Det är klent med blogginspiration för mig nuförtiden, men en julhälsning ska ni få i alla fall! :-)
Så en riktigt GOD JUL fylld av värme glädje och kärlek önskar jag er alla ljuvliga varelser! :)
söndag 23 december 2012
söndag 2 december 2012
tisdag 27 november 2012
Snällhet är fint
Snällhet å vänlighet är verkligen fina egenskaper!
O-snälla människor gör mig så ledsen. Ännu ledsnare blir jag över att jag låter det komma åt mig.
Konstruktiv kritik är en sak.
Men att hacka på någon helt utan anledning, jag förstår mig inte på det.
Det är allt tur att de allra flesta människorna är snälla varma vänliga människor med stora öppna hjärtan! :)
O-snälla människor gör mig så ledsen. Ännu ledsnare blir jag över att jag låter det komma åt mig.
Konstruktiv kritik är en sak.
Men att hacka på någon helt utan anledning, jag förstår mig inte på det.
Det är allt tur att de allra flesta människorna är snälla varma vänliga människor med stora öppna hjärtan! :)
måndag 26 november 2012
Det är inte alltid roligt!
Det är inte ALLTID som jag tjuter av lycka när jag ska genomföra ett träningspass! En del morgnar när klockan ringer 04.45 vill jag typ skjuta mig själv, eller helt enkelt bara dra täcket över huvudet! Ibland halvsover jag mig igenom första delen av rundan, men jag genomför den i alla fall! Å faktum är att efter en stund börjar kroppen vakna till liv och då känns det så förbannat skönt! Ibland är hela rundan trög, men då känns det bra EFTERÅT istället! :) Det där är så jäkla viktigt att komma ihåg och ha i åtanke när det gäller träning tror jag! :)
Samma med styrketräningen! Idag stod rygg och biceps på schemat. Kände mig bara seg och trött när jag kom hem från jobbet och hade inte den minsta lust att köra! Men hade jag inte pallrat mig iväg så hade jag bara känt mig besviken på mig själv sen! Det var mycket folk och jag fick byta ut en del övningar pga att de grejor jag skulle ha var upptagna å jag orkade inte vänta. Jag medger att jag kände mig lite bitter och sur där i början, men sen drog jag igång å det kändes så jävla bra!!! :D Å när jag skulle köra stångrodd var vikten jag hade tänkt mig upptagen (av de "färdiga" stängerna), så då tog jag en tyngre å se på fan - det gick ju det också! :) Jag ska försöka hitta nån att träna med när jag kör just ryggpassen för jag vill öka i styrka och det är så fantastiskt bra med excentrisk träning för just det syftet! Brukar inte ta många pass förrän man sticker iväg i styrka! :)
Mår så jädra gött nu så det är inte klokt! :D :D :D
Nu blir det käk å sen hundpromenad! Må gött folket! :)
Samma med styrketräningen! Idag stod rygg och biceps på schemat. Kände mig bara seg och trött när jag kom hem från jobbet och hade inte den minsta lust att köra! Men hade jag inte pallrat mig iväg så hade jag bara känt mig besviken på mig själv sen! Det var mycket folk och jag fick byta ut en del övningar pga att de grejor jag skulle ha var upptagna å jag orkade inte vänta. Jag medger att jag kände mig lite bitter och sur där i början, men sen drog jag igång å det kändes så jävla bra!!! :D Å när jag skulle köra stångrodd var vikten jag hade tänkt mig upptagen (av de "färdiga" stängerna), så då tog jag en tyngre å se på fan - det gick ju det också! :) Jag ska försöka hitta nån att träna med när jag kör just ryggpassen för jag vill öka i styrka och det är så fantastiskt bra med excentrisk träning för just det syftet! Brukar inte ta många pass förrän man sticker iväg i styrka! :)
Mår så jädra gött nu så det är inte klokt! :D :D :D
Nu blir det käk å sen hundpromenad! Må gött folket! :)
torsdag 22 november 2012
Jesper Juul - kloka karl!!!
Klipper in rakt av från Lärarnas nyheter:
"Man måste förtjäna barns respekt. Det gör man inte genom att utöva makt. Det säger den danska familjeterapeuten Jesper Juul, som vill att vi överger skolplikten och i stället förvandlar den till en rätt för varje elev att få gå i skolan.
Jesper Juul tycker att debatten om skolan handlar om fel saker. Vi fokuserar på struktur och om det ska vara fler undervisningstimmar i matematik eller språk. Men det vi egentligen borde lägga kraft på är att utveckla lärarnas relationella kompetens.
Gertrud Svensén
är journalist på Pedagogiska magasinet"
"Man måste förtjäna barns respekt. Det gör man inte genom att utöva makt. Det säger den danska familjeterapeuten Jesper Juul, som vill att vi överger skolplikten och i stället förvandlar den till en rätt för varje elev att få gå i skolan.
Jesper Juul tycker att debatten om skolan handlar om fel saker. Vi fokuserar på struktur och om det ska vara fler undervisningstimmar i matematik eller språk. Men det vi egentligen borde lägga kraft på är att utveckla lärarnas relationella kompetens.
– Det bästa vi kan göra är att
använda tio år till att skämma bort lärarna. Och det vi ska skämma bort
dem med är vidareutbildning.
Han räknar upp fyra teman som
många lärare har problem med: Det är deras förmåga till meningsfull
dialog med enskilda barn, meningsfull dialog med grupper av barn,
meningsfull dialog med föräldrar – och ledarskapet. Det är här vi ska
lägga kraften, på det viktiga samspelet mellan elever, lärare och
föräldrar.
Men, säger han. Det är inte så konstigt att lärarna är dåliga på relationer. Det finns ju inte med i deras utbildning.
– Man kan inte säga till en
pizzakock på en take away-servering att han helt plötsligt ska börja
jobba på en restaurang med tre stjärnor i Guide Michelin!
Jesper Juul är kanske mest känd som författare till bästsäljaren Ditt kompetenta barn
och som ihärdig motståndare till manualer och metoder i föräldraskap
och uppfostran. Men han är också utbildad lärare och medförfattare till
boken Relationskompetens i pedagogernas värld.
I den skriver han och kollegan Helle Jensen om vägen från den
lydnadskultur som tidigare har präglat de pedagogiska institutionerna
till en skolvardag som utmärks av omsorg, lyhördhet och respekt.
Misstaget som många pedagoger
gör, menar han, är att inte inse sin egen betydelse. Barn tillbringar 26
000 timmar i ”tvångspedagogiska institutioner”. Då går det inte an att
hävda att det är föräldrarna som ska uppfostra barnen och att skolan ska
hålla sig till lärandet.
– Stat och kommun har precis så
mycket ansvar som föräldrarna har. Skolan måste verkligen ta det här på
allvar. Då säger politikerna: ”Men eleverna ska väl för fan veta nånting
också!”. Och det säger jag ju inte att de inte ska.
Men pedagogernas omsorg om
relationerna är det som måste ligga till grund för allt annat. Och
därför är relationskompetens en lärares första och viktigaste kompetens,
säger Jesper Juul.
Vi träffas på
ett hotell på Södermalm i Stockholm. Jesper Juul är i Sverige för att
utbilda seminarie- och familjehandledare för den svenska grenen av hans
organisation Family-Lab International. Någon dag tidigare har han sett
tre läkare svara på tittarfrågor i ett svenskt tv-program. Säkert 50
gånger under programmet sa läkarna ordet ”relationer”, berättar han.
I dag vet vi hur viktiga
relationerna är. Till och med hjärnforskarna säger att relationer är en
förutsättning för lärande. Men politikerna vill inte se de sociala
aspekterna på skolan, menar Jesper Juul.
Han talar om ett jättefiasko. Om
massavhopp från skolan. Om horder av vuxna som äter antidepressiv
medicin och missbrukar legala och illegala droger. Om barn som är
stressade och diagnostiseras, om lärare som utsätts för våld och blir
utbrända.
– Politikerna måste se att
skolan är en del av samhället. Kostnaden för vårt misslyckande är
oerhört stor. Men i stället pratar politikerna om att vi måste
konkurrera och få fram toppfolk. Det är så obegåvat!
Han berättar om ett projekt i Bryssel, Learning for Wellbeing,
som drivs av människor från storföretag som Volkswagen, Bertelsmann och
Bosch. De säger till honom att de inte har användning för de elever som
skolan utbildar. Det de behöver är människor som fungerar i grupp, som
vet hur man samarbetar och som kan tänka utanför den berömda boxen.
– Eleverna måste vara olydiga
och kreativa och kunna ta ansvar för sig själva. Vi vet att det är
jätteviktigt. Jag säger inte att man inte ska lära sig att läsa och
skriva. Men skolan måste se på barns psykosociala kompetens som något
som är viktigt!
I dag har
vi visserligen lämnat lydnadskulturen bakom oss. Jesper Juul och Helle
Jensen beskriver det i sin bok som att dagens unga tar plats i världen
på ett självklart sätt – ”de går omkring i världen som om de har rätt
att vara här”. Men fortfarande kan vuxenvärlden ha svårt att möta de
barn som ställer frågor, argumenterar och förväntar sig att bli tagna på
allvar. I stället går de vuxna på defensiven och tar till olika sätt
att försöka förändra barnens beteenden. De inför restriktioner,
kampanjer, regler, förbud och straff. Och barnen reduceras till objekt
för de vuxnas maktutövning.
