Det är en fin morgon idag, Fortfarande mörkt ute. När jag var ute med Jemima såg jag att en granne hade satt en ljusslinga i en av rosenbuskarna ovanför parkeringen och det gjorde mig glad. Jag behöver allt ljus jag kan få i denna mörka tid på året, det gör det lite lättare.
Jemima ja. Min fjärde hund..! Innan henne hade jag Stella, som sorgligt nog inte finns med i bloggen då så många år har gått. Hon är en historia för sig. En vacker kärlekshistoria med ett sorgligt slut, Men där jag fick ge henne de finaste åren av hennes liv efter en tuff start.
Jag kan inte leva utan hund. Inte ett fullvärdigt liv i alla fall. Mina hundar är mina följeslagare. Mina familjemedlemmar. På sätt och vis luften jag andas.
Jag har så mycket att berätta om. Mitt lite dåliga minne till trots, då har jag ändå en hel del att dela med mig av. Jag får beta av det pö om pö, om och när lusten faller på. För just nu befinner jag mig just här, i nuet. Känner mig glad och tillfreds. Mjuk och lugn. Jag har funnit mitt spår i livet nu känns det som, gällande vad jag vill hålla på med - rent yrkesmässigt. Tre år ska jag läsa och sedan kan jag köra igång, så otroligt spännande..!
Under tiden behöver jag finna en sysselsättning vid sidan av, då jag bekostar denna utbildning själv. Jag har blivit nogsam med vad jag väljer nu, var jag lägger min energi. Efter att ha varit sjukskriven för utmattning har jag börjat ta hand om mig själv. Sätta mig själv först i kön. Istället för att som tidigare placera mig sist i min heta önskan om att vara hela världen till lags. Gå tillbaka för snabbt i arbete och hamna helt fel, Men. Jag provade i alla fall,
Nu vill jag befinna mig i sammanhang som stärker mig - på rätt sätt. Får mig att växa och trivas. Ha goda människor kring mig. Det är så viktigt.
Tänk att jag hittade tillbaka hit till min gamla plats för att lufta tankarna. Jag har funderat, var bloggar man nuförtiden? Inte orkat dra igång något. Och så fanns du kvar här, kära gamla blogg. Det var bara att logga in och börja skriva.
På återseende. Jag har mycket att berätta för dig. Om kärleken till min hund. Om min utbildning. Om drömjobbet om jag skall manifestera in. Om livet som 45, fortfarande levandes på mitt egna lilla vis. På det sättet just jag vill ha det. Nu när jag dessutom har landat i att jag behöver inte vara en "normis". Jag kan skapa min alldeles egna norm att följa.
Kramar! /Susanne 
