tisdag 31 maj 2011

Humor!


Läste nyss en liten rolig historia:

Mamma, hur blir barn till?
- Mamma får en spermie av pappa...
- Äter du den då??
- Nej, inte när vi ska ha barn, det gör jag bara när jag
vill ha nya kläder och skor... ;-)

Allt eller inget å nånting däremellan! (Ordbajseri)


Släpade hem min trötta lekamen från jobbet för en stund sen! Skönt att sluta 18, då vet man att man kommer ifrån jobbet precis den tiden, å så har jag hunnit äta i hyfsad tid också! Nu borde jag ta mig i min lilla krage och rycka upp den å bege mig ut! Men nu kom ett sånt där jag-måste-skriva-NU-om-allt-å-inget-annars storknar-jag-ryck!

Är trött i kroppen å har varit det hela dagen. Har värk i vänster axel, som jag ofta får på jobbet av någon outgrundlig anledning :P Ibland när jag kommer hem kan jag knappt lyfta den över huvudet :P Men nog gnällt om det lilla I-landsproblemet! =)

Humöret har åkt upp iaf och det är skönt som fan! Idag har jag mest varit lite seg dock. Igår var det av ångest-karaktären. I vissa stunder när jag känner mig så, blir jag så jäkla rädd att jag ska bli sjuk igen, att jag ska trilla ner i ett bottenlöst svart hål och kravla omkring därnere fastkletad i ångest och sorg.

Med mitt förnuft fattar jag att det inte blir så igen, jag är ljusår från det där nu! Men när känslan griper tag i mig, så kan jag bli lite skräckslagen ibland. Jag är bara människa trots allt!

Något jag funderat över idag är att jag kan ändra mig en miljon gånger under en och samma vecka! Ibland undrar jag om det bara är jag som är sådär "hoppig" och rastlös av mig?

Jag gillar det där ordet jag fick lära mig häromveckan STENHÅRT! Ordet: OMBESTÄMMA! Ett norskt ord som min vän Kim lärde mig! Så himla bra ord! Inget velande eller ångrande, jag ombestämmer mig ju helt enkelt! Å det gör jag ofta och gärna! Hit å dit!

Ful-dag har jag idag också. En ful-dag har inget med utseendet att göra (förutom att jag visserligen prioriterade bort hårtvätt och smink idag för det kändes så VÄRT att få sova de där extra minutrarna att flottigt hår och bleknosad uppsyn på jobbet kändes helt okej!). Ful-dag har att göra med att man bara jaja, känner sig lite sådär halvmosig å seg å då känns utsidan därefter! Andra dagar kan jag vakna upp och känna mig helt fantastisk! Det är lite sådär, man får ha sina dagar! =)

Det blir ingen röd tråd i det här inlägget, det är sällan jag lyckas hålla någon sån förresten. Det som vill ut kommer ut å så är det med den saken! Jag har ett sånt otroligt stort behov av att skriva! Jag skulle nästan storkna om jag inte fick göra det! :-)

Möttes av glada små farbröder när jag kom hem idag, som alltid när de är här! Åh vilken kärlek och glädje de sprider i mitt liv de små älsklingarna! :-)

Nu börjar skrivklådan att avta så nu är det snart dags att pallra iväg den här tröttkroppen på promenad! :-)

Längtar Gevåg fortfarande! Har ett oerhört stort behov av att befinna mig ute på landet, i skogen, i lugnet! Underbart är ordet!

Önskar er en fin kväll alla härliga själar! :D :D :D

söndag 29 maj 2011

Först när jag själv är där - kan jag förstå!


Jo, så känns det.

Först när jag själv ÄR i något, kan jag förstå det.

Först när jag själv upplevt något - kan jag förstå det!

Jag tror att det är så med mycket i livet.

Vissa saker går det inte att läsa sig till - de behöver upplevas!

Nu till exempel, känner jag sådan frid och ro i att vara själv!

Jag känner inte någon längtan efter att träffa någon - i den bemärkelsen att träffa en partner då vill säga.

Förut har jag alltid velat det. Å inte alls förstått de människor som vill vara själva.

Jag har alltid haft ett behov av mycket egen tid. Det är inte det.

Men först nu känner jag att jag verkligen tycker att det är så otroligt skönt att vara själv, att jag inte känner den minsta lilla längtan efter annat. Först nu kan jag förstå.

Allt kan ändras, det förstår jag också, men detta är hur jag känner HÄR och NU.

Jag tror att det är bra, för jag har funnit ny styrka i mig själv.

Förut har jag alltid hållit på med en massa konstiga saker. Jobbat så hårt på att försöka behaga - i tron att jag måste det för att dra till mig någon.

Jag kan förstå nu att det alltid blivit fel. Även om jag inte ångrar något.

Jag ska ju vara JAG! Jag orkar inte hålla på och försöka och bry mig om annat längre och jag vill det inte heller.

Jag tror att först då kan ju något bli bra.

Göra sig till eller spela spel är inte min grej.

Livet är avslappnat och skönt nu. Jag känner att jag gör som jag vill - på riktigt - nu.

Du dansar i mitt hjärta!


Navajoindianerna kan på sitt språk inte säga : Jag älskar dig.
För dem är kärleken allting, överallt, hela tiden.
De säger istället: "Du dansar i mitt hjärta"!
"Qua hei stah ma hah ♥"

Samlade tankar


Jag funderar mycket och har alltid gjort. :-)

Här är lite gamla tankar:

Möten med människor
Stenansikten
Att vara i känslan
Varför så lycklig?
Funktionshinder?
Tankar - känslor
Livet!
Får man känna allt?
Förändrad
Underbara liv!
Höstpromenad!
Livet...
kärlek
Tron på människan!
Älskade människor!
Människor!
Allvarligt


Vara de vi är

Jag tror att de människor som stör sig på andra människor, som har nåt slags behov att förändra andra - inte har kommit så värst långt med sig själva..

Jag är själv inte fläckfri. Visst händer det - att jag retar mig på andra.

Jag har med andra ord en lång väg kvar att vandra!

Vi kan aldrig förändra andra människor - bara oss själva!

Distraktion


Distraktion.

Någon det känns som att vi ofta ägnar oss åt.

I alla fall jag.

Distraherar mig från långtråkighet.

Från mina egna tankar och känslor.

Jag jobbar på det nu. Att inte distrahera så förbannat mycket.

Jag behöver inte distrahera mig med musik i öronen på alla rundor längre. Jag kan vara i tystnaden, låta alla tankar, känslor, minnen - ta plats.

Jag behöver inte ha något som surrar i bakgrunden hela tiden.

Jag har ett otroligt stort behov av stillhet i detta nu. Tid för mig själv. Tid i tystnad.

Jag tror att det är bra för mig, att det är precis vad jag behöver mer av just nu.

För jag tror att om jag låter bli att distraheras så förbaskat hela tiden - så kan jag finna FOKUS!

Finna FRID och RO.

lördag 28 maj 2011

Oh du ljuva liv!









Åh en sån härlig härlig dag det är idag!

Tog med mig lilla Mozart och gick en lång promenad i skogen, upp till mammas å pappas stuga.

Tystnad och lugn. Bara ljudet av mina egna steg och fågelkvitter.

Omfamnad av all skön läkande skog omkring.

Sen kom mor å far å lilla Jonatan upp med bil och hade med sig korv att grilla!

Åh du ljuva fina härliga dag!

Dagar som denna är det bästa jag vet! :D

Proppfullt!


Vi människor av idag.

Så ofta vi fyller på och fyller på.

Men sällan plockar ur och väljer bort!

Vi lägger till och lägger till - fyller på alltmer.

Köper fler grejor, gör mer saker.

Vi lever i en förändringarnas tid.

Vi lever i valmöjligheternas tid.

Ibland tror jag att många val och möjligheter kan bli till tunga bojor.