I Sverige pratar
utbildningsministern om ordning och reda och i Danmark vill
statsministern ge lärarna rätt att skicka hem oroliga elever från
skolan. Jesper Juul fnyser.
– Det där är bara gammalt vin på
gamla flaskor. Samhället kan inte utvecklas bakåt. Det är en dröm som
politikerna har. Men för barnen och lärarna är det en mardröm!
Och att kasta lystna blickar på
det finländska utbildningsundret kan vi sluta med direkt. Den finländska
pedagogiken är gammeldags och skolsystemet auktoritärt, menar han.
– Det är inte en tillfällighet
att Tyskland och Finland är de länder i Europa där ungdomar har återvänt
till sina gamla skolor och skjutit ned folk, säger Jesper Juul.
Han hoppas att lärarna ska säga
ifrån: ”Enough is enough!” Och att valet mellan att skicka lärarna på
kurs i bestraffning eller i relationskompetens ska vara enkelt.
Jesper Juul och Helle Jensen
menar att barns olydnad inte handlar om att attackera den vuxnas
maktposition. Det är inte heller ett uttryck för social oansvarighet.
Snarare är olydnad ett sätt för barnet att utveckla sin integritet, sitt
inre ansvarstagande.
När Jesper Juul själv gick i skolan hamnade han ofta i bråk med lärarna.
– Jag insisterade på att bli
tagen på allvar. Det var mycket konflikter och jag fick stryk ofta. Men
det visste man ju. Vi fick till och med välja om vi skulle få en örfil
eller tvingas stanna kvar en timme efter skolan. Då valde man alltid
örfilen.
Han hade ganska lätt för sig –
utom i matematik – men var inte särskilt intresserad av skolan. Ändå
valde han så småningom att utbilda sig till lärare. Han arbetade ett tag
som lärare på ett behandlingshem för ungdomar men kom aldrig tillbaka
till den vanliga skolan efter praktikåret under utbildningen.
– Jag tycker mycket om att undervisa. Men jag trivdes inte i skolklimatet. Det var för mörkt och kollektivistiskt för mig.
Nu arbetar han
med handledning av pedagoger vid sidan av sina uppdrag som författare
och familjeterapeut. Även om han är kritisk till skolans kultur ser han
att där finns fullt av duktiga lärare som ofta kämpar i motvind.
– Det finns lärare som har en
naturlig fallenhet för relationer. Som kan bygga upp en relation till de
allra flesta elever. Man måste vara intresserad och inte bemöta
eleverna på första dagen i skolan med en samling regler.
Men hur ser då Jesper
Juul-metoden ut? ”Om du hittar någon så meddela mig och jag ska komma
och döda den!”, är det brutala svar han brukar ge på den frågan.
– Folkhälsoinstitutet ville ge
mig pengar och bad mig att göra en metod. Nej, sa jag, det kan jag inte.
Men då får du inga pengar, sa de. Nej, då får jag klara mig ändå, sa
jag.
Han kallar det den ”svensk-norska sjukdomen” – att allt måste vara evidensbaserat. ”Framtiden är fan inte evidensbaserad!”.
Det finns alltså ingen enkel
manual att gå efter. Men i sin bok gör Jesper Juul och Helle Jensen en
definition av begreppet professionell relationskompetens. Det handlar om
pedagogens förmåga att se det enskilda barnet på barnets egna premisser
och att anpassa sitt eget beteende efter det – utan att för den skull
släppa ifrån sig ledarskapet. Det är också att vara autentisk i
kontakten med barnet och att vilja och kunna ta ansvar för relationens
kvalitet.
I bästa fall är det ett samspel
mellan barnet och den vuxna, där läraren utvecklar sin
relationskompetens samtidigt som eleven utvecklar sin sociala kompetens.
Han ger ett konkret exempel. En
lärare som har svårt med relationen till ett enskilt barn kan bjuda in
barnet till en dialog och säga:
– Jag tycker verkligen att det
går dåligt för mig i min relation till dig. Jag känner mig inte bra. Kan
vi prata om det som inte funkar?
Det här kan man fråga även små
barn – sexåringar är inga problem, säger Jesper Juul – för de sitter
själva inne med lösningen. Men ett barn som sedan flera år har förlorat
förtroendet för de vuxna kommer att svara ett uppgivet: ”Jag vet inte”.
