och solen skiner från en klarblå himmel! :D Om jag inte hade haft tvättstugan idag så hade jag tagit med mig fika och spenderat dagen i badhusparken med hundarna, men nu får det bli hemmavid, funkar ju det med! =)

Önskar er en fin Fredag fylld av kärlek och glädje! =)

torsdag 20 maj 2010

Tar det goda med det onda!


I Tisdags gnällde jag över att jag inte kände någon värk i benen - jag som körde så hårt med dem i Måndags! Det man önskar brukar man ju få och således har jag känt mig smått invalid i 2 dagar, först idag börjar träningsvärken släppa!

Jag har alltid haft lätt på att dra på mig vätska i kroppen, sväller lätt när jag tränar och går alltid upp en massa innan jag får mens.

När jag tränat ben är det värst, benen känns som timmerstockar och visst, de är rätt stora från början, men då känns de enorma! Idag, på tredje dagen efter benpasset börjar vätskan släppa i benen och så brukar det alltid vara. Känns alltid lite obehagligt de första dagarna när benen känns sådär svällda och otäcka, men jag vet ju att det släpper sen och jag älskar att ta i när jag kör! Jag är ingen liten speta längre och jag vill inte vara det heller. Att vara som jag är nu är så mycket mer värt än att svälta mig och hålla på med konstigheter som jag inte mår bra av!

I år ska det bli fina muskler på dessa ben - basta! Vägen dig är tung träning, det finns inga genvägar! ;)

Så måste jag känna mig som ett svullet monster två dar i veckan, så kan jag faktiskt köpa det! :-) Nu är det tålamod som gäller med träningen, rom byggdes inte på en dag! Å en förändring sker sakta men säkert!

Är så otroligt glad att jag faktiskt får träna hela kroppen nu! =) Varje bröst och axelpass är en sann glädje! :D

onsdag 19 maj 2010

Trött dag..


Idag har jag vänt mitt dygn. Hade inte planerat in så tokmycket idag, städa lägenheten, ta en promenad och kolla studier. Efter mitt mkt lilla sömnintag har kroppen skrikit: NEJ NEJ NEJ! Jag vill bara vila! Jag är trött! Helt slut!

Eftersom jag numera börjar bli duktig på att lyssna på min lilla kroppkaka, har jag således befunnit mig i vågrät position hela dagen, läst och vilat!

Jag känner mig jävligt DUKTIG faktiskt som faktiskt kan unna mig vila nuförtiden när jag känner att jag behöver det! Speciellt sen jag började jobba nätter känner jag att jag verkligen måste vila mer. Nattjobbet sliter så otroligt mycket mer på mig än vad dag- och kvällsjobb någonsin gjort.

Vadå, inte göra nånting på en hel dag? Vavava? Det kan man väl bara inte? JO det kan man! ;) Vi människor är så duktiga att bara köra på alla cylindrar för allt vad som går hela tiden. Det är så fullt naturligt för oss att vara igång hela tiden, men inte fullt lika naturligt att faktiskt låta våra kroppar och själar VILA då och då! Det behövs också för en kropp och själ i balans!

Nu har jag laddat min kropp med energi och kommer att ha mera ork att ta av imorgon istället! =)

Det fanns faktiskt en tid för inte alltför längesedan då jag alltid körde på, jobbade, tränade, gjorde hundra saker hela tiden och kroppen sa ifrån. Jag blev sjuk gång på gång på gång. Jag fattade ingenting, var arg över mitt dåliga immunförsvar och gick och irriterade mig och stressade upp mig över det, vilket knappast gjorde saken bättre.

Vad min kloka stackars kropp hela tiden försökte säga till mig var ju: VILA! Jag behöver vila! Vad ska jag göra? Enda sättet att få stopp på den här hysteriska själen som bor i mig är att bli sjuk, för det är enda gången den tillåter mig att vila, när den inte har kraft till något annat!

Jag kunde köra på så att jag till slut sov flera dygn i sträck! Helt galet!

Så idag känner jag lugnet! Vilar min kropp och mår gott! :-)

Jag vill också!



Ååh.. kikade nyss in på en väns sida på facebook. Han blev stolt fader till två små fina flickor i april och det fanns en bild på liten liten bebisfot i hans stora hand.

Mina tårar började rinna, blev så himla himla rörd!

Åh jag vill också! Längtar till den dagen i livet när jag får lyckan och förmånen att bli mamma till en liten fin härlig mjuk underbar go unge! ♥

tisdag 18 maj 2010

Banta mig hit och banta mig dit!


Är det något jag sannerligen är trött på, så är det alla dessa bantningsknep och gå-ner-i-vikt-budskap i alla tidningar. De tidningar där man slipper undan dessa budskap är lätträknade!

Ok, det är inte hälsosamt med övervikt, inte med för mycket undervikt heller.

Men det känns som att det börjas i fel ände!

Det ligger en massa pengar att hämta i denna industri, så det är ju inte konstigt att all denna dynga skyfflas över oss hela tiden, konstant, överallt!

Media spelar på vår ångest, våra rädslor, våran osäkerhet. Rädslan att inte duga, inte räcka till. Beach-syndromet t ex. Varje år är det en viss form eller vikt som skall uppnås till beachen. För har man inte den formen, skämmes, då får man stå i vassen och gömma sig. SUCK!

Är vi så jävla lättköpta? Sväljer vi glatt allt vi matas med??

Om vi varje dag matades med budskapet att vi skall vara gul och grönrandiga för att duga, skulle vi då köpa det också? Göra allt för att se ut så, köpa en massa konstiga piller och pulver för att uppnå denna effekt?

Det börjar i fel ände.

Utifrån och in - det funkar inte! Så finner du knappast någon lycka eller ro i själen.

TÄNK OM....

Tänk om budskapet istället vore att vi skall älska oss själva precis så som vi är? Tänk om vi då skulle upptäcka det magiska - att när vi älskar oss själva så som vi är, med allt som vi är, att då skulle allt göra sig av sig självt!

Att när vi finner frid och harmoni i oss själva, då går det enkelt. Av sig självt.

Att vi då rör på oss för att vi tycker om det, för att vi mår bra av det. Att vi då äter och njuter av maten. Inte känner någon stress. Äter tills vi är mätta. Lyssnar på kroppen när den säger att den är hungrig och äter då. Att när vi inte förbjuder oss själva saker, så fastnar vi inte i det där "gräset är grönare på andra sidan- tänket".

Att när vi tycker att vi är viktiga och värdefulla och lyssnar på vad kroppen har att säga oss, ger den vad den vill ha i form av näring, vila, sömn och rörelse, ger det utdelning.

Ju mer vi lär oss att lyssna till våra kroppar, desto lättare blir det.

Det fina är dessutom att vi kan njuta under tiden. Följa med i livet och dess flöde. Inte kämpa så förbannat!

Å som i allt annat går det ju mode även i detta med bantning. Olika metoder är det som gäller hela tiden. Det som varit "i ropet" nu på slutet är "back to basic" ; Man kan äta av allt i rimliga mängder! *doh* tack för den informationen liksom...

Hur klarade sig folk förr i tiden? När de aldrig visste hur många kalorier olika livsmedel innehöll? När de inte hade en aning om olika metoder för att bli si eller så? De åt det som fanns och de rörde sina kroppar mycket mer! Så oerhört mycket sundare!

All vetskap i dagens samhälle är bra på många sätt, men många gånger av ondo också!

Idag..


Idag ska jag bara sova, träna och sen jobba!

Imorn ska jag vända dygnet, plöja studera.nu tills ögonen blöder, kolla upp när högskoleprovet går av stapeln och övning inför detta! Ska även regelbundet börja kolla platsbanken! 7 veckor till sem håller mig på fötterna, men sen gäller det att leta för allt jag är värd! =)

måndag 17 maj 2010

Fett med najs!


