Någon gång ibland får jag för mig att radera vissa inlägg i bloggen, de jag skrivit när jag är lite låg, fastnat i gamla känslor och applicerat dem på nuvarande händelser och sen insett att herregud, såhär känner jag ju inte nu, jag är inte den personen längre! När jag fått mina känsloutbrott elle känt mig liten, ledsen och svag.
Men sen har jag tänkt om och känt att detta är ju jag! Jag är ledsen och glad! Jag är sårbar och stark! Jag är rädd och modig! Jag ger upp en stund, jag kämpar!
Jag är en människa - med allt vad det innebär!
Att inte visa upp alla mina sidor vore lite att ljuga, eller iaf att dölja sanningen. Jag har tänkt på det där med utseendet också, numera vågar jag faktiskt visa mig ute bland folk som jag är! Och nej, för er som drog konstiga paralleller där, så är det icke synonymt med naken! ;) Det är att våga visa mig som jag är, även om det innebär att jag kanske är förkyld och likblek med rinnande ögon och nos, när jag inte okar bry mig mer än att jag sjava omkring i gamla mysbrallor.
Vissa kanske alltid varit så, jag har det inte! Jag har gärna velat fixa mig i ordning vartän jag ska! Jag tycker det är roligt att göra mig fin, men det är inte roligt när det blir ett slags måste! Vad har jag varit så rädd för egentligen? Skulle någon döma ut mig pga mitt utseende, så är det sannerligen ingen person som jag vill ha i min närhet ändå!
På något sätt har det blivit allt viktigare för mig att människor har själ och hjärta! Samma sak med prylar, kläder, vad det än kan vara! Jag behöver ha en bra känsla av dem, att de ha lite själ och hjärta! Det kan i min smak dock gälla såväl loppisfynd som ikea-prylar!
Tänkte nyss på det där med lyxproblem igen. Skulle fylla vatten i diskhon för att ta itu med disken, då fanns inget varmvatten av någon anledning. Det löser sig säkert snart! Det fick mig iaf att tänka på att de flesta små snubbelstenar som dyker upp i min vardag är just lyxproblem! Fasen vad mycket jag tar för givet! Att jag alltid har varmvatten, har mat på bordet, har det varmt och ombonat, det tar jag för givet! Tänk så många människor det finns som skulle se detta som en lyx! Som inte alls kan ta det som en självklarhet!
Jag är så tacksam för att jag har det så himla bra som jag har det! Lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar