tisdag 28 februari 2012

Älskade fina människor!




Älskade fina vänner och familj! :) I veckan fick jag en jättefin tröja av mamma som hon hittat, med ett ljuvligt budskap på framsidan! I julklapp av Lena, Fredrik å Malin fick jag en mugg med texten: "Live, Laugh, Love" - underbart! Jag har den texten tatuerad, fast på svenska! Å i somras fick jag ett ljuvligt kort av min familj när jag fyllde år. Gemensamt för dessa fina saker var: Vi tänkte på dig när vi såg den!

Så fantastiskt underbart att människor omkring en tänker på kärlek, glädje och ljus när de tänker på en! Jag är så varm och berörd djupt in i hjärteroten och själen! :)

måndag 27 februari 2012

Välkommen Måndag!

Idag är det Måndag och en bra sådan! =)

Dels för att jag känner mig piggare från min förkylning och känner att snart är jag riktigt frisk!

Dels för att jag blöder som en tok, och ja - man kan faktiskt bli toklycklig över att få riktig mens för andra gången, när man inte haft någon på ett halvår för att kroppen krånglat och strulat!

Dels för att jag äntligen känner mig pigg nog att komma ikapp lite med skolarbetet som ligger lite på efterkälken efter föregående vecka när jag var så däckad så jag mest sov hela dagarna! :P

Å så känner jag vårkänslor! Känner glädjen och lusten återvända! Fantastiskt! :D

Idag har jag en del att ta tag i, ska jaga ett paket som gått i retur, ringa och ordna med lite grejor, plugga en massa och prova en lugn promenad å se vad kroppkakan säger om det! =) Dessutom skall jag ta ögonkontakt med 3 människor jag inte känner (fredsuppdraget).
Önskar er alla en fantastiskt start på denna nya vecka! :) <3

söndag 26 februari 2012

Fredsuppdraget

Dagens fredsuppdrag var att äta nåt man aldrig ätit förut, kom inte på nåt särskilt så jag provade en ny tésort! ;-)

En människa

Så mycket det är som gör en människa!

Sättet hon går på.

Hennes röst.

Leendet, skrattet, gråten.

Hur hon rör sig, för sig.

Det vackraste hos en människa är hennes äkthet.

När hon är sig själv.

När själen lyser fram i ögonen.

Tomma förpackningar är sorgligt.

lördag 25 februari 2012

Trasig på nåt sätt och hel mitt i allt


Man går sönder och lagas om och om igen i sitt lilla liv.

Man lappar å lagar å klistrar å plåstrar.

Stora och små sorger.

Stora och små lyckor!

Hjärtat slits ur kroppen och sätts tillbaka.

Ibland blöder man. I själen.

Men man blir alltid hel igen.

Lite ärrad bara.

Man plockar ihop sina skärvor och man gör bilden hel igen.

Det blir lite sprickor i fasaden - men det får ljuset att sippra ut!

Det är så det är, det här livet.

Men man lär sig en massa.

Ändå förstår man allt mindre.

Samtidigt som man blir lite visare med åren på nåt sätt.

Tror man i alla fall.

Ibland kan en enda liten glädje lysa och höja sig över hundra sorger!

Å solen försvinner aldrig. Den skuggas av molnen ibland.

Men den finns där. Alltid. Alltid.

En drömdag!

Dagens Fredsuppdrag är: "Skriv ner 5 saker en drömdag för dig skulle innehålla."

Så jag skriver väl ner det då! =) Men jag återkommer senare för jag behöver fundera en smula! =)

Jag tänkte att detta måste vara något storslaget, men det kan vara ganska så simpelt!

En drömdag skulle innehålla följande ingredienser:

1. Att jag inte brydde mig om vad "alla andra" tycker.

2. Avsaknad av rädslor, eller kanske snarare att verkligen våga möta dem utan att det kändes alltför förskräckande. Menar inte att man skulle slänga sig utför ett stup eller nåt!

3. En sån där dag när man bara känner sig så otroligt lycklig hela vägen inifrån och ut.

4. En dag fylld av glädje

5. En dag då jag bara kunde släppa bagaget helt för en stund och sväva vidare på lätta ben!

Men det är ju så att allt behövs liksom! Utan våra motgånger hade vi inte erhållit våra styrkor, vårt mod, vår glädje över att leva då vi vet hur förlamande sorg kan vara.

Men en drömdag skulle vara en sån där lätt dag! Som fyller en med energi och rustar en för nya dagar i livet! :-)

fredag 24 februari 2012

Fredsuppdraget!

Idag är första dagen jag är med i fredsuppdraget! :)

Dagens uppdrag är: "Kom på dig själv om du säger ordet ”HATAR” idag."

Har inte sagt det någon gång, men brukar då inte säga det heller.

Gå med du också! --> HÄR!

Livet!


Jag är höga berg och djupa dalar.

Jag är sprudlande glädje och bottenlös sorg.

Jag är hopp och jag är förtvivlan.

Jag är styrka och svaghet.

Jag är mörker och ljus.

Jag är natt och dag.

Jag är upp och ner.

Jag är hit och dit.

Jag är allt och ingenting.

Jag är du och alla andra.

Jag är resan och målet.

Jag är din bästa vän och din värsta fiende.

Jag är lyckan och olyckan.

Jag är ångest och eufori.

Jag är långsam och snabb.

Jag är valet och kvalet.

Jag är förvirrad och klar.

Jag är okunskap och visdom.

Jag är prövning och lärdom.

Jag är vacker och ful.

Jag är livet!

Sociala tillställningar


Jag känner mig väldigt onormal angående dessa...

"Alla" verkar ju älska större sociala tillställningar med en massa folk och fest och glam.

INTE JAG.

Jag får mest bara ångest och funderar över hur jag ska ta mig igenom kvällen.

Jag pallar bara inte massor av människor. Känner mig tryggare om jag får befinna mig i en liten grupp. Ska jag för ovanlighetens skull ner på människobyn och socialisera, så väljer jag inte värsta partystället med massor av människor, fylla och dunka-dunka. Då väljer jag istället någon liten mysig pub eller liknande där man kan sitta ner och prata, umgås och ta ett glas i lugn och ro.

När det gäller hemmafester och dylikt, så föredrar jag enkelt och spontant. Blir det minsta lilla uppstyltat så känner jag mig bara fel, stel och obekväm.

Gladast brukar jag vara när jag känner att jag kan lämna evenemanget och pysa hem för kvällen. Sätta mig i min soffa med en filt och en kopp thé, andas, lugna ner mig och finna min ro igen.

Jamen skit i det då? kanske ni tänker. Ibland kanske man "måste". För att det är en älskad person i familjen. Jag kan göra det på mitt sätt. Vara där en stund och sen ta reträtt till min egen lugna lilla vrå!

Vi är alla olika, det är väl så det är bara. Jag borde inte hålla på med den här dumma jämförelsegrejen och tro att jag är så fantastiskt dålig bara för att jag nu inte råkar vara ett stort fan av allt. Kanske är det inte heller så att "alla andra" tycker eller känner som jag tror. Det finns kanske fler som jag?

torsdag 23 februari 2012

Lugn och ro


Jag är fortfarande sjuk. Dock på bättringsvägen. Har hittills sovit flera timmar om dagen, ja nattetid också.

Såhär i slutet på veckan, när jag känner mig lite bättre i halsen, kan jag faktiskt känna mig tacksam över att jag blev sjuk. För jag har landat lite igen. Kommit till insikt.

För jag är nog mer stressad än vad jag tror mig vara. Funderar lite över mina vanor och hur jag lever och känner återigen en sådan stark längtan efter lugn och ro. Stillhet. Tid för mig själv.

Bara en sådan sak som att jag inte har druckit kaffe sen jag blev sjuk. Jag vill aldrig ha kaffe när jag är sjuk, kroppen vill inte, det går inte.

I vanliga fall börjar jag alltid min dag med en kanna kaffe. Vad gör det med min kropp egentligen?

