Ibland kändes det nästan som att det brann i huvudet på henne. Alla dessa tankar som bråkade om utrymme, ville få plats. Hon kunde riktigt känna hur hettan spred sig så att huvudet värkte och kinderna hettade. Pulsen som ökade och hur det liksom snördes ihop i halsen, blev svårt att andas.
Den där elden som; samtidigt som den kunde ge sådan fantastisk glöd, kunde bränna ut henne fullständigt ibland. Den där stridiga hettan som i perioder gjorde att hon aldrig gavs några lugna stunder. Kanske var det därför vattnet gav henne sådan ro i själen, varför hon krävde det, för att det kunde släcka den där elden, skapa lugn inuti - om så bara för en liten liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar