Jag och min chef har en speciell procedur när vi hörs av. Då jag jobbar nätter, så skickar han mig ett sms om han under dagtid kommer på något han vill diskutera med mig om, då jag som sagt sover dagtid.
Dessa sms brukar lyda följande: Ring mig!
Agent Susanne - med rätt att övertolka sms, gör just det! Shit asså, ring mig, me utropstecken å allt liksom! Vad ska nu hända? Måste va nåt fett dåligt asså! Ska ja få kicken eller stod macken i lågor när jag gick hem på morgonen?
Alltså åtföljs detta sms av ett svars - sms, vilket brukar lyda ungefär följande: Shit, vad har nu hänt? Nu vågar jag inte ringa upp! :o
Således plingar ett nytt sms in; Ring mig, åtföljt av en sån där söt liten glad smiley-gubbe!
Resultat: Lugn och glad Susanne som snällt ringer upp sin chef! :)
Hahaha, ja vad säger man, jag har mina knäppa små sidor och idéer, men det är ju skönt att man blir accepterad fullt ut på jobbet i sin knasiga lilla personlighet! ;)
1 kommentar:
Hahaha jag blir också livrädd varje gång chefen eller nån människa som inte brukar ringa mig ringer. Det är nästan så jag inte vågar svara, för under de där få sekunderna som signalerna går fram så har jag målat upp min egen undergång ;P
Skicka en kommentar