onsdag 7 april 2010
Tveeggat svärd!
De största gåvorna är ofta samtidigt de största bördorna känns det ofta som! Men kanske är det bara mitt eget förhållningssätt till saker och ting som gör det så..
tisdag 6 april 2010
Snart Fredag..
Älskade lilla vän.. nu börjar Fredag närma sig och jag kan inte hålla känslorna och tårarna tillbaka längre.. vill inte ens tänka på denna fasansfulla dag.. VILL INTE! Jag har trängt undan allt på slutet, men nu går det inte längre..
Jag har nyss ringt till den jävla begravningsbyrån och anmält mig till DIN begravning! Varför? Varför? Varför? Det börjar bli så jävla verkligt och det går inte att låtsas längre..
:-(
Jag har nyss ringt till den jävla begravningsbyrån och anmält mig till DIN begravning! Varför? Varför? Varför? Det börjar bli så jävla verkligt och det går inte att låtsas längre..
:-(
söndag 4 april 2010
Adam och Leo - en saga!
För många, många år sedan föddes två pojkar, Adam och Leo. Deras mammor var nära vänner och de två barnen växte upp tillsammans. De lekte sig igenom barndomen och när de hade börjat skolan satt de bredvid varandra. När de blev äldre byggde de var sitt hus i samma del av staden och där flyttade de in med sina familjer. De var oskiljaktiga, Adam och Leo.
En dag berättade Leo att han skulle åka till en annan stad där han hade fått ett fint arbete. Båda var bedrövade, men Adam förstod att det var svårt för Leo att tacka nej, eftersom det nya arbetet innebar en fantastisk möjlighet för honom att lära sig nya saker.
Så Leo flyttade, men innan de skildes åt bestämde de att de att de varje år skulle åka och hälsa på varandra. Efter ett år kom Leo hem igen och de två kände att trots avståndet var de fortfarande bästa vänner. Året efter åkte Adam till Leos stad och återigen fick de uppleva den fantastiska vänskapen. Nästa år var det Leos tur att åka, men han hade då så mycket att göra att de bestämde att istället ses året efter.
Men när det åter var dags upptäckte båda att de inte hade tid att besöka varandra. Så gick åren. De saknade varandra, men träffades inte.
När tio år hade gått bestämde sig Leo för att det var hög tid att besöka den gamle vännen, så han reste till Adams stad. Men under dessa år hade det växt fram fiendeskap mellan de två städerna och innan Leo kom fram till Adams hus greps han av vakter som spion. Han fördes till fängelset och under den rättegång som följde dömdes han till döden. Adam kom till sin väns rättegång och när dödsdomen avkunnades grät han.
Leo stod framför domaren och sa att han bara hade en enda önskan, nämligen att han skulle få resa tillbaka till sin familj och besöka dem en sista gång innan han dog. Han lovade att han skulle vara tillbaka efter en vecka. Domaren skrattade och sa att han inte var dum - naturligtvis skulle Leo aldrig komma tillbaka om han fick resa iväg. Då reste sig Adam och sa att han skulle ta Leos plats, och om Leo inte kom tillbaka skulle de få avrätta Adam istället. Domaren tittade förvånat på Adam och sa att om han var så godtrogen kunde han få fängslas i Leos ställe och bli avrättad om Leo inte kom tillbaka inom en vecka.
Så Leo reste iväg och Adam tog hans plats i fängelset. Och dagarna gick utan att Leo dök upp. Till slut var avrättningsdagen inne och domaren kom till fängelset för att hämta Adam. Han hånade honom och sa att Adam var den mest godtrogna människa han någonsin hade mött. Men Adam bara log och sa att han litade på sin vän.
Så fördes Adam till torget där avrättningen skulle ske. Massor av människor hade samlats för att se på. Återigen frågade domaren Adam om han inte ångrade sig och Adam svarade att han hade förtroende för sin vän. Domaren skakade på huvudet och sa till bödeln att verkställa avrättningen.
