söndag 31 juli 2011

Helt galet! (om stress)


Hur vi människor lever idag är många gånger helt galet! Jag har tänkt mycket på ensamhet, långsamhet, stillhet och ro på slutet!

Jag vill sjunga långsamhetens lov för den har sannerligen hamnat i skymundan i ett samhälle där det stressas, jagas på, konkurreras, presteras! Vi lägger vår lilla snara om halsen som vi är duktiga på att dra åt allt mer tills vi knappt får luft och så förstår vi inte varför det är så svårt att andas?

Jag tror att alltfler börjar få nog! Vi saknar det där som finns där långt inuti oss själva. Det som är vi. Stress gör människor konstiga och galna. Jag vet det för jag är där själv i hamsterhjulet och springer som en vettvilling ibland utan att komma någonstans!

Igår läste jag i en bok av Patricia Tudor Sandahl - Tid att vara ensam. Jag kan varmt rekommendera den. Den sätter ord på många av de tankar som snurrar i mitt huvud nu. I ett kapitel av boken står det just om all denna stress. Jag delar lite av texten för den ger en verkligen en tankeställare:

"Det finns iögonfallande likheter i stresshalten hos Sarajevobor och svenskar trots att vi lever i väsensskilda liv. Bara i EU-länderna beräknas kostnaderna för arbetsrelaterade stressjukdomar till omkring 170 miljarder kronor per år, och denna kalkyl är försiktig. Bilden ser ungefär likadan ut i samtliga industriländer. Det sociala livet krymper i allt snabbare takt. Människor idag har mindre tid tillsammans med familjen, och det aktiva deltagandet i föreningsverksamhet minskar. Stress i jobbet är vardagsmat för de flesta. Aldrig förr har antalet långtidssjukskrivningar varit större än nu. 1998 kostade det den svenska staten 18 miljarder kronor. År 2000 var siffran 38 miljarder, en fördubbling på två år. Det berättade läkaren Åke Nygren vid läkarstämman hösten 2000. Ökningen är störst bland tjänstemännen. Vi pressas som citroner, springer hit och dit, fixar och donar, oroar oss för allt under solen. Resultatet är en stressnivå som tål att jämföras med en hos människor som lever i krigstillstånd. >>Civilisationsstress<< kallar Christina Doctare (läkare) det permanenta spänningstillstånd som vi i västvärlden har börjat betrakta som normalt.

Vi matas med information och intryck, och detta i en allt lägre ålder. I en intervjuundersökning bland 1300 ungdomar i Sverige i åldern 11-18 år, som presenterades hösten 2001, visade det sig att de flesta hade egna datorer och egna TV-apparater. En tredjedel hade även ont i magen minst en gång i veckan och visade tecken på andra stressrelaterade symtom.
Att inte kunna förutse vad som ska hända är en stor källa till stress - och omvänt: när vi är stressade börjar vi just förlora förmågan att förutse vad som ska hända. En omorganisation på en arbetsplats kan till exempel orsaka drastiska förändringar i en medarbetares liv. När invanda mönster bryts hamnar vi lätt ur gängorna. Hos personer som under en längre tid upplevt stress kan delar av hjärnan krympa. Hippocampus, som styr delar av minnesfunktionen, och de två pannloberna, som styr vår personlighet, blir mindre. Hjärnceller försvinner och dör och de som är kvar fungerar annorlunda än förut med påföljden att minnet kan försämras, empatiförmågan sjunka och humöret förändras.

Listan på den långvariga stressens negativa effekter kan göras lång. Kroppens delikata balanssystem förvirras och sätts ur spel. Hjärnan kan svårligen skilja mellan det som är ett verkligt hot och alla de otaliga stressmoment som blivit en del av mångas vardag. Då det mesta av energin går åt till att överleva, är det inte att undra på att många människor känner att deras liv saknar mål och mening. Om man adderar alla de krav och förväntningar som riktas mot oss till den ström av information som ideligen flödar in i hjärnan, får man en känsla av att många befinner sig på gränsen till sammanbrott. Så är det faktiskt, om man ska tro på alla rapporter och artiklar som skrivs om den sönderstressade nutidsmänniskan.
Stress har konsekvenser på flera plan. Sjukdomar får fäste, långtidssjukskrivningar ökar, produktionen minskas, beslut fattas på bräckliga grunder, relationer försvagas, lusten tryter och vår förmåga att uppfatta och tillgodogöra oss den andliga dimensionen trubbas av.