– Då säger läraren: Okej, jag
återkommer nästa vecka. Och efter en vecka, när läraren frågar samma
sak, då kommer eleven att säga: Det är för att du skäller på mig!
De flesta lärare kommer då att
slå ifrån sig, menar Jesper Juul, och säga att det inte är sant. Men om
läraren i det läget i stället säger:
– Som jag uppfattar det så skäller jag inte på dig. Men om det är så du uppfattar det så måste jag fundera på varför.
– Det tar bara två tre minuter,
men efter det är det den här eleven som kommer att bli ordförande i din
fanclub! Det är enkelt, men samtidigt komplext.
Jesper Juul drömmer
om att lärare, elever och föräldrar tillsammans skulle fundera ut hur
framtidens skola ska se ut. I dag finns det inte ett land i Europa som
har en vision för skolan, menar han – man förhåller sig bara till olika
problem.
Det bästa för alla parter skulle
vara om vi övergav skolplikten och i stället gav varje barn skolrätt.
Med en enda mening skulle vi då förändra relationen mellan lärare och
elev, säger han.
– Men då tänker man att då
kommer inte eleverna. Det är samma som när man på en del håll i Danmark
säger att det ska vara frivilligt för eleverna att göra läxor. Det
kommer ingen att göra, säger man. Men om barn får välja, då gör de sina
läxor. Och de kommer jättegärna till skolan!
är journalist på Pedagogiska magasinet"
måndag 19 november 2012
Morgonstund har guld i mund!
Jag vaknade 04.30 imorse, pigg som en mört och studsade upp ur sängen! :) Brukar kliva upp 04.45 på vardagarna så alldeles märkligt var det inte, men nu vaknade jag redan innan larmet ringde! Drack kaffe å stack iväg till gymmet för ett rygg/biceps-pass! Började med marklyft, övergick till latsdrag och avslutade med stångrodd för ryggen. Allt prima så långt! Sen skulle jag köra biceps och hade tänkt mig stångcurl och sen hantelcurl, men det gick sådär, min trilskande axel är fortfarande lite muppig.
Det slutade med att jag körde flera set scott-curl istället. De funkar klockrent då jag kan isolera biceps och slipper belasta min knas-sida! Men det gäller att fokusera på det positiva! Om jag så ska köra scottcurl till döddagar, så är jag glad att jag kan träna i alla fall! :D
Opastöriserad mjölk!
Idag får jag en leverans med opastöriserad mjölk, direkt från bondgården, som jag ska prova! :) Jag återkommer senare med vad jag tycker! Om jag nu överlever, opastöriserat ska ju vara så "farligt"! ;-)
I Åre såldes opastöriserad mjölk ett tag, det blev en kortlivad historia tyvärr! Läs mer HÄR.
Colting har skrivit om mjölk i sin blogg , eller rättare sagt hans bror Fredrik Colting, författare till boken Mjölkrevolutionen , vilken jag ännu ej har läst. Fredrik Colting äter för övrigt en kost som sannerligen skiljer sig från gemene mans kostvanor, jag känner mig dock inte så vidare sugen på rått kött! ;-) Läs mer HÄR.
Det är sunt och intressant med människor som vågar sticka upp, stå upp för sitt och struntar i normen tycker jag! Det kan behöva röras om lite i grytan ibland! :)
I Åre såldes opastöriserad mjölk ett tag, det blev en kortlivad historia tyvärr! Läs mer HÄR.
Colting har skrivit om mjölk i sin blogg , eller rättare sagt hans bror Fredrik Colting, författare till boken Mjölkrevolutionen , vilken jag ännu ej har läst. Fredrik Colting äter för övrigt en kost som sannerligen skiljer sig från gemene mans kostvanor, jag känner mig dock inte så vidare sugen på rått kött! ;-) Läs mer HÄR.
Det är sunt och intressant med människor som vågar sticka upp, stå upp för sitt och struntar i normen tycker jag! Det kan behöva röras om lite i grytan ibland! :)
söndag 18 november 2012
Den lilla tävlingsmänniskan!
Snacka om att mycket av ens kraft helt enkelt sitter i huvudet!
Idag kändes det lite trögt för mig, hade planerat en kortare löprunda i skogen. Jag tar det försiktigt ännu eftersom mitt knä varit dåligt länge, men sen jag skippade asfalt, så ännu inga känningar *peppar peppar* (å HURRAAA!!! :D ).
Tränade ben på gymmet igår, ett riktigt bra pass blev det och mina ben känns lite som betongklumpar idag, trötta och tunga.