Jag längtar efter eremitliv. Vore det inte vinter hade jag emigrerat till stugan långt inne i skogen. Närmare sommaren kan det bli verklighet kanske.

Känner att jag behöver fokusera på lugn och ro nu ett tag. Promenader och yoga. Reiki. Lugn och ro. Fokus på det långsamma. Sakta ner tempot lite.

Det kommer att göra mig gott.

onsdag 22 februari 2012

Mobbing!


Jag känner väldigt många mobbare måste jag säga.

Själv-mobbare.

Varje dag intalar de sig själva hur värdelösa, fula, dåliga och fjuttiga på alla sätt och vis de är.

Faktum är att jag själv utövar sån där hemsk självmobbing ibland.

Fantastiskt onödigt.

Idag visar vi oss själva lite kärlek, okej?

Å sen försöker vi allt vad vi kan för att fortsätta på det spåret! :-)

måndag 20 februari 2012

Korrigera! Dölj! Täck!


Ligger i soffan hemma hos mamma och pappa och sover mestadels, men vaknar till en stund ibland och fastnar i något som råkar rulla i TV-rutan.

Nyss var det reklam för någon skönhetskräm/make up av något slag. Korrigera! Dölj! Täck! Allt för "den perfekta hyn".

Jag kan tycka att det är ett jädra tjat om allt sånt där hela tiden. Förvisso har väl allt sina fördelar såväl som nackdelar!

Men den där perfektionen som det tjatas om hela tiden. Vare sig det gäller din hy eller dina känslor så är budskapet detsamma: Korrigera! Dölj! Täck!

Tänk om vi kunde få vara de människor vi är? Med allt vi känner och är. Med fläckar på huden och fläckar i själen. Med våra skavanker och tillkortakommanden!

Efter reklamen kom förresten programmet "Top model". Där var det ett gäng reguljära modeller (väldigt smala tjejer) och så var det en tjej som var "plusmodell". Hon var väl en liten gnutta större, men ändå oerhört mycket smalare än vad t ex jag är. Innebär det att jag är fet på nåt sätt då? Nej tack.

Det som retar mig är att allt som vanligt skall etiketteras och delas in i fack. Tanken är säkert fin, att "alla" ska få vara med, att det görs plats för tjejer som inte är sådär toksmala (inget fel med det, finns många som är naturligt smala. Men nu snackar jag om grejen att vi ALLA skall vara accepterade för de vi är!)

Men så länge "större" tjejer skall benämnas plusmodeller, så länge allt ska delas upp, somliga kläder upp till vissa storlekar, andra i plus-storlekar osv. Hur likvärdiga känner vi oss då?

Jag bara undrar?

Den friske har många önskningar - den sjuke bara en!


Ja, det stämmer så himla väl! Även när det nu i mitt fall rör sig om "en sketen förkylning" bara.

Det är som taggtråd i halsen på mig. Varken kropp eller hjärna vill riktigt fungera.. Bättre är jag ju iaf. I Lördags sov jag ju bort hela dagen.. Och jag känner att värsta slemmet börjar släppa lite.

Jag har inte tid att sova bort dagarna på det här viset, men vad gör man? Jag orkar ju verkligen inget annat... Känns surt att jag kunde ha fått jobba extra i helgen också, och så kan jag inte... :-/

Nåväl, om jag ska tänka positivt så var det tur i oturen att jag blev sjuk i slutet på Härnösandsveckan istället för i början - det hade blivit tungt! Å det blir ju inget bättre av att jag klagar, det är liksom bara att gilla läget..

Bacilurer - vik hädan! Tack!

söndag 19 februari 2012

Så söt så jag behöver inget socker!


Ja det är vad jag får intala mig i alla fall. För kroppen har än en gång sparkat bakut och talat om för mig hur den mår vid intag av socker!

Har tänkt att en gång i veckan kan jag väl unna mig socker i alla fall? Men nej, det funkar inte. Kvittot på det kom igår i form av att jag vaknade upp med sprängande huvudvärk och fick springa iväg på dass och kräkas som en galning det första jag gjorde. Sen sov jag hela dagen lång, totalt däckad! Det är inte första gången det händer.

Det är jag själv som triggat igång det där onödiga sockersuget nu, då jag provat den där en-gång-i-veckan-idéen. En väldigt dum sådan skall tilläggas. Då jag aldrig äter det, har jag inte heller något sug.

Det är sannerligen dags att jag är lite snäll mot min kropp nu. Att jag tar hand om den och inte stoppar i den en massa sånt där skit.

Bilden har jag lånat från Sanna Anandalas (fd Ehdin) blogg.

Hos henne kan du även läsa en del om effekter av socker. Blir rätt så äcklad av all den infon och ska påminna mig om den nu när jag behöver vänja mig av från sockret.

LÄS HÄR!

fredag 17 februari 2012

Ljuva Jämtland! Livslång kärlek!







Optimalt att alltid välja det optimala?


Optimal.

Slår man upp ordet i SAOL står följande: Bästa möjliga, mest gynnsam.

Ja, jo jag hajar betydelsen av ordet.

Frågan är vad som är optimalt i praktiken? Har optimalt med balans att göra eller ställs ordet mestadels i samband med prestation?

Jag som alltid har huvudet fullt av tankar på än det ena, än det andra, har funderat över ordet idag.

Jag gillar ju inte detta med att begränsa sig. Gillar inte att sätta etiketter på allt och dela in i fack. Gillar inte att känna mig låst.

Jag gillar inte heller att leva "perfekt".

Exempelvis så mår min mage bäst när jag håller mig ifrån mjölmat, ris och sånt. Min mage mår bra av mycket fett. Skulle man se över hur jag mestadels äter, så skulle det vara LCHF-relaterat, eller lite Colting-tänk över det kan man säga. För det mesta så att säga.

Men ibland tycker jag att det är värt lite magknip för att kunna äta en semla t. ex. Inte fan är socker nyttigt, det vet jag mycket väl. Ändå äter jag det ibland. För att jag vill. För att jag tycker att ibland gör faktiskt ingenting.

Jag vet att det är min kropp mår bra av såväl träning som vila. Jag försöker lyssna på den och känna efter hur den mår och vad den har att säga mig. Ibland behöver jag sparka igång mig själv, så kan det mycket väl vara.

Men jag vill inte känna någon hets. Jag vill känna att jag mår bra oavsett om jag är vältränad eller inte (mycket relativt begrepp - jag vet! :)). Jag behöver få skräpa till ibland för jag mår liksom bra av det också!

Det finns så många tips och råd för hur vi skall leva "optimalt".

Hur vi ska äta och träna för optimala resultat. Hur vi skall leva våra liv för att de skall vara så optimala som möjligt på alla olika plan. Det kan gälla arbete, studier, våra familjer och barn, vänner, våra intressen, vår fritid osv.

Men är det verkligen så optimalt att behöva tänka på alla dessa saker hela tiden? Är det så optimalt om det blir för mycket så att det skapar en massa stress och orimliga krav på oss själva?

Det är bra att utmana sig.

Det är bra att vara medveten om saker och ting.

Men jag tror att livet måste få vara lite icke-optimalt.

Såväl som optimalt.

Kanske är det då det verkligen är optimalt på något sätt?

Då vi finner balans?

Som alltid gäller också - att vi alla är olika.

Det finns inga rätt eller fel.

Vad som är "optimalt" för dig - kanske inte är så "optimalt" för mig.

Intressant att fundera över är det i alla fall! :-)

(Bildens betydelse i sammanhanget? Tja.. det undrar jag också! Roligare med bild än utan! ;))

Underbart!

Det är så underbart när PMS-känslan i kroppen börjar släppa! När vätskan rinner ur en! När man kan få på sig sina byxor! När man kan föra ett normalt samtal utan att bli andfådd pga all vätska i magen (som för övrigt ser ut som en gravidmage). När man äntligen får gå på toaletten! (All vätska i magen gör att det blir stopp och tarmrörelserna blir så mycket långsammare under PMS för mig).

Uppsvälld och stopp i magen, roligare kan man ju ha liksom!