I Sverige har den allmänna medvetenheten om stressens pris ökat under senare år och bilden har möjligen börjat ljusna. Å andra sidan informerar ett pressmeddelande från försäkringsbolaget SPP hösten 2000 att sjukskrivna svenskar med diagnosen stress, depression och utbrändhet har ökat markant under senare tid. En femtedel av alla långtidssjukskrivna lider av stress eller psykiska besvär."


Ett annat utdrag ur boken lyder:

"Nya undersökningar spår att den vanligaste dödsorsaken bland 20-24-åringar inom en snar framtid kommer att vara hjärt- och kärlsjukdomar och depression med självmord som följd. Fertiliteten sjunker i hela västvärlden och kvinnor får allt svårare att bli gravida. Männens spermieproduktion har halverats och kvaliteten har blivit sämre. Barn och ungdomar lider av svåra stressjukdomar och under tiden ökar våldet i samhället, numera även våld bland barn.

Allt fler svenskar söker hjälp på grund av tinnitus, öronsusning. Remisserna till öronklinikerna har fördubblats på ett år. Sus och ljud i öronen är på väg att bli ett nytt stressymtom. Vestibulit, kroniska smärtor vid samlag, är en diagnos som ett ökande antal unga kvinnor får. Ur läkarens synvinkel lär vi gå mot kulturens sönderfall. I den nyssnämnda artikeln (Artikelserie om stress i Svenska Dagbladet hösten 2000) målas det upp ett dystert scenario fyllt av farbror Joakim-figurer som skaffar sig mängder av ägodelar, men som varken har tid eller förmåga att njuta av dem."


Jag menar inte att måla upp detta som något slags domedagsprofetia. Men det är en rejäl tankeställare. En väckarklocka.

Vi kan inte hålla på såhär så mycket längre. Det är inte såhär livet skall levas.

Det har blivit nog av stress för längesedan. Det är dags för mer stillsamhet i livet. Tid för eftertanke och uppvaknande. Stress skär av oss från oss själva. Det är svårt att känna äkta kärlek, lugn och lycka under några längre stunder då...

Ställ dig ibland frågorna: Vill jag det här? Måste jag det här? Behöver jag det här? Lär dig skilja på behov och begär och smaka försiktigt på tanken: Kan jag må bra av att rensa ut i livet ibland? Förenkla? Skala av lite? Istället för att hela tiden bara fylla på och lägga till..?

lördag 30 juli 2011

Njut av det du har!


Det är viktigt att påminna sig själv ibland tycker jag - om att njuta av det man har HÄR och NU!

Då kommer tacksamheten och lyckan över det!

Är det inte lätt ibland - att vi tror det där gräset på andra sidan är så mycket grönare att vi glömmer bort att njuta av det vi faktiskt HAR?

Singeln kanske längtar efter en partner. Den som befinner sig i ett förhållande kanske saknar mycket från singeltiden. Någon längtar efter barn. Någon annan, som har barn saknar tiden med mindre ansvar för andra och mer tid för sig själv.

Det är helt okej och väldigt mänskligt att längta! Jag längtar själv ofta till många saker!

Å jag menar inte att det bara stirras blint på det vi saknar, det är lite väl mycket fokus på det ibland bara! Nog njuter singeln även av singellivet, såväl som att den som är i ett förhållande njuter av de goda sidorna i det också, för att ta ett exempel bara.

MEN det är så viktigt att påminna sig. Jag brukar själv påminna mig om det i längtans stunder. Att det jag inte alltid är överförtjust över idag - kan komma att vara något jag saknar en annan dag!

Oavsett om du lever själv eller med en annan människa, oavsett om du har barn eller inte, oavsett om du jobbar med din dröm eller knackar på och vill vidare till annat - kommer du att i alla dessa situationer ha glada och mindre glada stunder!

Känna glädje och sorg, lycka och olycka! Ibland känns det nästan som att vi tror att bara vissa saker sker/förändras i våra liv, så ska vi vara vaccinerade mot livets djupa dalar sen.

Livet går upp och ner, det är så det är att vara en människa och leva! I motgång kan vi ibland slita vårt hår, vara ledsna och förbannade och känna det som att hela världen är emot oss!

Det är helt okej. Det är mänskligt. Känslorna är själens språk och de är viktiga att lyssna på!

Men det är i motgångarna vi bygger ny kraft och styrka. Lär oss saker om såväl oss själva som om andra. Vi upptäcker att vi är så mycket starkare än vad vi trodde! Kanske ger de oss modet att bryta mönster och välja en annan väg, en bättre väg. Kanske gör de att vi möter oss själva! :)

Å de gör även att vi uppskattar de lyckliga stunderna desto mera sen!

Lyckan - den finns inuti dig hela tiden. Ingen annan kan sätta dit den åt dig, bara du själv kan hitta den.

