När jag var elva år
dog min allra bästa vän
Mitt hjärta blev till ett blödande sår
Det var så längesen,men det kan det blöda än
Jag kände mig alltid så viktig med dig
Så värdefull och bra
Du förstod på nåt sätt hur jag kände mig
Även om jag inget sa
Inga projekt var för stora eller små
Du gav alltid allting en chans
Å när du tog min lilla hand i din å log mot mig så,
Det var det bästa som fanns
Du var så oerhört viktig för mig
Jag hoppas du visste och förstod
Å alla fina stunder med dig
Gav mig kärlek, lycka och mod
Jag önskar så lilla älskade du
Att jag skulle få krama dig hårt
Att få höra din röst igen, här och nu
Men det är liksom ganska svårt
Jag vet att vi kommer att mötas igen en dag
Tills dess finns du här i mitt hjärta
Jag minns din doft å dina andetag
Jag minns allt med glädje och smärta
Livet blev aldrig detsamma igen
Å det kommer aldrig att bli
Men så tacksam för alla minnen
Å att jag fick känna dig under en tid
Min älskade underbara lilla farfar Hilding!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar