Lagom, detta lilla ord som ofta förknippas med tråkigt, i Sverige är vi så jävla mellanmjölk å lagoma osv osv. Vilket det förvisso kan ligga något i. Jag har själv sagt det många gånger. Men faktum är att lagom kan vara jävligt bra. Ibland är det bra att det inte är så hetsigt. Vi lever ju t ex i ett land där vi inte krigar, något som många som invandrat hit uttrycker: Sverige är ett bra land.
Det var ett sidospår, vad jag skulle komma till var hetsen och hysterin.
Hetsen över att vi ska vara så inihelvete perfekta hela tiden. Hysterin över allt.
Vi ska vara så på topp hela tiden, prestera som bara fan å bra ska det gå! Vi ska hålla oss i form å vara råsnygga! Vi ska vara glada och tänka positivt varenda jävla liten sekund, för vi styr själva över våra tankar och därmed borde vi minsann ta ansvar över dem! Råkar vi köpa något som inte är snällt mot miljön blir vi nästan halshuggna för hu ett sånt brott mot mänskligheten! Vi ska noga kolla upp allt vi äter och äter vi något felaktigt får vi skylla oss själva om vi blir sjuka. Å nåde oss om vi hittar nåt vi vill köpa och dessutom köper det, då stöder vi ju konsumtionssamhället. Osv osv.
Missförstå mig rätt - Jag vet att vi har stor kraft gällande våra tankar och inte fan blir jag så jävla glad av såna som fastnat i bitter-träsket å aldrig kan se en enda förbannade liten ljusglimt. Jag värnar om vår miljö och tycker att det är viktigt att vi alla gör det! Jag vet att vi kan ta hand om våra kroppar och stärka vårt eget immunförsvar och välmående. Jag tycker att det är viktigt att ha mål och drömmar att sträva emot. Det är roligt när det går bra och en viss stress KAN vara bra. Jag gillar inte heller när det är nån hets i att det ska köpas å köpas hela tiden å då kan jag själv muttra över det förbannade konsumtionssamhället.
MEN - man kan ha lite av allt och VARA lite av allt tror jag.
För jag tror nämligen inte heller att det är så jävla sunt att leva i stressen att man ska skuldbelägga sig själv hela jävla tiden. Känna skuld om man ibland inte råkar vara alltför miljövänlig. Känna skuld om man äter nåt med socker i, för då förgiftar man ju sin kropp. Känna skuld över att man inte orkar vara glad varenda sekund, utan faktiskt är ledsen och arg också. Känna skuld över att man unnat sig något.
Jag tror att det är vardagsvanorna som räknas. Att det är huvudsaken att man nånstans försöker. Att man kan tillåta sig själv att vara en MÄNNISKA. Med bättre å sämre dagar å försök! Att man får vara en människa med sitt mörker och ljus, med sin glädje å sina sorger!
Att man får vara lite LAGOM. På nåt sätt är det väl lite balans å få ha å va lite av allt, inte känna att man behöver KÄMPA så hårt varenda jävla sekund av sitt liv?
