Om känslor, osäkerhet och återgäldningsprincipen! (Henrik Fexeus)

Allt som sker i livet sker av en mening! Alla människor man möter har ett syfte, en uppgift på ett eller annat sätt i ens liv! Saker kommer ofta till en precis när man behöver dem! Andra saker undrar man över, vad är meningen, syftet med detta? Och sen med tiden faller pusselbitarna på plats och man kan se varför just den händelsen skulle ske!

Igår hade jag en lite låg dag. Jag känner att jag blivit så oerhört stark och trygg i mig själv, vilket gör mig till en fri och lycklig människa! Jag vaknar upp de flesta av alla dagar och känner sann tacksamhet över att leva och finnas! Lycklig över bara att VARA! Men självklart har jag mina sämre dagar då och då, annars vore jag inte människa!

För ett tag sedan träffade jag av en slump på en kille, som fångade mitt intresse. Sen skedde en massa saker (och jag gav ödet lite hjälp på traven). Lång historia! I vilket fall träffades vi och tog en fika i Söndags. Jag kan inte påstå att jag var mitt bästa jag den dagen, hade sovit dåligt några dygn och kände mig mest som en trött och seg zombie! Men jag tänkte att skitsamma, jag är den jag är och ingen är perfekt och ska inte vara det heller!

Kändes ändå bra att träffa honom och jag var glad efteråt. Vi har hörts av en del och igår hörde jag inte ett knyst. Tankar började snurra i mitt huvud som att oj, nu har jag gjort ett dåligt intryck osv osv. Just i situationer som denna kan jag känna en osäkerhet på mig själv. Och egentligen fattar jag inte VARFÖR? Jag trivs med mig själv, vet att jag är en fantastisk person som är värd det allra bästa! Dessutom har jag ingen som helst brådska med någonting! Har det fint som jag har det och VILL skynda långsamt om det nu skulle bli något! Att jag fastnade i knasiga tankar var nog osäkerhet blandat med längtan efter bekräftelse! Funkar det inte med en människa, är det ju liksom inget man ska ta personligt heller, då är det bara personkemin som inte stämmer och då hade det ändå inte fungerat i längden! Ibland är det så svårt att fatta det bara!

Sen när det gäller andra människor och nya bekantskaper, så tar det ju ett tag innan man vet och förstår hur den människan fungerar. Man har ju bara sig själv att utgå ifrån och relatera till, och långt ifrån alla fungerar ju som en själv! Dessutom är det så, att när det gäller mina vänner, så bryr jag mig inte om jag så inte skulle höra ett knyst på ett halvår, då tänker jag bara att de har väl fullt upp och hör av sig när de har tid och lust! Jag kan själv vara likadan! Men när det gäller någon jag är intresserad av, så kan jag hamna i den där osäkerheten.

Och antingen fungerar det, eller så inte, så varför funderar jag så mycket? Det är bara dumt! Men jag tror att det är ganska mänskligt!

Samtalade med min fantastiska vän igår och som vanligt hade hon kloka saker att säga! Hon förklarade det som så att många gånger är vi vuxna som ett litet barn, som fått någon ny leksak t ex. Man var glad över den, rädd att förlora den och ville följdaktligen ha med sig den överallt - hela tiden! Sova med den, ha med den hela dagarna, vart man än var! Vi vuxna männisor kan bli lite lika när det gäller kärleken, vi är så glada över den där personen, känslan, att vi många gånger blir lite ivriga, oroliga över att kanske mista den där personen, känslan, eller vad det nu kan vara!

Att innerst inne vill alla människor bli älskade och att få älska, att känna närhet och värme ifrån en annan människa.. Att vi vet hur underbart det är och då vi möter/fattar tycke för en annan människa, vill vi så mycket på en gång för allt känns bara så bra!!! Och får vi inte den lilla minsta "bekräftelsen" från personen ja då blir vi oroliga direkt, för vi är rädda att mista/förlora det vi har hittat!! eller så skapar vi onödiga tankar som gör oss osäkra/tveksamma på om han/hon verkligen är intresserad osv.. (Hoppas det var ok att jag skrev om detta Novie, det var så bra!!)

Och SEN (detta är bäst av allt)! Nämnde min vän Henrik Fexeus! Hon hade kommit att tänka på mig då hon kikat i en av hans böcker tidigare! Vi kom att prata om de saker han skriver om och hon nämner bl a "återgäldningsprincipen". Denna kan väl kort förklaras med "I´ll scratch your back - you scratch mine"! Kort och gott, att få andra människor att känna att de står i skuld till en. Skuld är som en ryggsäck fylld med bly!