Vad är du tacksam över idag?

O-personligt?


Tanken slog mig igår på jobbet! Jag har tänkt på det många gånger på min förra arbetsplats också!

Det blir väl lite så i större kedjor, det skall vara likadant överallt, oavsett vilken del av sverige man befinner sig i.

Men åh vad jag kan sakna det personliga! Jag kommer ihåg när jag jobbade på statoil tidigare och vi inte ens fick skriva handskrivna skyltar längre till olika erbjudanden, för de skulle printas ut från en mall för att det skulle vara lika i hela sverige. Sånt är inte riktigt min grej.

Jag gillar när den personliga prägeln finns! Det är ju vi människor som är intressanta, förvisso våra likheter också men framförallt våra olikheter! Så spännande och mångfacetterade vi är! Så tråkigt om vi alla skall vara lika och pressas in i en och samma form - det fungerar inte så!

Jag gillar inte när allt bara rullar på likadant liksom. När mycket skall handla om tid och pengar. När tid för riktiga mänskliga möten inte finns. När vi matar på som robotar och inte ger oss tiden att mötas. På riktigt.

Visst är det väl så att en del ramar och regler behövs. Jag blir dock smått förtjust vid tanken på mera frihet. Tanken på att släppa tiden, stressen och konsumtionen för en stund. Tanken på en kopp kaffe i handen under arbetets gång, blickar som möts, tankar som delas, tid och rum som glöms bort till förmån för något viktigt och äkta!

Det är såna här gånger som jag inser att jag är på väg mot något annat. Att jag behöver dela min tid med människor på ett helt annat sätt.

Nu blev det tvärstopp i skrivklådan gällande detta. Det är ofta så! Det som kommer - kommer. Stannar det, så stannar det, då går det inte att tvinga fram något mer!

Idag känner jag mig tacksam över alla fina människor i mitt liv, all kärlek runt omkring mig!

Igårkväll var en av mina allra närmaste vänner här och hälsade på mig! Vi kikade på något vi båda tycker är väldigt roligt, pratade, mumsade jordgubbar och skrattade massor! Jag finner det så underbart att vara i sällskap av människor jag kan slappna av med, vara mig själv med till hundra procent! Så befriande och energigivande det är! Berikande!

Å älskade små hundar var med såklart! Det är också något jag är så vansinnigt tacksam över! Mina älskade små! Vilken lycka det är att möta vänliga små hundögon! Känna värmen från en liten kropp i sitt knä! Villkorslös kärlek!

Önskar er alla och mig själv en underbar dag fylld av värme, glädje, kärlek och ljus!

Dagens uppgift


Eftersom livet är en enda lång skola, kanske vi borde ge oss lite läxor ibland?

Eller läxor låter som ett sånt negativt ord för mig.

Jag ändrar det till - uppgifter.

Ibland behöver vi vara i stillhet. Smälta saker. Ta in. Låta dem mogna.

Men det är rätt lätt att fastna om vi aldrig utmanar oss själva.

Leva på i samma gamla rullor.

Därför kan det vara nyttigt att ge oss själva de där chanserna att kliva utanför vår trygghetszon - för att utvecklas och komma vidare.

Det är enkelt att tänka: imorgon. Imorgon gör jag det! Det där jag går och väntar på, inte riktigt törs, samlar mod till.

När morgondagen kommer - tänker vi lätt samma tanke igen.

Å så rullar det på.

Tror det är bra att tänka lite mer IDAG än imorgon.

HÄR och NU.

Plötsligt kan livet vara slut. Jag ser det inte som något skrämmande eller hemskt. Jag ser det som en påminnelse om att leva HÄR och NU.

För i tanken är det lätt att fastna i gårdagen. Eller morgondagen.

Sätt aldrig livet "on hold".

För just IDAG kan du våga söka det där jobbet du drömmer om. Just IDAG kan du ringa samtalet till den där killen du tycker är fin. Just IDAG kan du ringa en gammal vän du mist och säga förlåt. Just IDAG kan du tala om för en annan människa att du älskar den. Just IDAG kan du skänka ett leende till alla du möter.

Just IDAG!

onsdag 27 juli 2011

Planera o-mera!


Jag planerar så gott som aldrig in något, därför att spontant är mer min grej! Jag kan sällan veta när dagen/stunden kommer - om jag har lust eller inte!

Igår var jag ut på stråket och käkade middag med jobbet. Det var mysigt och jag är nöjd med kvällen! Kände då att ikväll ska jag nog dra ut och slå klackarna i taket. Därför att jag slutar tidigt idag och är ledig imorn och därför att jag kände för det!