Tänkte faktiskt ge upp och GÅ istället. MEN då märker jag att en man och en kvinna som är ute och springer knappar in på mig. Det kan jag ju inte tillåta! Plötsligt blev jag lätt som en fjäder och fylld av energi och sprang på med ny energi! :D Gjorde min runda som tänkt! Det är tur att den där lilla tävlingsmänniskan bor i en ibland! ;)
Så TACK till er kära lilla paret som fick fart på påkarna mina idag! :-D
Idag kändes det lite trögt för mig, hade planerat en kortare löprunda i skogen. Jag tar det försiktigt ännu eftersom mitt knä varit dåligt länge, men sen jag skippade asfalt, så ännu inga känningar *peppar peppar* (å HURRAAA!!! :D ).
Tränade ben på gymmet igår, ett riktigt bra pass blev det och mina ben känns lite som betongklumpar idag, trötta och tunga.
Tänkte faktiskt ge upp och GÅ istället. MEN då märker jag att en man och en kvinna som är ute och springer knappar in på mig. Det kan jag ju inte tillåta! Plötsligt blev jag lätt som en fjäder och fylld av energi och sprang på med ny energi! :D Gjorde min runda som tänkt! Det är tur att den där lilla tävlingsmänniskan bor i en ibland! ;)
Så TACK till er kära lilla paret som fick fart på påkarna mina idag! :-D
fredag 16 november 2012
Skriftlig kärlek!
Kan man bli förälskad i en bok?
I sådana fall är jag hals över huvud stört förälskad i Natasha Illum Berg:s "Floder av röd jord". Jag älskar den! Älskar hennes målande språk och hennes tankar om livet!
LÄS DEN!!!!
onsdag 7 november 2012
söndag 4 november 2012
onsdag 31 oktober 2012
Underbara människor!
Fick nyss dessa ord om mig på facebook: "Du, ha det så bra nu i internetskugga. Blir tomt utan din glada, smarta, positiva och vänliga närvaro."
Så innerligt glad jag blev! :) Jag har sagt upp mitt internet för att ta en välbehövlig detox och leva mer i det verkliga livet, därav kommentaren! :) Älskar alla underbara människor i mitt liv! Jag måste ha gjort något bra som har så många fina vänner omkring mig! Å jag älskar alla sätt jag mött dem på också! :)
Denna fina vän mötte jag genom en tävling som var när jag jobbade på Stadium, där jag gick ut hårt redan från början och vann med att ha gjort över 160 mil på två månader! :) Allt man är och har varit med om är skatter i livet! :)
söndag 28 oktober 2012
Inget går min väg - eller är det precis vad det gör?
Ibland kan vi väl gnälla lite vi människor. Tycka att det jävlas för oss och undra varför saker och ting blev si eller så! Varför vi trillade eller trillar lite hit och dit. Varför kunde det inte enkelt och smidigt "bli rätt" på en gång?
Jag tror på att allt som sker i våra liv har en mening. Precis allt.
Jag tror att vi alla har ett särskilt syfte här på jorden men att vi kan välja lite själva hur vi skall nå det, verka för det, leva i det. Jag tror också att vi själva kan välja vägen dit och att vägarna är många. Ibland är det raksträckor, vägen går uppför och nedför och kan vara väldigt kringelkrokig, och jag tror att livet många gånger försöker puffa på oss när vi hamnat i diket eller är inne på fel spår en stund, så att vi finner tillbaka och kliver upp på den rätta vägen igen.
Livet tar sina kringelkrokar som sagt. Livet är aldrig bortkastat.
Livet är ALDRIG bortkastat!
Är en utbildning bortkastad om du sedan inte väljer det yrket som utbildningen var tänkt för? Nej. Aldrig. Du har förmodligen fått nya erfarenheter, mött nya människor, det har skapats nya tankegångar och funderingar i dig. Du kan välja att gnälla över att det var bortkastat, att du "tagit lån i onödan", eller du kan välja att känna tacksamhet över denna erfarenhet och lita till och veta att livet - det ger dig alltid nya chanser!
Livet är nämligen såhär! Tänk om du skulle tänka att alla kärlekar du mött i livet varit bortkastade för att du inte levt med någon av dessa "under hela ditt liv"? Varför skulle de vara mindre värda för det? Varför var där och då, och här och nu mindre värt? Vi lever ju just HÄR och NU.
En del människor är tänkta att följa oss på hela vår livsväg. Andra skall bara följa oss en bit på vägen. De kliver av efter några hållplatser - ibland kliver de också på vårt livståg igen!
Vi lär oss något i alla möten. Ibland lär vi oss båda, vi som möts, ibland är det någon som lär sig något av dig och ibland är det du som lär dig något av en annan människa. Vi växer och utvecklas genom detta! Ibland är det också så att möten eller ting som inte känns bra, som "känns fel" lär oss vad vi tycker känns mer rätt för oss! Detta kan också förändras genom livet i takt med att vi förändras, för förändras det gör vi, tack vare allt som sker i våra liv och de vägar vi väljer!