För mig är det så oerhört viktigt att få vara i mitt sanna jag, följa mina känslor och vara den jag är utan några konstigheter! OCH de människor jag träffar vill jag såklart också att de ska vara och få vara precie den de är! Under dagen då jag haft mina nojor över den här killen, var jag flera gånger nära att höra av mig till honom, skicka iväg ett sms, bara för att jag ville få svar! Jag gjorde det inte dock, för jag kände att det blev av fel anledning! Hör någon av sig till mig vill jag att de ska göra det för att de själva vill det, känner att de har tid och lust och spontant gör det! INTE för att de känner att jag tvingat fram det på något sätt!

Blev så full i skratt över mig själv, för det var ju precis vad jag varit nära att använda mig av under hela eftermiddagen - köra med återgäldningsprincipen! Vilken lusegris jag är ibland! ;)

När jag kom till insikt över dessa saker var det än en gång som att slöjan föll från ögonen och det där tunga jobbiga släppte! Alla kletiga, jobbiga tankar jag lyckats trassla in mig i, sköljdes av och reddes ut! Jag var tillbaka i kraften och glädjen, där jag brukar vara!

Jag tycker att det är helt fantastiskt intressant detta med människors tankar och beteenden och hur vi många gånger lurar och manipulerar varandra!

Jag funderade över olika såna där saker hela kvällen igår! Kände mig så glad och upprymd och klarsynt!

Det finns så många olika såna där exempel i livet, lite överallt finns de! Jag kom t ex att tänka på såna där kedjebrev/sms som skickas omkring! Jag skickar dem aldrig vidare, men ofta kommer det såna, med nåt litet gulligt budskap som kanske gör att man känner sig lite tvingad att vidarebefordra dem!

Ett annat exempel jag kom att tänka på var t ex såna här ljuspartyn som folk har. Går aldrig på såna heller för den delen, vill jag umgås med människor vill jag göra det på ett naturligt sätt och inte under såna former. Någon bjuder in ett gäng kompisar, bjuder på gott fika och demonstrerar själv/har någon där som visar olika sorters ljus som man kan köpa. Budskapet innan är att "nejdå, du behöver absolut inte köpa någonting". Men så har man ju faktiskt gått dit, blivit bjuden på gott fika, och "står i skuld" till den som bjudit in en. Klart man måste köpa lite ljus!

Det går att dra hur många exempel som helst på detta fenomen! Jag har själv använt mig av det många gånger i mitt liv och blev så full i skratt över detta igår! Speciellt när man befinner sig i ett förhållande tror jag att många kör med detta och manipulerar varandra hit och dit! (Vafan, här har jag städat hela huset och du menar att jag inte får låna bilen ikväll???) Det blir nog sällan bra.. Detsamma gäller kärleken! Sann kärlek är att ge utan att vänta sig något tillbaka! Har man en massa förväntningar, blir det liksom fel! Och jag tror att man kan KÄNNA av det, anledningen!

För att ta ett exempel, skickar man sms till någon och förväntar sig att få något tillbaka, och kanske gärna formulerat på ett sätt som man vill också - tror jag att personen som får det kan känna av det, få en tung och jobbig känsla när denne läser det! Men skickar man ett spontant, BARA för att man VILL det, utan att vänta sig något gensvar, tror jag att det känns LÄTT, det vidarebefordrar den känslan! Lite samma som att man kan känna av stämningen i ett rum när man kommer in där. Sitter två personer där, som nyss bråkat, ligger det ju kvar i luften, även om de spelar glada och låtsas att allt är bra!

Onsdag och Torsdag är jag i Sundsvall på nåt evenemang med jobbet och då skulle en av mina kollegor, tillika personalchef, ta med sig böcker av Fexeus! Jag kan knappt bärga mig tills imorgon!! :D Dessutom kommer han (Fexeus) till Östersund den 8e Oktober! Fantastiskt! Jag ska gå och har fått med mig p-chefen också! Kanske någon fler också vill hänga på! =)

Det känns så jäkla värdefullt och viktigt att komma på såna här saker! När man hittar de här redskapen och lär sig använda dem, kan man se på livet och på människor omkring sig på ett annat sätt, man är vaken och går inte på många av de där lurendrejerierna!

Livet är fullkomligt fantastiskt och blir sannerligen vad man själv gör det till! Jag är så jäkla glad och tacksam över att finnas och få vara just den jag är!! Vaknade upp med en liten olustig känsla i magen idag och när jag skrivit ner detta, känns det fin-fint igen! Fantastiskt!