Idag mår jag som en jävla kung! Eller nåt....! Känner mig så jävla pigg, glad, lycklig, sprudlande och fylld av livskraft!!

Hade missat samtal på mobilen från Yenie när jag kollade den efter morgon (förmiddags) -kaffet. Ringde upp och sen har vi hängt hela dagen, är så jävla glad och fylld med energi nu! :D

Inatt ska jag jobba, så även imorn natt. Känns helt ok, tog ju ledigt mina två första nätter, så det blir bara två nu. Blir nog ingen vidare lön denna månad och nästa, men det skiter jag i. Jag har varit ledig och mått gött, först i Turkiet, sen i Skövde! Behövde det verkligen och har laddat mina batterier så att jag har fått förnyad energi! Känner inte att jag kravlar omkring på botten längre!

Nu ska jag ta det lugnt en stund och ladda inför det kommande benpasset på gymmet! Har inte bestämt mig än för om det blir nere på stan eller på fyris!

Önskar er en helt underbar Måndagkväll alla sköna jävlar!

Kärlek!

tisdag 11 maj 2010

Sjukt biff!!


Haha nä kanske inte ;) Men det känns verkligen helt ok med träningen med tanke på att jag kört rehabträning i 1,5 år nu. Är fortfarande försiktig, kör med lätta vikter och känner efter, lyssnar på kroppen.

Men träningen går fan bra! Det gör den! Det är så jäkla härligt! :D Har fått köra hela kroppen i en månad nu tror jag (innan dess har jag bara fått köra ben, rygg, baksida axlar och mage pga min framåtroterade axel som gjort ont och krånglat).

Tänk när jag kan börja lägga på lite vikter igen, köra tungt och panga på! Gud vad jag längtar! I år ska jag bli stor och stark! Basta! :D

Skräm inte!

Skräm aldrig någon!

Inte till tal.

Inte till tystnad.

söndag 9 maj 2010

Dessa masker..

Dessa masker

Alla dessa påtagna masker

Bakom dem alla döljer sig osäkerhet

Döljer sig rädsla

Döljer sig ett rop på hjälp

Hjälp mig att se bakom min mask när jag tagit på mig den

Se igenom den

Genomskåda mig

Rädda mig

Så hjälper jag dig med din

och räddar dig tillbaka

Vet inte...

Det känns inte som jag vill ha det.. vet inte om jag orkar.. Måste få vara mig själv - funkar det verkligen? Just nu är jag så fylld av tvivel och ont i magen.. Ångesten och osäkerheten fyller mig just i detta nu och det måste nog få vara så en stund.. ska dra iväg och träna för allt vad jag är värd sen när jag ätit och vaknat till liv..

Bättre fly än illa fäkta?

Ta min hand..

Ta min hand i din
Håll om mig mjukt och varsamt
Se mig som den jag är
Skratta med mig när jag är glad
Kyss mina tårar när jag gråter

Gläds med mig
Känn ingen fruktan för mina sorger
Låt mig vara allt jag är
Känn min styrka
Tillåt min svaghet

Älska mig!

Förvirrad..

Känner mig så förvirrad på nåt sätt, ett olustigt sätt.. Men allt kommer att komma till klarhet! Förr eller senare så gör ju allt det! :-)

lördag 8 maj 2010

En rörande liten stund!

Imorse var en kvinna in på mitt jobb. Hon har ett yrke som innebär att även hon ibland jobbar nätter. Hon brukar således kika in lite då och då på mitt jobb och köpa sig nåt ätbart innan hon går hem och lägger sig.

Jag brukar alltid småprata med henne om ditt och datt. Det gör mig glad och jag har känslan av att det även gör henne glad! Imorse kom vi in på lite annat än det vanliga trallet vi brukar prata om. Vi kom in på lite djupare diskussioner och hon sa att hon tycker jag är en vacker och godhjärtad människa, att hon inte riktigt vågat säga det för att många människor har lite svårt för komplimanger och kanske tolkar dem fel. Jag blev varm ända in i själen!