Ibland provocerar det människor när jag påstår att allt har en mening. Att vad är det för mening att människor dör ifrån oss till exempel? Det är ju bara hemskt och sorg vet vi ju alla att det inte är någon skön känsla.
Klart att inte någon väljer sorgliga händelser och värk i hjärtat. Självklart.
Klart att jag inte önskar döden ur någon och om jag hade fått välja så hade jag såklart inte velat mista någon av de älskade människor som lämnat mig i detta jordeliv.
MEN. Såhär efteråt, vet jag att dessa sorger, hur ont de än gjort - har givit mig något. Jag har växt genom dem - som människa. Jag har lärt mig att känns, älska och LEVA.
För 7 år sedan (var det sju? Jag är dålig på detta med år som går, nåväl), lämnade en av mina närmaste människor jordelivet. Det kom väldigt plötsligt och oväntat. Händelseförloppet gick snabbt och plötsligt fanns han inte här längre hos oss. Det gjorde ont. Det gjorde ont. Som fan. Hjärtat värkte och det var svårt att förstå vad som hade hänt.
Det gör fortfarande ont ibland, även om jag mestadels tänker på honom med värme och känner en enorm tacksamhet över att jag fick förmånen att ha honom i mitt liv - min älskade fina morbror! Han som fanns där att prata med i mina tonår, ni vet när man inte känner att man kan eller vill dela allt med sina föräldrar. Han var mitt vuxna stöd som lyssnade utan att döma eller visa sin oro eller rädsla. Jag kan sakna de där kvällarna när han spelade gitarr, drack en whiskey och det var så underbart att bara sitta där och lyssna. Jag saknar att aldrig mera höra hans röst eller ge honom en kram om jag vill. Jag saknar det så förbannat!
MEN vet ni? Efter hans död blev jag väldigt påmind om att inte ta livet för givet. Jag började för första gången tala om för människor i min närhet att jag älskade dem. Jag började visa dem kärlek. Något jag aldrig hade vågat tidigare. Visa kärlek, eller säga till människor att man älskar dem, det var ju ofantligt skrämmande och "farligt"!
Nej, det var ju inte det. Det är ju inte det.
Inte ens händelser som detta i mitt liv - har varit bortkastade.
Inget i mitt liv har någonsin varit bortkastat. Någonsin.
Alla lyckor och sorger i mitt liv är jag idag tacksam över!
Trots allt - och tack vare? - har det funnits och finns något av värde i dem alla.
Jag skulle kunna välja att fastna i sorg och bitterhet över allt i mitt liv - för evigt.
Eller jag kan välja att LEVA! Att leva allt jag kan HÄR och NU! Att lyssna till mitt hjärta och med spänning se var livet för mig och vart jag för livet! Jag kan välja att känna tacksamhet över allt jag har och är!
Tänk dig livet som ett dataspel eller TV-spel. Ett spel där du utan minsta motgång springer rakt i mål utan ansträngning.
Tror du att det skulle sälja bra? Tror du att någon skulle köpa det och stimuleras av det?
Nej, jag tror inte att någon skulle välja det.
Det är lite så med livet också. Om allt skulle gå med lätthet, skulle vi aldrig växa och utvecklas! Vi skulle inte känna sorg och lära oss känna med andra! Vi skulle inte heller förstå att helt fullt och sant känna lycka och glädje!
Livet ÄR lätt. Jo, i det stora hela är det så. Alla har vi våra egna tragedier och lyckor i livet och olika livsöden skall aldrig jämföras emot varandra. För vi har all rätt att känna precis allt vi känner. Såväl mörker som ljus! Att aldrig känna, det är att leva livet på halvfart, om ens det.
Vi kan påminna oss om hur bra vi har det, som har mat på bordet, en säng att sova i, ett jobb att gå till och tak över huvudet. Då påminns vi om allt vi har att vara tacksam över!
Men vi ska aldrig jämföra våra öden med andras med tanken att det finns alltid andra som har det värre och därför har jag ingen rätt att känna sorg över mina missöden eller förluster i livet - för vi står alltid oss själva närmast och vi måste få leva VÅRA egna liv. Känna våra egna sorger och glädjestunder!
Älskade lilla liv! Jag är glad att jag får finnas här min tid på jorden och leva just detta livet! Med allt vad det är och innebär! :)
Jag tror på att allt som sker i våra liv har en mening. Precis allt.