Just som de skulle sätta på Adam ögonbindeln klev Leo fram ur folkmassan och sa att han hade kommit tillbaka för att ta Adams plats. Han gick fram till Adam och kramade om honom. Sen tog han ögonbindeln och började sätta på sig den. Då stoppade domaren honom och sa att det inte behövdes. En sådan vänskap hade han aldrig sett i hela sitt liv och han upphävde därför domen. Hans enda önskan var att de två skulle lära andra människor vad äkta kärlek och medmänsklighet innebar.
Folket jublade och snipp snapp snut, så var sagan slut!
En dag berättade Leo att han skulle åka till en annan stad där han hade fått ett fint arbete. Båda var bedrövade, men Adam förstod att det var svårt för Leo att tacka nej, eftersom det nya arbetet innebar en fantastisk möjlighet för honom att lära sig nya saker.
Så Leo flyttade, men innan de skildes åt bestämde de att de att de varje år skulle åka och hälsa på varandra. Efter ett år kom Leo hem igen och de två kände att trots avståndet var de fortfarande bästa vänner. Året efter åkte Adam till Leos stad och återigen fick de uppleva den fantastiska vänskapen. Nästa år var det Leos tur att åka, men han hade då så mycket att göra att de bestämde att istället ses året efter.
Men när det åter var dags upptäckte båda att de inte hade tid att besöka varandra. Så gick åren. De saknade varandra, men träffades inte.
När tio år hade gått bestämde sig Leo för att det var hög tid att besöka den gamle vännen, så han reste till Adams stad. Men under dessa år hade det växt fram fiendeskap mellan de två städerna och innan Leo kom fram till Adams hus greps han av vakter som spion. Han fördes till fängelset och under den rättegång som följde dömdes han till döden. Adam kom till sin väns rättegång och när dödsdomen avkunnades grät han.
Leo stod framför domaren och sa att han bara hade en enda önskan, nämligen att han skulle få resa tillbaka till sin familj och besöka dem en sista gång innan han dog. Han lovade att han skulle vara tillbaka efter en vecka. Domaren skrattade och sa att han inte var dum - naturligtvis skulle Leo aldrig komma tillbaka om han fick resa iväg. Då reste sig Adam och sa att han skulle ta Leos plats, och om Leo inte kom tillbaka skulle de få avrätta Adam istället. Domaren tittade förvånat på Adam och sa att om han var så godtrogen kunde han få fängslas i Leos ställe och bli avrättad om Leo inte kom tillbaka inom en vecka.
Så Leo reste iväg och Adam tog hans plats i fängelset. Och dagarna gick utan att Leo dök upp. Till slut var avrättningsdagen inne och domaren kom till fängelset för att hämta Adam. Han hånade honom och sa att Adam var den mest godtrogna människa han någonsin hade mött. Men Adam bara log och sa att han litade på sin vän.
Så fördes Adam till torget där avrättningen skulle ske. Massor av människor hade samlats för att se på. Återigen frågade domaren Adam om han inte ångrade sig och Adam svarade att han hade förtroende för sin vän. Domaren skakade på huvudet och sa till bödeln att verkställa avrättningen.
Just som de skulle sätta på Adam ögonbindeln klev Leo fram ur folkmassan och sa att han hade kommit tillbaka för att ta Adams plats. Han gick fram till Adam och kramade om honom. Sen tog han ögonbindeln och började sätta på sig den. Då stoppade domaren honom och sa att det inte behövdes. En sådan vänskap hade han aldrig sett i hela sitt liv och han upphävde därför domen. Hans enda önskan var att de två skulle lära andra människor vad äkta kärlek och medmänsklighet innebar.
Folket jublade och snipp snapp snut, så var sagan slut!