Idag känner jag inte alls för det! Idag är jag på humör för att hänga med mig själv, mysa och läsa en massa härliga böcker! :D

Det är därför det är så bra att ordet kanske finns! Det KAN SKE, men det behöver inte! =)

Mest lycklig igårkväll, var jag över min känsla i magen när jag vandrade hemåt i natten! Kände en sällsam lyckokänsla skölja över mig! Jag har liksom äntligen fattat att det inte handlar om att gå genom livet som någon perfekt varelse!

Det finns alltid de som är vackrare än en själv. De som är smartare. De som är snyggare osv osv.. Men jag är JAG! Å det finns ingen annan som är jag! :)

Trots att jag lämnat folkmängden där jag traskade för mig själv, kände jag mig allt annat än ensam! Jag vet så många gånger jag vandrat hemåt och känt den där ensamma känslan! Den kan dyka upp ibland nu också och då välkomnar jag den, möter den och till slut släpper den!

Jag har alltid haft ett stort behov av att vara själv, nu är det större än någonsin och jag älskar att känna att fastän jag är själv - så är jag aldrig ensam! =) Jag har aldrig tidigare känt en sån styrka och trygghet i mig själv som jag gör nu! Jag känner på riktigt att inget fattas mig! Det är svårt att beskriva känslan! Den fyller mig med stort lugn! :)

Å ett inlägg om o-planering rann iväg och blev ett utlägg om nåt helt annat! ;) Lite så funkar jag! Älskar att skriva det som kommer till mig, utan regler och ramar!

Nu en kaffe, en dusch, några timmars jobb å sen hämta älskade små hundar hoppas jag! :)

Kram på er alla! Önskar er och mig en finfin dag fylld av värme, glädje, kärlek och ljus! :D



söndag 24 juli 2011

När vi tappar ansiktet - hittar vi oss själva


Jag vet inte var jag funnit denna text, den har varit med mig länge. Så tänkvärd och sann!

"Risker är ett måste för att vi ska kunna leva ett autentiskt och uppriktigt liv utan masker som skapar distans till dem vi vill komma nära. Det är först när vi vågar riskera precis allt som vi också kan finna precis allt. Problemet är att vi inte tror att de vi älskar kan se mörkret i oss och samtidigt fortsätta att älska. Vi tror att ju starkare, ju mer polerade och ju mer perfekta vi är, desto mer kommer människor att älska oss när det i själva verket är precis tvärtom.

Vi kan beundra människor som inte har några skavanker, men det är knappast de vi ringer till klockan tre på morgonen när vi behöver någon som finns där för oss. Det är inte dem som kommer att beröra oss djupast eller sätta spår hos oss livet ut. Människor vill ha riktiga människor och mänskligheten är som allra bäst när den är sårbar. Om vi vill ha sann vänskap och närhet kan vi inte alltid vara den starkaste med mest kontroll och snyggast fasad, det är först när vi låter andra se vår svaghet och osäkerhet som en djup gemenskap är möjlig.

När vi tappar vår välpolerade fasad hittar vi inte något mindre storslaget och gudomligt än oss själva. Med fel och brister, skavanker och tillkortakommanden är vi som vackrast och som lättast att älska. Små barn har inte lärt sig att manipulera sin omgivning utan visar med hela sitt ansikte och hela sin knubbiga kropp vad de känner, tycker och tänker. De är totalt utelämnade och sårbara och har en fullständig tillit till att de inte kommer att få knivar stuckna i ryggen när de visar vilka de är. De är sårbara, men också befriade från den existentiella ensamhet som många av oss känner. De vet att de är tillräckliga precis som de är.

Ju bättre vi blir på att visa upp en ord- eller bildskön fasad desto djupare rotar sig vår ensamhet. Fria från ensamheten blir vi först när vi har människor i våra liv som vet exakt allt om oss och när vi inser att själv och ensam inte är samma sak. Vi kan vara själva utan att känna oss ensamma och vi kan känna oss ensamma mitt i en gemenskap som inte ser oss Fria blir vi först när vi slutar behaga alla människor och istället både ger uttryck för vad vi sätter ett högt värde på – oavsett vad andra tycker – och behagar dem och det som i längden gör oss till bättre människor.

När vi väljer att lita på att människor tycker om oss med vårtor och allt och när vi sväljer vår stolthet och visar att vi också är små och rädda ibland blir vi helare människor. Det är först när vi tappar ansiktet som någon kan se oss, älska oss och ge oss den äkta upplevelsen av att vara en del av en sann gemenskap. En gemenskap där vi är brutalt ärliga och ovillkorligt kärleksfulla på en och samma gång. "

TACKSAM!


Åh vad jag känner mig TACKSAM!

Över att min fina älskade familj har hälsat på mig idag!

Över att min kusin gav mig sin förra mobiltelefon när min dog!

Över att J räddade min ledsna kväll!

Över att min kyl är fylld med god mat och söta jordgubbar!

Över att jag är omgiven av kärlek!

Över att två små hundar sover sött i min säng!

Över alla vackra ord jag fått idag!

Över att mina älskade människor älskar mig för allt jag är och trots allt jag är!

Över att jag lever, är stark och frisk!

Över alla valmöjligheter jag har!

TACK!!!! TACK! TACK! TACK! TACK!!!!

lördag 23 juli 2011

Vi vaknar upp, vi kommer samman


När olyckor, katastrofer händer i världen, då vaknar vi upp.

Ondska och hat skär som knivar i hjärtat på mig och alla dessa fina människor som berövats livet här på jorden i de tragiska händelserna i Norge...

Alla drabbas vi. Vi är alla ett. När ska vi förstå det?

Nu är det många som har en tung tid i livet att ta sig igenom. Sorgen som skär sönder när vi mister älskade människor från jordelivet.

Vi är eniga såna här gånger, att det är otäckt och sjukt, att människan kan bli så uppfylld av rädsla/ondska/hat att såna här sjuka otäcka handlingar begås... Vi ser det, uppfylls av oerhörd rädsla, kanske ondska och hat.

Såna här gånger är det så tydligt. Gränsen blir så tydlig.

Men många går vi och bär på rädslor/hat/oförståelse om vi tänker efter en smula. Det kan vara rasism, mobbing. Vi kanske talar illa om andra människor, om deras leverne, klädstil, rackar ner på någon i vår omgivning, en kollega, någon vi "inte förstår oss på", någon vi tycker har fel eller är fel bara för att den människan inte råkar vara som oss själva.

Handen på hjärtat, nog har vi alla någon gång gjort andra illa på olika sätt. Samtidigt skadar vi oss själva.

Vari börjar allt?

Något som kanske verkar väldigt oskyldigt kan skapa sår i en människa som kanske aldrig läker riktigt, som föder ännu större rädsla, ondska och hämnd.

Mitt i all sorg, mitt i allt hemskt som händer oss, som händer i världen - möts vi. Kommer vi till insikt, inser vi något väldigt viktigt.

Vi glömmer för en stund all ytlighet, alla dessa I-landsproblem. Vi tar varandras händer, kramar varann lite extra, gråter tillsammans och möts i smärtan.

Jag menar inte att det inte är fruktansvärt när sånt här händer. Nej. Men något föds ändå ur det.

De gånger jag har fått möta sorgen i detta liv, då har jag vaknat upp en smula. Insett att jag har mitt jordeliv kvar. Jag har kraften att skapa precis vad jag vill av mitt liv. Jag har känt en oerhörd tacksamhet över att jag lever, finns och andas. Jag har till slut känt tacksamhet över att jag fått förmånen att ha haft dessa älskade människor i mitt liv och den tacksamheten är större än den hjärtskärande smärtan som förlusten innebär. Trots allt, är vi människor så finurligt funtade att vi alla klarar av mer än vad vi tror.

Sorg och förlust är en del av livet. Vi möter den alla någon gång. Vi känner stor orättvisa när den drabbar oss, vrålar, skriker, tappar tron, Varför skulle detta hända just mig? Den drabbar oss alla... Vi kommer samman...

Den föder medkänsla. Medkänsla är livets sanna essens...

Kärlek och ljus.

fredag 22 juli 2011

En bloggbok!

Vill tipsa er alla som läser om en blogg-bok ni kan vara med i om ni vill! :D Läs mer här --- BLOGGBOKEN

onsdag 20 juli 2011

Jag vill inte dö nyfiken

Två saker vet jag iaf i mitt lilla liv:

Jag vill inte dö nyfiken!

Å jag vill kunna säga: Jag försökte i alla fall!

Tidig morgon


Tidig morgon och skrivklåda!

Vaknade tidigt pigg och utvilad idag! :)

Ett sms från en vän igårkväll, som jag såg först nu på morgonen, förlöste mig på något sätt och fick mig att inse det självklara!

Orden: "Den som är rätt för dig är säkert inte "klar med sitt! och i fas att träffa dig än.. och du kanske inte heller är i "rätt fas" riktigt än!

Det är ju precis så jag vet att det är! Hur kunde jag glömma bort det? Någon därute formas för att passa precis mig! Å jag formas ju också! :) Det händer saker hela tiden! Jag är inte samma människa som jag var ens för en månad sedan! Utveckligen går i en rasande fart just nu och jag har själv svårt att hänga med!