Jag tror att vi alla har ett särskilt syfte här på jorden men att vi kan välja lite själva hur vi skall nå det, verka för det, leva i det. Jag tror också att vi själva kan välja vägen dit och att vägarna är många. Ibland är det raksträckor, vägen går uppför och nedför och kan vara väldigt kringelkrokig, och jag tror att livet många gånger försöker puffa på oss när vi hamnat i diket eller är inne på fel spår en stund, så att vi finner tillbaka och kliver upp på den rätta vägen igen.
Livet tar sina kringelkrokar som sagt. Livet är aldrig bortkastat.
Livet är ALDRIG bortkastat!
Är en utbildning bortkastad om du sedan inte väljer det yrket som utbildningen var tänkt för? Nej. Aldrig. Du har förmodligen fått nya erfarenheter, mött nya människor, det har skapats nya tankegångar och funderingar i dig. Du kan välja att gnälla över att det var bortkastat, att du "tagit lån i onödan", eller du kan välja att känna tacksamhet över denna erfarenhet och lita till och veta att livet - det ger dig alltid nya chanser!
Livet är nämligen såhär! Tänk om du skulle tänka att alla kärlekar du mött i livet varit bortkastade för att du inte levt med någon av dessa "under hela ditt liv"? Varför skulle de vara mindre värda för det? Varför var där och då, och här och nu mindre värt? Vi lever ju just HÄR och NU.
En del människor är tänkta att följa oss på hela vår livsväg. Andra skall bara följa oss en bit på vägen. De kliver av efter några hållplatser - ibland kliver de också på vårt livståg igen!
Vi lär oss något i alla möten. Ibland lär vi oss båda, vi som möts, ibland är det någon som lär sig något av dig och ibland är det du som lär dig något av en annan människa. Vi växer och utvecklas genom detta! Ibland är det också så att möten eller ting som inte känns bra, som "känns fel" lär oss vad vi tycker känns mer rätt för oss! Detta kan också förändras genom livet i takt med att vi förändras, för förändras det gör vi, tack vare allt som sker i våra liv och de vägar vi väljer!
Ibland provocerar det människor när jag påstår att allt har en mening. Att vad är det för mening att människor dör ifrån oss till exempel? Det är ju bara hemskt och sorg vet vi ju alla att det inte är någon skön känsla.
Klart att inte någon väljer sorgliga händelser och värk i hjärtat. Självklart.
Klart att jag inte önskar döden ur någon och om jag hade fått välja så hade jag såklart inte velat mista någon av de älskade människor som lämnat mig i detta jordeliv.
MEN. Såhär efteråt, vet jag att dessa sorger, hur ont de än gjort - har givit mig något. Jag har växt genom dem - som människa. Jag har lärt mig att känns, älska och LEVA.
För 7 år sedan (var det sju? Jag är dålig på detta med år som går, nåväl), lämnade en av mina närmaste människor jordelivet. Det kom väldigt plötsligt och oväntat. Händelseförloppet gick snabbt och plötsligt fanns han inte här längre hos oss. Det gjorde ont. Det gjorde ont. Som fan. Hjärtat värkte och det var svårt att förstå vad som hade hänt.
Det gör fortfarande ont ibland, även om jag mestadels tänker på honom med värme och känner en enorm tacksamhet över att jag fick förmånen att ha honom i mitt liv - min älskade fina morbror! Han som fanns där att prata med i mina tonår, ni vet när man inte känner att man kan eller vill dela allt med sina föräldrar. Han var mitt vuxna stöd som lyssnade utan att döma eller visa sin oro eller rädsla. Jag kan sakna de där kvällarna när han spelade gitarr, drack en whiskey och det var så underbart att bara sitta där och lyssna. Jag saknar att aldrig mera höra hans röst eller ge honom en kram om jag vill. Jag saknar det så förbannat!
MEN vet ni? Efter hans död blev jag väldigt påmind om att inte ta livet för givet. Jag började för första gången tala om för människor i min närhet att jag älskade dem. Jag började visa dem kärlek. Något jag aldrig hade vågat tidigare. Visa kärlek, eller säga till människor att man älskar dem, det var ju ofantligt skrämmande och "farligt"!
Nej, det var ju inte det. Det är ju inte det.
Inte ens händelser som detta i mitt liv - har varit bortkastade.
Inget i mitt liv har någonsin varit bortkastat. Någonsin.
Alla lyckor och sorger i mitt liv är jag idag tacksam över!
Trots allt - och tack vare? - har det funnits och finns något av värde i dem alla.
Jag skulle kunna välja att fastna i sorg och bitterhet över allt i mitt liv - för evigt.