Etiketter:
Susanne filosoferar
I´m so ready to love
Take me back in the day when loving was pure
Love ain't going away, love is always secure
Life's not always perfect but love's always forever
Lets let true love connect lets try lasting together
I'm so ready to love, I'm so ready to promise my all
I'm so ready to give til' the day that my life is no more
I'll be everything that this woman could possibly be
Cause I'm ready to be like the olden days when commitment was golden
Love ain't going away, love is always secure
Life's not always perfect but love's always forever
Lets let true love connect lets try lasting together
I'm so ready to love, I'm so ready to promise my all
I'm so ready to give til' the day that my life is no more
I'll be everything that this woman could possibly be
Cause I'm ready to be like the olden days when commitment was golden
lördag 3 april 2010
Jag är ju jag! Vad annars?
Läste miss M:s blogg tidigare idag och blev påmind om ett tidigare inlägg jag skrivit i bloggen. Det var bra för mig att bli påmind om det igen! Jag är jag, vem ska jag annars vara? Allt annat skulle bara vara fel och dumt. Det finns ju bara en av mig, visst är det fantastiskt?!
Inlägget kan du läsa här.
Inlägget kan du läsa här.
High on life!

Idag känner jag mig helt oövervinnlig! Idag är jag stark! Idag är jag uppfylld av ljus, kärlek och glädje!
Idag kan inte något eller någon lura i mig något annat!
Idag kan jag göra precis som jag vill! Bli allt jag vill! Vara allt jag vill!
Idag är jag fantastisk och vacker! Idag strålar jag starkare än solen själv!
Jag glöder, lyser, brinner!
Jag skrattar och inget kan sopa bort mitt leende ur ansiktet idag!
Jag tar till mig känslan, njuter, känner, lever!
ÄLSKAR LIVET! ÄLSKAR ATT FINNAS OCH VARA JAG!
Etiketter:
Susanne filosoferar
torsdag 1 april 2010
Släpp taget om det förflutna!
Det är lätt att hålla fast vid det förflutna i förhoppning om det som skulle ha varit, men fortfarande inte är och heller aldrig kommer att bli. Försök släppa taget om det som varit och bli friare att öppna dig för något nytt!
//Sanna Ehdin
//Sanna Ehdin
Etiketter:
Susanne filosoferar
Till dig!
Detta inlägg är tillägnat till dig min älskade fina underbara vän! Du klev in i mitt liv och rakt in i mitt hjärta på en gång! Jag visste inte i början att det skulle bli såhär, men så blev det och det är alldeles fantastiskt!
Jag har nyss pratat med dig länge länge i telefon och känner dig i hela mitt hjärta! Jag känner igen mig så väl i dig! Du rör mig och berör mig! Det var meningen att vi skulle mötas, att vi skulle hitta varandra! Själar som hör ihop gör alltid det! Jag kan inte låta bli att undra om vi har mötts förut, i ett tidigare liv?
Det ger mig så mycket att du finns, du är så viktig och värdefull för mig! Jag tvivlar inte på dig en enda sekund! Jag känner att du har den där styrkan och glöden, att den finns där inom dig och att inget kan kuva den! Du kommer att lysa starkare än någonsin! Du är ämnad för något stort! Jag känner det i hela mig!
Tack för att du finns, för att du är min vän och för att du sprider värme och ljus i mitt liv! :-) Jag älskar dig!
Jag har nyss pratat med dig länge länge i telefon och känner dig i hela mitt hjärta! Jag känner igen mig så väl i dig! Du rör mig och berör mig! Det var meningen att vi skulle mötas, att vi skulle hitta varandra! Själar som hör ihop gör alltid det! Jag kan inte låta bli att undra om vi har mötts förut, i ett tidigare liv?
Det ger mig så mycket att du finns, du är så viktig och värdefull för mig! Jag tvivlar inte på dig en enda sekund! Jag känner att du har den där styrkan och glöden, att den finns där inom dig och att inget kan kuva den! Du kommer att lysa starkare än någonsin! Du är ämnad för något stort! Jag känner det i hela mig!
Tack för att du finns, för att du är min vän och för att du sprider värme och ljus i mitt liv! :-) Jag älskar dig!
Etiketter:
Susanne filosoferar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