Jag är långt ifrån samma människa som jag var för ett halvår sedan och jag vill inte samma saker längre!

I och med denna förlösande känsla som uppstod när jag läste dessa kloka ord och liksom kom till insikt, föll en del annat på plats också! :)

Dels insikten att jag vill ta det lugnt, jag behöver massor av tid för mig själv! Jag har inte den minsta lust att gå på vare sig stråket eller yran som det känns nu. Det känns befriande och skönt att ha kommit på det! Jag behöver ju inte vilja det bara för att "alla andra" kanske vill det. Jag känner mig plötsligt väldigt lugn och fri av den insikten!

Jag känner ett stort behov av att rensa! Såväl i min lägenhet, i mitt liv, som att rensa i och städa min kropp! Jag har skräpat för länge nu och nu är det dags att vårda den här fina starka kroppen som jag bor i, så att den orkar bära omkring på mig! :)

Jag äter så mycket som jag inte alls mår bra av, som min kropp hela tiden visar att det belastar den! Laktosfria produkter t ex.. jag tål dem ju bättre än vanliga mjölkprodukter, men jag går omkring och kraxar och hostar hela dagarna pga att mina slemhinnor blir överbelastade av dessa produkter.. något som försvinner när jag uteslutit dem ett tag.

Känner en sådan obalans i hela kroppen nu att jag t o m funderar över att köra en riktig fasta och enbart dricka i någon vecka eller så..

Det här med att fylla på och fylla på och fylla på.. Vad det än gäller, allt vi stoppar på oss, i oss, alla grejor vi köper osv osv.. Jag kan känna mig så oerhört kvävd av det ibland! Det blir alltmer märkbart! Ibland behöver jag få vila! Jag känner det allt starkare!

Hur vill JAG leva mitt liv? Vad kan JAG göra för mitt välmående och min hälsa?

Ibland behöver jag "skräp-perioder" som jag kallar dem. Då jag bara dekar ner mig, äter skräp, inte rör mig nämnvärt. De brukar inte vara så länge för jag tröttnar. Men ibland kan jag behöva den kontrasten för att rycka upp mig och ta kraft-tag!

Nu är det dags! Så glad och tacksam jag är över insikt! Jag är ju inte låst på något sätt! Jag är fri att leva mitt liv precis så som jag vill! :)

Jag vill inte vänta tills imorgon, jag vill leva så HÄR och NU! :-)

tisdag 19 juli 2011

Idag



Idag är en alldeles perfekt dag för att lata mig, läsa böcker och äta choklad! :)

Underbara älskade människor!


Jag är så TACKSAM och GLAD över alla underbara människor jag har glädjen att ha omkring mig i mitt liv! :)

Igår fick jag detta underbara, sanna, kloka sms av en av dem:

"Jag tror att hela mänskligheten är på väg in i ett nytt sätt att leva. Det enkla, att våga visa sina känslor, att bry sig om, känna snarare än tänka. Det är ohållbart att fortsätta som vi gör. Leva för att jobba, inre stress, krav å press, ytlighet, psykisk ohälsa osv.. Vi är här för att njuta av livet och av varandra. Å jag är övertygad om att ju oftare du å jag visar upp våra rätta jag, desto större chans att människor i vår omgivning vågar göra detsamma och sedan sprids det som ringar på vattnet :)"

"Kärleken skall spridas som ringar på vattnet" :)

söndag 17 juli 2011

Jag minsann!


Det är fint när vi människor kommer till insikter om oss själva, våra liv, hur vi vill leva det, skapa det osv.

Men så länge det finns något slags behov av att hävda sig, försöka banka in sina åsikter, tycke, smak i huvudet på andra, kan jag känna att vi inte har kommit värst långt med oss själva?

Det är en sak att inspirera, motivera, så frön hos varandra. Det är upp till var och en vad vi vill ta till oss, leva, vara, göra.

Men när det är: JAG minsann gör såhär, är såhär - och DU är DÅLIG för att inte du gör/tycker/känner som jag!

Då ger det inga vidare goda vibbar för någon.

Alla har vi vår egen väg att vandra. Ingen annan kan gå den åt oss eller veta hur den ser ut eller hur den skall trampas.

Jag vill tro att den som känner kärlek och tillit till sig själv, är ödmjuk och känner trygghet - inte har något behov av att se ner på/trampa på/ förminska andra.

Vi kan aldrig och ska aldrig förändra en annan människa.

Vi kan bara förändra oss själva och vårt synsätt på världen!

