Barfotabarn!

Morgonens barfota-promenad gav mig följande insikt: När man går barfota genom livet, naken, öppen och sårbar - kliver man på vassa stenar ibland som kan smärta en stund. Men det gör också - och till största delen - att man verkligen KÄNNER till fullo! Å då är det liksom värt de där stenarna! För det är så ljuvligt att känna marken under fotsulorna, markkontakten i varje steg! KÄNNA! UPPLEVA! Fotsulorna härdas efter ett tag och gör att man är bättre rustad på sin färd! Det är så underbart att leva livet fullt ut - med alla dess känslor - i all dess skörhet och sårbarhet! :) Barfota på livets promenad vandrar jag fram! :)♥