Vi pratade om livet, om de masker vi ofta bär, den teater vi spelar för varandra. Det och mycket mycket annat. Jag älskar att upptäcka dessa sidor hos människor! Innan hon skulle åka sa hon att hon skulle tänka på vår pratstund och somna gott. Det var rörande de ord hon sa. Har ofta känt att hon verkar lite ensam på nåt sätt, denna fina lilla människa!

Känner oerhörd tacksamhet över varje sånt här möte som sker! Jag växer och utvecklas, känner glädje och livskraft! :-) Mer sånt!

fredag 7 maj 2010

Fin i håret :)


Har varit till bästa lina och blekt utväxten så nu känner jag mig så fin i håret :)

torsdag 6 maj 2010

Lycka för en liten hund


Lycka för en liten hund är att sitta i mattes knä så han når upp för att kika ut genom fönstret :) ännu större lycka är att få komma ut. Känna solen värma en liten hundkropp. Känna alla spännande dofter. Upptäcka nya platser och göra roliga saker :)

Känner att jag lever!


Jag är så uppfylld av livet idag! Känner stark livslust och glädje! Älskar mig själv, känner mig oövervinnlig! Lycka, värme, glädje och ljus fyller mig, fyller hela min existens! Känner verkligen att jag har ett syfte här på jorden! Att jag är en underbar själ som lever här i sin kropp denna tid jag har här!

Känner mig viktig och värdefull!

Åh vad jag älskar att leva idag..! Helt fullt och sant!

onsdag 5 maj 2010

Morgonstund har guld i mund!


Härliga ljuvliga morgon! Vaknade med ro i själen och värme i hjärtat. Ställde mig och snodde ihop en scones-smet och nu ska jag avnjuta nybakta scones och nybryggt kaffe tillsammans med en god bok. En viktig stund för mig själv i början på dagen.

Scones är ju så enkelt att fixa och tar inte lång tid! Såhär gör jag mina:

Blanda 3tsk bakpulver och 1.5 tsk salt med 8 dl mjöl (jag använder fullkornsdinkel) blanda sedan ihop med 100 g margarin till en grynig massa. Tillsätt 4 dl filmjölk och arbeta snabbt ihop till en deg. Låt degen vila medan ugnen blir varm (250 grader). Jag gör två delar som jag plattar ut och skårar ett kryss med kniv. Grädda sen i ugnen 12 minuter ungefär. Medan sconesen blir klara brygger jag kaffe och plockar fram smör och ost, sen är det bara att äta och njuta! :-)

Tror detta får bli min nya rutin på mina lediga dagar, för fyfariken vad underbart det är! :-)

tisdag 4 maj 2010

?

Något som var mycket i början, gör att man vill ha samma dos hela tiden. Kanske kan det ses positivt att det inte är lika mycket nu? Att det är nåt slags tecken på säkerhet? Eller dör det ut? Är det inget det tänks på? En slump? Något skjutits åt sidan för att annat tar plats? Det är som det är bara.

Imorn

Imorn är enda planerna för dagen att göra sen anmälan till komvux och hoppas komma in på naturkunskap b, röja klart i min garderob, kopiera lite betyg, baka scones till frukost och träna ben på gymmet!

Resten av dagen tänker jag ägna mig åt trevligheter som hundgos, bokläsning, kanske träffa nån vän, promenera och bara må gott! :-)

Idiotfnatt!

Idiotfnatt, tokryck, glädjeskutt! Kalla det vad ni vill! Kärt barn har många namn! ;) Mår så förbannat jävla bra idag! Kroppen är fylld av positiv energi och endorfinerna rusar omkring så jag inte vet vad jag ska göra av mig! Har studsat omkring i lägenheten som en dåre och nu ska jag ut med små små hundar! :-)

Härliga jävla dag asså!!!!!

Så infekterat...

Så infekterat.. som en sårig varböld som kan spricka precis när som helst...

måndag 3 maj 2010

Kärlek


Man påstår att kärleken är blind.

