Tredje dagen på året. Jag mår oförskämt gott. Denna känslan vill jag vara kvar i. Även om mycket kring mig är osäkert så känns jag stå stadigt ändå. Mitt välmående har blivit av oändlig vikt. Det är viktigare än pengar och stress. Jag vet att jag kan dippa ibland men jag behöver verkligen stå kvar i denna lugna, trygga känsla. För den är allt. Ta inga stora beslut i kaos heter det. Tänker tillbaka på åren då mitt liv alltsomoftast var ett ständigt kaos. Hur det blev allt annat än bra. Fladdrade hit och dit utan en stadig grund att stå på. Ständigt nervklen.Jag finner en allt starkare tillit till att allt är just så som det ska vara här och nu och att allt sker när tiden är den rätta. När jag är mogen. Jag har så dragit till mig så fina människor i livet. Fantastiska vänner. Därför torde det vara högst möjligt att finna ett trivsamt sammanhang även yrkesmässigt. En trivsam plats med härliga människor som ger mig en ekonomisk frihet medan jag pluggar vidare under dessa tre år. I Februari är det bara 2,5 år kvar. Sedan får jag jobba med en stor dröm..! Fantastiskt, eller hur?