Eller jag kan välja att LEVA! Att leva allt jag kan HÄR och NU! Att lyssna till mitt hjärta och med spänning se var livet för mig och vart jag för livet! Jag kan välja att känna tacksamhet över allt jag har och är!
Tänk dig livet som ett dataspel eller TV-spel. Ett spel där du utan minsta motgång springer rakt i mål utan ansträngning.
Tror du att det skulle sälja bra? Tror du att någon skulle köpa det och stimuleras av det?
Nej, jag tror inte att någon skulle välja det.
Det är lite så med livet också. Om allt skulle gå med lätthet, skulle vi aldrig växa och utvecklas! Vi skulle inte känna sorg och lära oss känna med andra! Vi skulle inte heller förstå att helt fullt och sant känna lycka och glädje!
Livet ÄR lätt. Jo, i det stora hela är det så. Alla har vi våra egna tragedier och lyckor i livet och olika livsöden skall aldrig jämföras emot varandra. För vi har all rätt att känna precis allt vi känner. Såväl mörker som ljus! Att aldrig känna, det är att leva livet på halvfart, om ens det.
Vi kan påminna oss om hur bra vi har det, som har mat på bordet, en säng att sova i, ett jobb att gå till och tak över huvudet. Då påminns vi om allt vi har att vara tacksam över!
Men vi ska aldrig jämföra våra öden med andras med tanken att det finns alltid andra som har det värre och därför har jag ingen rätt att känna sorg över mina missöden eller förluster i livet - för vi står alltid oss själva närmast och vi måste få leva VÅRA egna liv. Känna våra egna sorger och glädjestunder!
Älskade lilla liv! Jag är glad att jag får finnas här min tid på jorden och leva just detta livet! Med allt vad det är och innebär! :)
lördag 27 oktober 2012
Jag hjärta second hand
För mig är second hand förstahands-valet! Styled by Röda korset! Åh va ja älskar allt fint jag hittat där, till fantastiska priser! :-) Å sånt jag inte längre använder, lämnar jag dit, så blir det en skön rundgång! :-)
onsdag 24 oktober 2012
onsdag 17 oktober 2012
Dagens outfit!
Ja man kanske ska ta å göra som di däringa modebloggarna å lägga ut dagens outfit? Jag som är ett modelejon utan dess like! ;-)
lördag 13 oktober 2012
Myskväll!
Myskväll i soffan med de jag älskar mest! :-)
Har varit trött hela dagen för övrigt och lyssnat på kroppen, vilat och sovit. Det är mycket energi på väg in i kroppen och jag blir trött rent fysiskt! Auratransformationen är det bästa som hänt mig och jag ska skriva lite mer om den sen, även om det är en upplevelse svår att sätta ord på! :) Mer finns att läsa på Auratransformation och på Thereses hemsida :)
Har varit trött hela dagen för övrigt och lyssnat på kroppen, vilat och sovit. Det är mycket energi på väg in i kroppen och jag blir trött rent fysiskt! Auratransformationen är det bästa som hänt mig och jag ska skriva lite mer om den sen, även om det är en upplevelse svår att sätta ord på! :) Mer finns att läsa på Auratransformation och på Thereses hemsida :)
tisdag 9 oktober 2012
Ekologisk dildo?
Ja se dessa naturens skatter...! Näe, faktiskt så var det bara denna fina lilla morot som min ömma moder å käre fader serverade mig ikväll! ;-)
måndag 8 oktober 2012
Kärlek
Något som blivit allt viktigare för mig är att tänka med kärlek, agera med kärlek och leva i kärlek. Kärlek är också att förlåta mig själv eller andra de gånger jag eller de inte agerar av kärlek. Jag vill äta min mat med kärlek. Jag vill träna av kärlek till mig själv - därför att det skänker mig lust och glädje, därför att såväl kropp som själ mår bra av det. Jag vill finnas där för andra - men jag kan inte göra det om jag inte först funnits där för mig själv! I en välfylld bägare finns det mycket att dela med sig utav!
Att må bra och ha ett gott liv har blivit viktigare för mig än att ha nåt slags perfekt liv, perfekt kropp, perfekt allt. Vad är perfekt? Jag gillar mänskligt! :)
Livet är för kort för att kastas bort! Lev det här och nu men kom också ihåg att ibland behöver vi en ny dag för nya tag! :)
Att må bra och ha ett gott liv har blivit viktigare för mig än att ha nåt slags perfekt liv, perfekt kropp, perfekt allt. Vad är perfekt? Jag gillar mänskligt! :)
Livet är för kort för att kastas bort! Lev det här och nu men kom också ihåg att ibland behöver vi en ny dag för nya tag! :)
söndag 7 oktober 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)