Nu är det värsta över för denna gång! Jag hoppas fortfarande och håller tummarna för att jag kommer att få vätskedrivande utskrivet av min läkare. Det skulle vara så himla skönt att kunna ta det några dagar i månaden! Det är ju trots allt såhär det är 1-2 veckor i månaden! Halva månaden vissa gånger s a s...

Jag har mycket hellre mens och blöder som en gris än att vara sådär uppsvälld och obehaglig! :P

onsdag 15 februari 2012

PMS


Jag hoppas att min läkare hör av sig snart och att jag får väteksdrivande utskrivet som jag kan ta den vecka i månaden som det är som allra värst!

Jag hatar denna svullnad! All vätska i kroppen som gör det så tungt och som gör att jag knappt får på mig mina kläder.

Jag hatar att det blir helt jäkla stopp i tarmarna och att magen står rakt ut som en ballong.

Mycket olustigt! Jag älskar när mensen kommer så allt rinner av och magen fungerar som den ska igen! Svullnad och förstoppning är INTE kul. Å det försvinner inte hur jag än rör på mig. Mycket drygt!

Nu är det färdiggnällt å jag ska sova å hoppas att vakna upp och må lite bättre imorn! =)

Livet


Livet blästrar oss ibland - och det kan smärta. Men i slutänden får det oss - trots allt - att skina klarare. <3

Dessa ord kom till mig nu under morgonrundan.

Önskar er alla en vacker och kärleksfylld dag!

måndag 13 februari 2012

Alla hjärtans dag


Imorgon är det alla hjärtans dag!

Alla hjärtans dag är bra om vi använder den till att visa vår kärlek och uppskattning lite extra! Att vi blir påminda liksom!

DET tycker jag om! :-)

Men jag tycker inte om när såna här dagar mest blir ett kommersiellt jippo. När det bara handlar om att få sälja ännu lite fler prylar. När det blir krav och tvång, när människor blir arga på varandra för att någon "glömt bort en viktig dag". När kärlek och glädje byts ut till skuldbeläggning och krav enligt återgäldningsprincipen. Var är kärleken och glädjen då??

Men hörni.. VARJE DAG räknas. VARJE DAG i livet är viktig och betydelsefull!

Det går precis lika fint att visa kärlek någon annan dag! :)

söndag 12 februari 2012

Baby I´m BACK!!!


YES!

Nu är det fart på käringa igen vettni! ;-D

Vaknade imorse med panik i kroppen över den muntliga examinationen imorgon! Ingen idé att oroa sig - jag vet! Men känner mig inte så väl förberedd som jag skulle önska. Har ändrat ämne hundra gånger, gjort om hit och dit och allt känns mest som en enda röra!

Kände stressen ta över kroppen och göra mig alldeles kall av fasa!

Som tur var hade jag träningsdejt med fina Bea kvart över nio och det gjorde susen!!! ;D

Dels rann stressen ur mig! (Okej nu är den tillbaka igen, men ändå, det var välbehövligt med ett break från den!) och så var det så jädrans SKÖNT att få igång kroppkakan igen! :D Kroppen mår verkligen bäst av att användas! :-))

Nu är jag på gång och pepp ska ni veta! För såväl träning som skola!

Det finns tydligen nån lista där de frågat folk vad de är mest rädda för och då står döden på andra plats och "att tala inför folk" på första.. Ja, ungefär så känns det nu! Jag är glad om jag överlever morgondagen!

Men överleva ska jag! Är så GLAD över att äntligen ha nån att träna med! Hurra!!! :D

fredag 10 februari 2012

Känslor!


När jag vaknade imorse kom direkt dessa små ord till mig: "Visste du att? Nära till tårar, nära till skratt, ej är en börda förutom en skatt!" Kanske lite konstig formulering, men det var exakt detta som kom och jag vill inte ändra på det :) Tycker det var så fint! :)

torsdag 9 februari 2012

Dansa vilt min själ! Lär dig aldrig att marschera!


Far omkring och städar, kikar datorn då och då och lyssnar på mysig musik!

Får lust att dansa! Mår så gott!

