Livet är så spännande eftersom vi befinner oss i ständig förändring på nåt sätt! Ibland är man liksom inte samma människa som man var för en vecka sen! Kanske är vi på något sätt densamma i grunden därinne men att vi finns i olika versioner olika dagar/tider/perioder i livet? Ibland halkar vi och trillar ner, men vi kan alltid klättra upp igen! Ibland känns det som att man är tillbaka på ruta ett - men det är man aldrig. Det är bara att utvecklingen går i en spiralformad rörelse samtidigt som det är lite två steg framåt och ett tillbaka.
På något sätt är det som att vi är strålande diamanter, vi täcks av smuts ibland bara och det gäller att jobba på att sopa av sig den så att vi kan vara så strålande som vi faktiskt är!
Å det funkar liksom så att först när man är där - kan man förstå! Just nu är livet så lugnt och fint, det händer ju grejor eftersom jag snart skall börja skolan, men det är väl just det att jag känner frid och harmoni inombords! Passar på att njuta för man vet aldrig när livet kastar omkull en. Men på något sätt är jag bättre rustad nuförtiden! Om jag fick jämföra mig med ett träd så känns det som att mina rötter växt sig starkare och gör att jag står stadigt och klarar mig igenom stormarna trots att jag vacklar ibland när det blåser hårt!
Det är så häftigt att växa och utvecklas och börja se saker i livet med andra ögon! En älskad vän till mig sa till mig för nåt år sen att jag kanske låste mig vid lite fel saker när det gäller kärlek till exempel. Att jag kanske inte skulle stirra mig så blind på ytan till exempel. Jag förstod henne på sätt och vis. Ibland ser man liksom inte en människa vid första anblicken. Men så lär man känna människan och en underbar personlighet gör att den växer i ens ögon och plötsligt en dag upptäcker man att den där människan är vacker! Men samtidigt sa jag till henne: Vadå, klart att jag vill ha någon som är fin och som jag blir attraherad av!
Och självklart behöver den biten finnas! Men grejen är att jag ser andra saker nu! Jag är tryggare i mig själv och mer säker på vad det är jag vill ha för beståndsdelar i mitt liv egentligen.
Just i den här perioden av livet funderar jag inte så mycket över det för det mesta. Jag känner mig liksom lugn och nöjd som jag har det och jag har inte siktet inställt på att finna något eller någon. Det kommer säkert en dag i livet när det är dags och då kommer han att infinna sig. Jag är helt säker.
Jag har någon slags känsla av att det inte längre är någon slags hejvild passion jag är ute efter. Inte något sånt där som nästan blir som en drog för en, som suger musten ur en samtidigt som det är en hejdlös kick, som äter upp en, som blir allt. Jag har en känsla av att det kommer att ske lugnt och stilla när det väl blir. Att det blir något som bottnar i andra saker. Något som faktiskt kan bli något trofast.
Jag önskar ju att bli älskad och sedd för den jag verkligen ÄR. Att det inte bara skrapas på ytan. Att det är något på en helt annan dimension än så. Det finns faktiskt människor som ser en i ögonen och ser rakt in i själen! Jag har många underbara människor omkring mig som ser precis allt det - så självklart kommer det att finnas en fin man som kommer att se allt det där och älska en med såväl ens mörker som ens ljus!
Som det är nu har jag liksom inte radarn igång eller vad man ska säga. Men jag tror på att allt har en mening och ärligt talat är det skönt att inte ha några tankar på det heller! Jag har så mycket fint att glädjas åt just nu! Den enda oro jag besitter är rent materiell att jag oroar mig lite över ekonomin. Därför behöver jag ta tag i mitt jobbsökande inför plugget på riktigt nu. Kasta den där oron i soporna och ta tillbaka min kraft! Jag ska också jobba på att ta små steg i taget. Jag behöver inte bestämma mig för att ta jättekliv - för då kanske jag inte orkar kliva iväg alls! Jag lär mig något nytt om mig själv hela tiden. Å ju mer jag lär mig - ju mer ovetandes blir jag! ;)
Allt ordnar sig. Alltid!
Kikade precis i min kalender och visdomsorden som står på sidan för dagen är passande nog: "Kärleken är bortom tiden. Eller rättare sagt, kärleken är tiden och rymden i en enda punkt. Aleph, som ständigt förvandlas".
Nu ska jag göra ett ryck hemma innan det är dags för jobb! Tog mig iväg och tränade imorse och det gjorde en enorm skillnad för mitt välmående! Dessutom har jag återigen blivit påmind om att vara tacksam över hur bra jag har det och inte ta livet och människorna i det för givet!