Vi lägger till allt mer att bära omkring på.

Det blir proppfullt.

Sen fattar vi inte varför vi tappar kraft? Varför vi psykar ihop? Bränner ut oss?

Det blir proppfullt. Bägaren rinner över.

Om vi ska vila upp oss, kanske vi betalar dyra pengar för att åka iväg på nåt slags "retreat", fyllt av avkopplande aktiviteter.

Fyller på ännu mer.

Vi lever i en förändringarnas och valmöjligheternas tid. På gott och ont.

Jag tror att det går att finna det bästa av båda världar.

Men att vi alltför ofta glömmer att vi har valet - att välja bort!

Vi behöver inte fortsätta lägga till och fylla på hela tiden.

Vi kan välja att välja bort, förenkla. Minska våra valmöjligheter.

Jag finner det väldigt befriande ibland.


torsdag 26 maj 2011

Ibland


Ibland känns det som att priset jag kommer att få betala för att vara mig själv är att stå ensam kvar i världen. Jag vet med mitt förnuft att det inte är så.

Det är mer grejen att jag kan inte vara älskad av alla. Men de som älskar mig på riktigt - för den jag är och trots den jag är - kommer att stanna kvar. Det är det som räknas.

Ändå kan jag inte hjälpa att det skär i hjärtat över de som väljer bort mig.

Jag har en sån dag idag bara. Jag vill ingenting idag. Ska vara själv med mina tårar och plåstra om mina själsliga sår med att läsa Eckhart Tolle. Om det där sårade egot ni vet.

Jag är inte perfekt, jag är bara en liten människa.

Ikväll får jag besök av en älskad vän och hennes fina små hundar. Det blir balsam för min själ! <3

onsdag 25 maj 2011

Varför?

Varför frågar vi ideligen andra människor vad de tycker om olika saker och hur de upplever dem? Visserligen kan vi finna inspiration, men vi kan ju aldrig riktigt veta förrän vi själva provat. Å MIN upplevelse kanske inte alls visar sig vara densamma. Så varför låta sig färgas innan jag ens provat? Bara en tanke...

Budskap


Fick ett budskap igårkväll: "Du befinner dig nu vid ett avgörande vägval i ditt liv. Det är viktigt att följa ditt hjärtas väg. Min gåva till dig är att hitta rätt. Betrakta de möjligheter som dyker upp med kärlek: därefter kan du bestämma dig för vilken väg du ska gå."

Tanken skakar mig lite, jag ska känna det fullt ut så att jag kan finna en känsla av frid och ro sen! <3

tisdag 24 maj 2011

Min träningsresa!


De första funderingarna som ploppade upp i mitt huvud när jag vaknade idag (unnade mig rejäl sovmorgon för jag kände mig helt jäkla slut i kroppen igårkväll), var hur träningen har sett ut genom mitt liv. den fysiska alltså.

Rörelse har alltid ingått och funnits där, vi har det ju i oss naturligt som barn! Å det var inget stillasittande inne för att spela TV-spel eller annat, vi var ute och lekte och rörde på oss å hade roligt. Idrotten var aldrig något jag direkt såg fram emot under skoltiden, inte de tidigare skolåren i vilket fall. De enda gångerna jag fann något nöje i det var när det var något som kändes som lek för mig, när jag kunde ha roligt och slappna av utan prestationsångest.

I 95 fall av hundra så var det dock bollsporter som gällde. Jag har aldrig varit så vidare förtjust i dessa bollar och därmed inte så vidare bra på dessa sporter heller. Det enda jag gillade var volleyboll och det var jag faktiskt rätt bra på av den anledningen kanske - att det var skoj. Men så missade jag en serve och en tjej i klassen vrålade rakt ut vilken sopa jag var. Det var sista gången jag spelade. Jag vet hur patetiskt det låter, men jag var (och är) en sån känslig liten själ och jag dog lite varje gång något sånt hände, skrumpnade ihop lite till. Skolåren var inga bra år i mitt liv. Nog om det, tillbaka till bollarna!

Det kändes alltid så prestationsinriktat dessa lektioner, de som blev sedda var de där duktiga, de som var bra, vi andra blev sist invalda (otroligt dumt sätt) och det stimulerade väl oss inte direkt till glädje att försöka så värst heller för vi hade ju redan den där stämpeln att vi var sämst.

Jag önskar att alla hade blivit sedda! Att vi alla hade fått prova olika saker och hitta glädjen i det hela, det är väl glädjen det handlar om egentligen? Att hitta sin grej och därmed hålla rörelseglädjen igång i sitt liv!

Träningen har alltid funnit där hos mig ändå på något sätt! Dels vardagsmotionen, vi gick och cyklade till varandra när vi skulle umgås. Å så gillade jag ridning och sysslade mycket med det under några år. Jag gjorde armhävningar hemma i mitt flickrum på morgnar och kvällar kommer jag ihåg. Hade ett par små hantlar också som jag tränade med även om jag knappast hade någon koll på hur det skulle gå till! Å när det var tävlingar i skolan, som snöstjärnan, där vi skulle åka längdskidor och samla kilometrar, fick pappa mäta upp ett spår på "lägdan" ovanför huset och där åkte jag målmedvetet varv efter varv på kvällarna och satte sen mina kryss i det där papperet när jag var klar.

När jag började gymnasiet, hände något. Plötsligt fick idrottslektionerna ett helt annat skimmer över sig! Här fick jag en idrottslärare som hade den fantastiska förmågan att han SÅG oss alla! Dessutom fick vi prova på en massa olika saker! Här fick jag för första gången testa styrketräning - något jag fastnade för på en gång och som alltid kommer att följa mig i mitt liv! Jag upptäckte simning och började simma 6 dagar i veckan på min fritid. Tävlade mot mig själv och klockan och smygtävlande mot tävlingssimmarna i längderna intill. I slutet av gymnasiet vågade jag för första gången kliva in på ett gym och blev medlem där, då försvann simningen ur bilden, nu var det styrketräningen som gällde istället!

Jag fick förresten VG i idrotten i gymnasiet - VEM skulle ha kunnat tro det innan??? Jag är min idrottslärare evigt tacksam än idag över att jag fick känna mig bra på en idrottslektion för en gångs skull! Över att jag blev SEDD och inte bara försvann in i något hörn för att jag inte var grym på fotboll liksom. För att det handlade om GLÄDJE och inte bara en massa PRESTATION.

Så rullade åren på, styrketräningen var med mig mest hela tiden. På gott och ont. Jag hade många kroppsfixerade år, som kanske hade sin grund i min på den tiden dåliga självkänsla som hängt med mig genom åren. Mycket handlade om att forma kroppen "rätt", äta "rätt" saker för att hålla sig "deffad" och ha "en så kallad snygg kropp".

Visst har träningen en god effekt ändå, men allt tippade iväg åt helsike för långt åt fel håll. Det blev många gånger en boja istället för något bra. Hade mina dagar ibland när jag kände "fuck this" detta är inte bra Susanne. Men fortsatte att köra på i samma hjulspår, ivrigt påhejad av kommentarer om "min fina form".

Så förra sommaren, hade jag en period när jag mådde lite sådär. Jag kunde känna ångest när jag vaknade på morgnarna och för att få bukt med den på något sätt gav jag mig ut och joggade. Jag som bara tränat styrketräning och gått promenader (allt för fettförbränningen, som det var i min skalle förut...) hade ingen vidare kondition. Flåsade efter bara några meter och i början var det en allt annan än trevlig upplevelse.

Men jag började känna något under mina rundor, det där ångestfyllda som jag vaknade med, byttes ut mot en skön känsla i kroppen, TROTS att det gick så tungt för mig. Å för varje runda gick det något lättare!