Jag skulle vilja säga att kärleken gör oss seende.

Det är genom kärleken vi upptäcker hur vacker en människa är.

Det är genom kärleken vi blir modiga nog att stå på dens sida som alla hackar på

Att våga stå kärleksfull i våra möten med medmänniskor gör oss till sanna medmänniskor.

Det krävs oerhört lite energi att vara kärleksfull. Att leva ut kärleken gör oss till människor som fungerar.

Dessutom - den som ger kärlek kommer att mötas av kärlek - så att ge ut av kärleken är en investering som slår alla andra investeringar vi kan göra för att få ett lyckligt liv.

När vi älskar blir vi öppna för det vi möter.

Och vi blir modiga.

Kärlek är det du och jag och alla andra behöver för att få vara friska, harmoniska och närvarande.

Rädslan är det som hindrar oss att ge och ta emot kärlek.

Den som mött hårdhet, angrepp mot sin person blir rädd och tar flera steg tillbaka inför möten med andra.

Allt i vårt handlande som inte har sin rot i kärlek - grundar sig i rädsla.

söndag 2 maj 2010

Livet...


Livet i ett nötskal! Igår hade jag en tung dag. Hela mitt väsen värkte och gjorde ont och när det äntligen släppte efter att ha läst några fina kloka ord från en vän som jag älskar, släppte det och tårarna började forsa. Det fortsatte under hela dagen och kvällen och jag var rädd att jag inte skulle hinna komma till sans innan jobbet började.

Men ungefär en timme innan jobbet började lättade det. Alla tårar gjorde mig avslappnad och fridfull och jag kunde andas riktigt igen.

Idag somnade jag med solen strålande inom mig och så vaknade jag även. Nu sitter jag med en kopp nybryggt kaffe och hembakta scones och skall till att läsa en bra bok som jag lånade av min mor under vår resa.

Det är mörkret som lär en att uppskatta ljuset. Det är inte alls roligt när man befinner sig i sina tyngre mörkare stunder, men de gör att man uppskattar de bättre!

Man är bara en liten människa - med allt vad det innebär. Det är viktigt att man tillåter sig att känna allt man känner. Att man vågar känna allt man känner. Det man känner kan man också läka!

Som en mycket klok och älskad vän skrev till mig: "Låt oss vara allt vi är. Låt oss känna allt vi känner"

Somnar med solen..


Somnar med solen i mitt hjärta! :-) Igårkväll vände det! Äntligen! Bara en timme innan jobbet tog tårarna äntligen slut. Behövde den där utrensningen. Idag somnar jag med ett leende på läpparna. Hoppas att det sitter kvar där när jag vaknar ikväll..!

Kärlek och ljus!

lördag 1 maj 2010

Om två timmar..

... börjar det bli dags att bege sig mot jobbet och tårarna har ännu inte slutat forsa.. Önskar att de tar slut innan dess för jag orkar inte hålla dem inne idag och jag har ingen lust att stå på jobbet och böla..

Det finns ingen....

.......... ingen som kan rädda mig. Ingen förutom jag själv!

Vem ska trösta knyttet?


Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde
på kvällen när han tände alla ljus
och kröp inunder täcket i sin bädd
och gnällde för sig själv, för han var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

Men nästa morgon innan dagen grydde
och dimman låg kring huset grå och kall
stack knyttet ut en ängslig nos och gnydde
- han hade klarat sig i alla fall -
men ville hellre äta opp sin hatt
än stanna kvar i huset nästa natt.
Och in i dimman flydde han - snart syns han inte mer
och dörrarna står öppna och hans lampor brinner ner.
Och knyttet sörjde efteråt och tänkte, jag var dum
när jag lät regn och mörker flytta in i mina rum.
Men vem ska trösta knyttet med att samma dag han flytt
blev huset fyllt av nya, mycket lyckligare knytt.

Och knyttet gick och gick men inget hände
fast det fanns fullt av folk på alla håll.
Han såg ej till en enda som han kände
för knyttet var ett mycket ensamt troll
och alldeles för blyg att säga hej,
kan jag få tala några ord med dej?
Och fyra filifjonkor körde visslande förbi
och två små gröna ekipage med åtta homsor i
och mymlan band en lingonkrans att lägga om sin hals
men knyttet gick och gömde sig och syntes inte alls.
Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän.

Och knyttets nya skor var väldigt trånga
och kappsäcken var tung och solen sken.
När kvällen kom och skuggorna blev långa
fanns inte mycket kvar av knyttets ben,
han satte sig på kappsäcken och sa:
den är nog ändå rysligt bra att ha.
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.

Och knyttet gick med trötta ben mot väster
han var så ensam som ett knytt kan bli.
Där satt en glad hemul med sina gäster
och tände på ett stort fyrverkeri.
Varenda en bar blommor i sin svans
och inne under träden var det dans
och fyra karuseller åkte runt med spel och sång
där satt de tretton homsorna med varsin röd ballong
hemulen åt en stor blini med hallonsylt och smör
men ingen såg att knyttet kom och stod där utanför.
Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är:
stig in och säg godafton så de SER att du är här!

Så gick det lilla knyttet ut på stranden
och fann en snäcka som var stor och vit
han satte sig försiktigt ner i sanden
och tänkte, o så skönt att jag kom hit,
och lade vackra stenar i sin hatt
och havet var så lugnt och det blev natt.
Långt bort var hemulerna med stora tunga steg
och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg.
Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:
hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?
Men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän,
vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

Men ute i atlantens svarta vatten
en ensam flaska låg och drev och drev,
den flöt iland på udden frampå natten
och inne i den låg ett litet brev.
Det var en sorgsen text, och den var kort
och namnet hade havet tvättat bort.
Men knyttet satt och tydde ut det lilla som fanns kvar
och över hela stranden lyste julimånen klar.
"...jag är så rädd för mårrans tjut och jag har ingen vän,
jag känner mig så övergiven nu i skymningen...
försök att lite trösta mig om du är stark och snäll,
jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll..."

Och knyttet gömde brevet i sin ficka,
det första brev han nånsin hade fått,
dessutom var det skrivet av en flicka
och detta gjorde knyttet mycket gott.
Han blev med ens så modig, stark och glad,
han tog ett kallt, men lyckligt månskensbad,
sin kappsäck tömde han på allt och satte sig i den
och rodde ut på havet i den långa dyningen,
två skor låg kvar på stranden och en hatt med stenar i
och natten var så vacker som en sommarnatt kan bli
när någon måste tröstas och beskyddas av ett knytt
och allt blir annorlunda, och förtrollande och nytt!

På morgonen var hela himlen mulen
och stora valar blåste överallt
och mitt i havet plaskade hemulen
och hojtade: nej fy vad det är kallt!
Och knyttet sa: jag tycker absolut
att vi har träffats någon gång förut!
En festklädd filifjonka åkte vinkande förbi
och sex himmelsklädda båtar med nio homsor i,
den femte homsan hälsade på knyttet som skrek: hej,
o, det har aldrig förut hänt att någon upptäckt mej!
Tänk om man finge stanna för att prata lite mer,
men vem ska trösta skruttet om jag sällskapar med er?

Nu skymta svarta berg vid horisonten
tre vilda berg där skrymt och mårror bo,
men nitton homsor fiskade med dronten
och lade ut ett nät i frid och ro.
Och knyttet sa: förlåt en resenär
som undrar om ett skrutt har varit här?
Det har hon visst, sa dronten glatt, ett skrutt med trassligt hår
blev alldeles ifrån sig och sprang hemifrån igår,
men vart hon sprang och var hon finns och var hon sist blev sedd
och vem som tröstar henne det är mera än jag vet
för jag är på semester och nu vill jag lägga nät.

