Tänkvärt...

I en värld där allt du gör möts med misstänksamhet och rädsla, är det svårt att finna lugn. Där skapas mest stress. Det handlar hela tiden om att jobba sig uppåt på andras bekostnad. Det snackas skit, man baktalar andra och ljuger och skvallrar för egen vinning. Alla hakar på av rädsla för att annars hamna utanför, och man följer den kraftigaste vinden, inte sin magkänsla eller sitt hjärta. Det blir en cynisk och hård värld där alla springer runt och är rädda för att de inte ska få vara med. En värld full av en massa ja-sägare. De i toppen, de som bestämmer, har en oerhörd makt över alla som trängs under dem. Gör du inte som chefen säger åker du ut, det finns alltid någon annan som kan göra ditt jobb minst lika bra och kanske t o m billigare. Det behöver chefen inte ens hota med, alla vet att det är så. Eller också får man sluta för att de som redan har mycket pengar vill ha ännu mer. Eller också har man blivit för gammal. Det finns många anledningar. Effekten blir densamma - man är skräckslagen för att hamna utanför. Utanför vadå, kan man fundera över. Men det är ju så att alla vill känna sig behövda, uppskattade och älskade. Alla vill vara med, ingen vill vara utanför. Alla går runt och är livrädda för att någon en dag ska peta på dem och säga; Du, vi vet att du är en bluff. Vad hände med medmänsklighet och omtanke? Alla blir som brickor i ett spel, där ingen egentligen är värd någonting, eftersom alla bara bryr sig om sig själva?

Vad händer om man helt identifierar sig med sin yrkesroll? Eller sitt utseende, och ingen vill ha en längre? Det är så viktigt att bygga upp sin egna inre styrka, inte förlita sig på andra, eller identifiera sig med andra människors bild av en. För rätt vad det är, kanske man står där och undrar vad det var som hände. Hallå, varför får jag inte vara med längre? Vad gjorde jag för fel? Om man då tycker om och respekterar sig själv kan man kanske se möjligheterna i situationen istället för att betrakta sig själv som hjälplös. Ingen kan göra dig till ett offer. Det är du som bestämmer hur du ser på dig själv. Man kan undra vem det är som bestämmer vem som är på eller av, inne eller ute i kylan, töntig eller hipp, bra eller dålig. Vem som styr trenderna och varför vi fogar oss efter dem. Vi har givit alldeles för mycket makt åt media. Vi låter oss påverkas enormt, fast vi kanske inte tror det. Vad är mina egna tankar? Och vad är påverkan utifrån?

Vi kanske tror att vi vet hur saker och ting hänger ihop. Men det är knappt vi lyckas ha koll på oss själva. Istället för att lägga vår energi på att lära känna oss själva har vi hela tiden fullt upp med att lägga oss i andras liv. Vi kritiserar och lägger oss i sådant som vi inte har en aning om istället för att lägga krutet på något där vi faktiskt har en chans att nå resultat - oss själva. Vi borde ställa oss inför en riktigt stor utmaning och besvara frågor som: Vem är jag? På vilket sätt kan jag växa och förbättras som människa? På vilket sätt kan jag må bättre och srida välmående omkring mig? Den vägen kanske inte är fullt lika enkel som skitsnacksvägen. Det verkar som om vissa tror att man kan växa genom att kasta skit på andra. Så väljer de det istället för att rannsaka sig själva.

(utdrag ur "En kvinnas resa" av Agneta Sjödin)