Stör du dig på dig själv - är det lätt att störa sig på världen omkring dig.

Accepterar du dig själv - är det enkelt att acceptera din omvärld.

Älskar du dig själv - är det enkelt att älska andra.


Finbesök!


Spontana besök gillas! Särskilt när såna här vackra små damer ingår i sällskapet! :-)

Ännu en saga!


"En rabbin, ett slags lärare och präst, frågade en dag sina lärjungar hur de visste när natten var över och en ny dag börjar gry.

- Kan det vara, frågade en av dem, när jag ser ett djur på avstånd och kan se om det är en hund eller ett får?

- Nej, svarar rabbinen.

- Kan det vara, frågade en annan, när jag på avstånd ser ett träd och kan säga om det är ett fikonträd eller ett olivträd?

- Nej, svarar rabbinen igen.

- Jamen vad är det då, frågade de lite uppgivet.

- Det är svarar han, när du ser en mans eller en kvinnas blick och du ser att han eller hon är din bror eller syster. För om ni inte kan göra det, oberoende av vilken tid det är på dygnet, så är det fortfarande natt."


lördag 16 juli 2011

Sårade små egon


En tanke/fundering som kom till mig nyss genom något jag läste.

Många gånger när människor blir sårade verkar något slags behov av att "såra tillbaka" finnas.

Det ger liksom inget gott. Varken för den sårade eller den som såras.

När vi blir sårade av olika orsaker så behöver vi få ta in den känslan och känna sorg. Det du kan känna - kan du även läka!

Men att sticka knivar i ryggen på varandra genom hårda/negativa ord fyllda av negativitet/hat ger verkligen ingett annat än spridande av dåliga energier.

Sårade små ihopkrympta egon kan göra så många konstiga handlingar.

När du gör någon annan illa - gör du även illa dig själv på samma gång. Annat är oundvikligt.

Hämnd är inget vackert ord. Det ger mig ont i magen och jag vill inte ha det i min ordlista.

Allt blir till en ond cirkel. Vi väljer själva om vi vill fortsätta att trampa runt i den eller om vi vill vill välja en annan, ny, bättre väg!

Kärlek och förlåtelse. Starka läkande krafter. Oerhört viktiga!

Kärlek sprider sig som ringar på vattnet.

Kärlek gör gott - i oss alla!

Sagan om Ling Pu Jang


Gamle Ling Pu Jang bor med sin familj på en gård uppe på berget. En dag sliter sig två av Ling Pu Jangs hästar från sin hage och försvinner från gården.

Bönderna i dalen skyndar upp till Ling Pu Jang, bugar sig och beklagar olyckan som drabbat hans hus. Gamle Ling Pu Jang kliar sig i skägget, ser på dem och säger: Hur kan ni veta att det är en olycka som drabbat mitt hus? Bönderna går förundrade tillbaka ner i dalen.

Nu händer det sig att de två tama hästarna på sin färd genom landet sällar sig till en flock vilda hästar - och för sedan dessa vilda hästar med sig tillbaka till Ling Pu Jangs gård.

Bönderna i dalen skyndar upp till Ling Pu Jang, bugar sig och gratulerar Ling Pu Jang till den stora gåvan som kommit till hans hus.

Gamle Ling Pu Jang ser stilla på dem och säger: Hur kan ni veta att det är en stor gåva som kommit till mitt hus?

Bönderna går förundrade nerför berget igen.

Strax därefter sadlar Ling Pu Jangs son en av de vilda hästarna. Han kastar sig upp på hästen för att rida in den. Han blir omedelbart avkastad och bryter benet! Bönderna skyndar upp till Ling Pu Jang, bugar sig och beklagar den stora olyckan som drabbat hans hus.

Gamle Ling Pu Jang ser på dem och säger: Hur kan ni veta att det är en olycka som drabbat mitt hus? Förundrade går bönderna ner i dalen igen.

Strax därefter utbryter det rysk-kinesiska kriget. Alla byns söner blir inkallade till soldater, utom Ling Pu Jangs son - för han hade brutit benet.

fredag 15 juli 2011

Walkabout!

Tänk att en sådan enkel sak som en promenad en Fredagskväll kan få en på så löjligt gott humör! :D

torsdag 14 juli 2011

Lättroad!

Jag är en tämligen lättroad människa! Det är jag glad över då jag finner många små glädjeämnen i min dag! :)

Idag är jag tacksam över att liten liten hund är fin i munnen efter ett besök hos veterinären.

Över solkysst hud, inspirerande böcker och ett glas rött.

Över jordgubbar å vispgrädde i solen med J efter veterinärbesöket.

Över att jag gjort en modig grej jag inte vågade.

Över kärlek som flödar från alla härliga människor i mitt liv.

TACK!!!

onsdag 13 juli 2011

Den älskade är alltid vacker!


Älskar jag dig för att du är vacker - eller är du vacker för att jag älskar dig? (Ja - bilden är klickbar)

Självkärlek!


Idag har jag givit mig själv massor av kärlek!

När andra har jobbiga eller förvirrade perioder, finns vi där för dem, stöttar och ger dem kärlek!

Så varför inte göra detsamma för oss själva när det känns lite upp-och-ner-och-hit-och-dit?

Idag slutade jag tidigt på jobbet, gick hem och bytte om och drog till gymmet för ett lätt gympass med Theres! Har inte tränat sen tävlingen började och det var så skönt! Jag känner skillnad i min onda axel efter ETT pass! Ljuvligt!

Sen gav jag mig själv healing. Det var också väldigt skönt och välbehövligt och väldigt längesen! Tänkte först göra reiki, men skivan som jag gärna vill lyssna på under tiden, är trasig, så jag stängde av den och det blev lite blandad kompott istället. Lite av allt. Bad om hjälp och hjälp fick jag!

Sen tog jag en skön kvällspromenad och nu dricker jag ett glas rött och myser i soffan. Väljer mellan att läsa en härlig bok eller någon av filmerna: "The Secret" eller "Samtal med gud".

Önskar mig och dig en underbart fin kväll! :-)

Snällt och mjukt

Jag behöver mycket snällt och mjukt omkring mig just nu.

Jag är så überkänslig just nu, mycket på gång inuti.

Fixar inte kallt, igenbommat och hårt.

Vill ha varmt, öppet, välkomnande, mjukt!

Varma kramar, glada skratt, vara jag, räknas!

Inte kyla, påklistrade leenden, masker, avstängdhet.

De människor som ser

De människor som ser en.

Som verkligen SER en.

Rätt in i hjärtat.

Rakt in i själen.

De är de människor som liksom får hela livet att sjunga!

:-)

tisdag 12 juli 2011

Ett svettigt lyckligt as!


Ett svettigt lyckligt jävla as är jag nu! :D

Första rundan sen uppehållet, vila efter tävlingen, läkning av små fossingar å ja, ni vet! Skulle gå, men kunde inte hålla mig från att jogga!

LJUVLIGA KÄNSLA!!!!!

Älskade underbara endorfiner - jag har saknat er! Ni får mig att må så gott!!! :D

måndag 11 juli 2011

Glömde ju!

Mitt i min "misär" (usch för katastrof-ord när det inte är katastrof för fem öre..)

Anyways. Gled ju runt i offerkoftan större delen av dagen, Stickig och vass och tung och jävlig är den - så det är rätt skönt att kasta av sig den sen! Men ibland behöver jag få grotta in mig i den ett tag. Å den där välbekanta klumpen i magen gjorde mig sällskap större delen av dagen!

Men!

Jag glömde ju dagens guldkorn!

På väg till jobbet strålade solen från en klarblå himmel!

Jag fick ett fint möte och en KRAM på väg till jobbet av en nyvaken pappa med sin lika nyvakne lille son! :)

Jag fick leenden på min väg och ett HEJ från en okänd människa som jag mötte!

Allt detta glömde jag!

Förjävla FINT att påminnas om!

TACK!

Allt eller inget


Allt eller inget.

Av eller på.

Svart eller vitt.

Ja ni fattar.

Gråzoner - vad är det?

Här åks det berg och dalbana så det står härliga till!

Bläääh!


Alltså vissa dagar... såna jävla BLÄ-dagar!!!! Vissa dagar måste få va såna. Hade en sån jäkla klump i magen under början av dagen så jag hade svårt att hålla tårarna borta. Å så ska man va på jobbet, hålla masken, skratta å va trevlig å glad. Det är mitt jobb, jag vet! Å jag tror ingen märker det så hårt som jag tror att de gör! Men det tar på krafterna att gå å hålla en massa inne!

I somliga stunder kan jag verkligen känna mig som världens minsta lilla fis. Ett litet ingenting som inte betyder någonting. Som inte är någonting.

Jag tinade upp under dagen i alla fall! Sov en stund på lunchen, vilket gjorde susen, kanske mkt var sömnbristen som tog min energi? Å älskade Y tog med sig M å kom förbi jobbet å kramar i massor fick jag av dem båda! Underbart!!!

Å så fick jag fina sms. Vem blir liksom inte glad av att bli kallad för en godhjärtad skönhet?

Mina vänner - ni är de bästa! TACK!!!