Efter några veckor var jag fast! Något jag aldrig hade trott om mig själv! Springa? Jag? Jag tog allt i min egen takt, gick inte ut sådär stenhårt som jag gjort under tidigare försök. Lyssnade på kroppen, joggade en bit, gick en bit, joggade lite igen. Om en runda gick lite segare eller tyngre, så fick det vara så. Jag hade ju iaf tagit mig ut liksom! Jag fick också den viktiga lärdomen att jag faktiskt kan göra något åt jobbiga känslor genom att röra på min kropp och att jag mår gott sedan även om det inte var lätt att ta sig ut och iväg alla gånger!

Nu har det faktiskt blivit så att löpningen (det låter bättre än joggingen, även fast jag knappast kallar mig löpare ÄN ;-)) har tagit över. Den är det bästa jag vet när det gäller träningen! Styrketräningen har halkat ner på andra plats, men kommer alltid att finnas där som komplement för den är viktig för att förebygga skador och hålla kroppen frisk och stark!

OCH sist men inte minst - Jag tränar av GLÄDJE idag! Kroppsfixeringen är borta! Jag njuter och mår gott av livet! Jag äter vad jag vill och tränar för att det är KUL! Det gör mig så himla lycklig och glad!

Alla kan! Det är aldrig försent! Å det finns verkligen något för ALLA! :-D

Vad är DIN favoritträningsform?

måndag 23 maj 2011

Acceptans


Acceptans.

Smakar försiktigt på ordet och jo, det känns ju rätt okej..

Det är något jag behöver öva mig i. Acceptera.

Idag var en sån där liten och trött dag igen. Jag har så lätt att slå på mig själv sådana dagar. Vi människor behöver få ha sådana skrutt-dagar ibland. Jag tillåter sannerligen andra att ha dem - så varför ska det vara så svårt att tillåta mig själv att ha dem? Att acceptera mina skrutt-dagar?

Är det för att jag har ett serviceyrke? För att jag starkt ogillar när jag inte kan leverera som jag brukar? För mig behöver det vara äkta! När jag känner mig lite såhär svajig, så blir det inte äkta, det klingar falskt. Kanske märker ingen något? Men JAG märker av det..

Jag vet att det är mina mens-hormoner som ställer till det mycket för mig, för det är samma visa mest varje gång! Antingen blir jag arg som ett bi eller så rinner tårarna för minsta lilla grej.

Men sen har jag ibland också lite svårt att fatta varför min energi fattas mig ibland. Att jag somnade sent, klev upp tidigt efter en mycket liten skopa sömn, gjorde nästan 2 mil imorse, jobba hela dagen på det, ut igen, svajiga hormoner, å så fattar jag inte varför jag inte är mitt vanliga spralliga glada jag? Kanske är det inte så värst konstigt!

Det fanns iaf några guldkorn under dagen som piggade upp mig! En kund som kom in och peppade på mig i tävlingen och sa att han hoppas att jag vinner! Fick kraft i benen bara av att höra hans ord! Att jag mötte en söt liten man på min promenad efter jobbet, jag brukar möta honom då och då och vi har börjat heja på varandra och prata lite. Han undrade var jag hade mina små hundar? =) Å sen när jag kom hem hittade jag ett mail å ett sms från en underbar vän - båda sprängfyllda av kärlek! Jag började gråta såklart!

Nu ska jag bara kvällsfika lite, borsta tänderna och krypa ner i sängen å hämta kraft genom den stärkande sömnen!

Imorgon är en ny fin dag!

Längtar efter Mozart och Jonatan så jag nästan storknar! Älskade älskade små hundarna mina!!!

Tjejkraft!

Vill tipsa om en himla bra sida med massor av tänkvärda tankar att ta del av!

Kolla in den ----> HÄR!

Fiskaren


En amerikansk familj var på semester på en vacker och exotisk ö. Mannen i familjen ser en fattig fiskare sitta utanför sitt lilla enkla hus vid havet. Han börjar prata med fiskaren som varit uppe tidigt och fiskat dagens fångst. Amerikanen frågar om fiskaren inte tänkt på att expandera sin verksamhet. Fiskaren undrar vad han menar med det. Amerikanen gör en lång utläggning om hur fiskaren skulle kunna ta lån i banken, köpa en fiskebåt till, anställa folk och fiska ännu mer.

Den ökade vinsten skulle göra att han kunde köpa fler båtar, anställa fler personer och driva upp en stor omsättning. "Jaha" , säger fiskaren, "och vad ska det leda till?"

"Om du jobbar hårt ett antal år bygger du upp en fiskeflotta som du kan sälja och tjäna mycket pengar."

"Vad ska jag göra då?"

"Då kan du sitta och ta det lugnt och njuta av livet" , sa amerikanen.

"Men det gör jag redan" , sa fiskaren.

söndag 22 maj 2011

Bättre dag!


En dag ute i naturen är en bra dag!!! :D

Fascinerande!



Jag fascineras ofta av faktumet att många människor fascineras så oerhört av såna som är ute och rör mycket på sig. Har vi blivit ett sådant stillasittande folk?

Vila är bra och välbehövligt inget snack om saken! Men vi människor är gjorda för att röra på oss! För mig är det så att jag inte riktigt kan uppskatta det ena - utan det andra!

Å tack vare Jennies kommentar, hänvisar jag till ett gammalt blogginlägg där jag funderar lite kring allt det fantastiska som fysisk träning ger! Läs det HÄR!

lördag 21 maj 2011

Lockigt hår!


Jag är inte så jävla tam längre. Jag finner plötsligt förtjusning i mitt lockiga hår. Det är lite vildare, spretigare, inte så tillrättalagt och spikrakt!

Det är inte alltid enkelt. Men jag vågar vara lite obekväm numera.

Vara jag.

Göra som jag vill.

Kanske känner jag mig snart lite som en apa i djungeln, som min kära syster brukar säga!

Något nytt är på gång - jag känner det!

Något bra!

FRIHET - jag älskar ordet och innebörden!

Så fort jag känner att den berövas mig minsta lilla - min frihet - så skrumpnar jag ihop och dör en smula!

En stark längtan har väckts i mig! Landet och skogen lockar alltmera.

Det lilla och enkla.

Avskalat, naket, ärligt och simpelt.

Välkommet!

Måste?

Ibland måste jag ställa mig frågan: Måste det vara så? Måste det verkligen det?

Litenheten


Ibland behöver jag få vara liten en stund för att kunna återvända till min storhet sedan. Även det lilla har sin plats i livet. Alla känslor är tillåtna. Ikväll är det lite tungt, ikväll gör det lite ont i själen och hjärtat. Det får vara så en stund. Bryt ihop och gå vidare liksom. Jag fastnar inte i det, det är när jag kan släppa ut det onda som det försvinner ifrån mig!

Å man behöver inte vara glad bara för att solen skiner ute!

fredag 20 maj 2011

Godnatt!



Nu är den här kvinnan en trött liten varelse! Kvällsrundan gick segt som bara den! Mitt enda sällskap var knotten. Ett ack så närgånget sällskap som flög in å ögon, näsa å mun, å så tog de sig några smakbitar av mig oxå! Varsågod för det kvällsfikat knotten!

Nu ska jag ta bort tejpen från mina ömt omplåstrade och svullna små fossingar , tvätta dem, smörja in dem och ge dem en natts härlig vila! <3

torsdag 19 maj 2011

Heja heja friskt humör!


Har varit lite seg idag, brukar va det på min lediga dag! :P Gick iaf 1.5 mil imorse och sen joggade jag 1.2 mil några timmar efter det. Sen tänkte jag vara chill under kvällen, men kunde inte hålla mig från att logga in på nikeplus-sidan och såg att han som ligger 2a hade varit ute 3.2 mil idag och jag bara 2.7!! Då jäklar taggade käringa igång och gav sig ut igen! ;-) 4.3 mil totalt lyckades jag skrapa ihop idag! :-)