När skymningen så småningom sig sänkte
kom ludna småkryp fram på alla håll
de hade bleka nattögon som blänkte
och viskade: där går ett ensamt troll,
ett ensamt stackars knytt som går och tror
att han är mycket stark och mycket stor...
Långt inne mellan bergen hördes mårrans hemska rop
och knyttet gick och gömde sig i första bästa grop,
men om en kvart flög knyttet opp och stampade och sa:
nu är jag mera arg än rädd, och det är ganska bra,
jag måste trösta skruttet, jag får inte vara svag
för hon är nog, om möjligt, ännu räddare än jag!

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggade han opp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.

De sågo under tystnad på varandra,
ett knytt, ett skrutt. Och sommarmånen sken.
Kanhända knyttet inte är att klandra
för att han blev så svag i sina ben -
Förlorad i sin blyghet sade han:
jag skriver vad jag menar... och försvann.
Han satte sig att skriva om sin stora ensamhet
om hemulen och om snäckan som var så vit och slät
om funderingar på havet och om hur rädd han blev...
men hur han än förklarade så blev det inget brev.
Jag ber dig, käre läsare, att trösta båda två,
o, skriv ett brev från knyttet så att skruttet kan förstå!

(Här har du brevpapper. Frimärke
behövs inte, men lägger brevet t.ex.
i en rosenbuske där man är säker
på att skruttet får syn på det)

När skruttet läst sitt brev med mycken möda
(hon hade särskilt svårt med knyttets namn)
blev buskens vita rosor plötsligt röda
och skruttet flög helt glatt i knyttets famn
och viskade: glöm bort hur hemskt det var
och minns att allt det roliga är kvar!
Jag längtar efter havet som jag aldrig har fått se
och att samla vackra snäckor är en underbar idé!
De reste redan samma natt i filifjonkans båt
och alla homsor hurrade och skrek och bar sig åt,
nu gungar glädjelampor över havet var man ser,
nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer!

...och sen
levde de lyckliga
i alla sina dagar...

SLUT

Vill inte!

Jag vill inte att du ska vara död.. Jag har drömt om dig massor när jag varit bortrest i veckan. Saknat dig när jag vaknat. Jag vill kunna ge dig en kram, hålla om dig, höra ditt skratt, dina djupaste tankar, dina tokigheter!

Insikten att jag aldrig mer kommer se dig sticka in huvet genom dörren och kliva in för att spricka upp i ett stort leende, den gör så ont så ont!

Sorgen finns här i hjärtat hela tiden som en ond liten sten. Ibland släpper jag fasaden en stund och låter tårarna rinna som aldrig förr..

Vackra människa och själ! Du bor för alltid i mitt hjärta!

Själen har fått andas!

Igår kom jag hem från min vecka i Turkiet. Mamma var nöjd och glad över att åka hem också, själv ville jag bara stanna kvar. Stanna tiden ett tag till, bara finnas, leva, vara, andas. Har verkligen vilat upp mig under veckan som varit. Själen har fått ny näring och jag kände ändå att jag skulle ha lite nya krafter att klara vardagen nu.

Idag har ångesten mig i sina klor, i ett hårt, fast grepp. Jag får ingen luft, kan inte andas. Jag känner mig liten, ihopskrumpen. Som om mitt hjärta förvandlats till en hård liten sten.

När jag känner såhär kan jag lika gärna dö som att leva, för just nu är jag en levande död.. När jag tänker så, kommer jag på mig själv, vad har jag att förlora? Något drar min energi något så fruktansvärt, krymper ihop mig, dödar mig sakta dag för dag.

Ett tydligt tecken. Livet knuffar mig närmare och närmare branten för att jag ska bli tvungen att hoppa, prova mina vingar, göra något annat! Till slut måste jag, det vet jag!

Jag är ju mer än detta.

Jag kan ju mer än detta.

Jag vill ju mer än detta.

Fick lite panik nu när jag kom hem och kände såhär, men när själen fått ro och näring, vet den ännu tydligare vad den och hjärtat vill ha!