När allt är städat och klart skulle jag vilja virvla omkring här och dansa runt med någon! :-)

Måste vi så gott som dö för att lära oss älska livet?


Detta skrevs i "Journal of Humanistic Psychology" av en 85-årig man som fick höra att han mycket snart skulle dö.

Han säger: "Om jag fick leva om mitt liv skulle jag försöka göra fler misstag. Jag skulle inte försöka vara så perfekt." Vi har perfektionsfetischer allihop. Vad spelar det för roll om man låter människor veta att man inte är perfekt? Då kan de identifiera sig med en. Ingen kan identifiera sig med perfektionen.

Han fortsätter: Jag skulle vara mer avspänd. Jag skulle inte vara så stel. Jag skulle vara dummare än jag varit på den här resan. Jag vet faktiskt få saker som jag skulle ta så allvarligt. Jag skulle vara galnare. Jag skulle vara mindre hygienisk." Låter det inte trevligt?

Den 85-årige mannen säger: "Jag skulle bestiga fler berg, jag skulle simma i fler floder, jag skulle se fler solnedgångar, jag skulle resa till fler ställen där jag aldrig varit. Jag skulle äta mer glass och mindre bönor."

Vi frossar verkligen i att förneka oss själva. Det verkar vara någon sorts självbestraffning. Det är klart att vi inte kan göra allt vi vill, men då och då behöver vi göra något helt vansinnigt. Man går till delikatesshyllan i snabbköpet och ser något man vill ha och man tar ner det från hyllan. Det kostar en förmögenhet och man säger: "Herregud" och ställer tillbaka burken och går och köper bönor. Säg en enda gång "så trevligt" och köp sex burkar. Ni förtjänar det.

Han fortsätter: "Jag skulle ha flera verkliga problem och färre påhittade". Nittio procent av det vi bekymrar oss över händer hur som helst inte och ändå går vi omkring och oroar oss för allting. Det är därför försäkringsbolagen är de solidaste bolagen i Amerika. De försäkrar oss mot allting. Mot valv som rasar ihop. Mot valv som reser sig. Han säger också: "Ni förstår, jag var en av dessa människor som levde förebyggande och förståndigt och förnuftigt timme efter timme och dag efter dag. Åh, visst har jag haft mina utsvävande ögonblick, och om jag skulle göra om allt igen skulle jag se till att få fler av dem. Jag skulle försöka att inte ha något annat än fina ögonblick - ögonblick efter ögonblick."

Ifall ni inte vet det så är detta livets innehåll. Bara små stunder, ögonblick. Missa inte nuet.

"Jag har varit en av de människor som aldrig gick någonstans utan en termometer, en varmvattenflaska, en flaska gurgelvatten, en regnrock och en fallskärm. Om jag skulle göra om alltihop igen skulle jag ha en lättare packning nästa gång."

Buddha yttrade något otroligt en gång. Han sa: "Ju mindre ni har, desto mindre har ni att bekymra er över." Alla säger: "Oh ja, det är så sant." Ändå samlar vi och samlar och samlar. Vi har saker i våra skåp som vi inte har använt på tusen år. Tallrikarna som faster Matilda tog med sig på mayflower - ta fram dem! Det är en förolämpning mot den person som gjorde dem att ha dem i skåpet. Använd dem - det är vad de är till för. Ingenting varar för evigt.

Till sist säger han: "Om jag fick göra om alltihop igen skulle jag börja gå barfota tidigare om våren och inte sätta på mig skor förrän sent om hösten. Jag skulle åka fler karuseller, se fler soluppgångar och jag skulle leka med fler barn om jag fick leva om mitt liv igen. Men ni förstår att det får jag inte".

Leva Älska Lära ~ Leo Buscaglia


tisdag 7 februari 2012

Kompostera mera!


Jag har precis klickat hem en bra komposthink! :) Mamma och pappa har precis en sån och den är toppen för det är inget krångel med locket, lätt att sätta dit och ta av! Å ändå är den helt lukt-tät! Vilket är ett stort plus så man slipper den där äckliga stanken! :)