söndag 25 mars 2012

Quitter?


En fundering som snurrat i mitt huvud de senaste dagarna är: Är jag en sån som ger upp alldeles för lätt? Det har verkligen känts som så. Att jag så lätt ger upp så fort jag möter minsta motstånd eller när något inte känns gå riktigt enligt planerna (handen på hjärtat - hur ofta går saker och ting enligt planerna liksom?)

Men det slog mig sedan att det beror på vilka områden i livet det gäller!

Gäller det kärlek till exempel, ger jag upp rätt så lätt. Jag tror inte jag var sådan förut, men nu har det blivit till något slags äh, jag klarar mig själv. Känner/tror jag att det inte riktigt är besvarat, så ger jag liksom upp. Orkar inte bry mig liksom.

Gäller det däremot andra saker i livet så kan jag vara envis som bara den! Den där tävlingen på jobbet förra sommaren till exempel, när jag var ute och samlade mil varenda ledig stund, förutom när mina fötter var så trasiga att jag MÅSTE vila. Såna gånger kan jag vara hur envis och tjurskallig som helst!

Men såna gånger är det ju inte så mycket känslor inblandade heller. Inga rädslor för att bli sårad, ingen ovetskap eller osäkerhet på det viset.

Går det att förflytta fokus kanske? Att använda tankesätt och hur man fungerar i en situation och överföra den till andra områden i livet ?

Jag vet inte, men det går förmodligen förbaskat bra. Men då ska man ta tag i det också!

Just här och nu väljer jag att låta saker och ting vara som de är! Jag har en tenta till veckan som jag behöver fokusera på också! =)

Hur fungerar ni?

3 kommentarer:

Heartflow sa...

Hahaha! =)) En lite rolig tanke dyker upp:
Du får väl ge dig ut och samla män och relationer varje ledig stund, du är ju bra på att prestera. =)
Men skämt å sido, för många år sedan hade jag en rad relationer där jag konstaterade att jag gav upp för lätt, det ledde till beslutet "nästa gång ska jag inte ge upp" Vilket i sin tur resulterade i en 9 år lång inte särskilt bra relation som gav mig många gåvor. Först och främst grabben <3 men även massor av lärdomar om mig själv vilka jag dock till största delen inte kunde ta till mig förrän efteråt när jag kunde se tillbaka på relationen utifrån. Nu önskar jag ju dig inte en sådan relation, men faktum är att jag är väldigt tacksam för den för utan dess längd och min envishet hade jag aldrig kunnat lära mig allt jag lärde mig. Kanske är det så att vi för att utmana våra rädslor faktiskt behöver använda vår envishet och bestämma oss för att det ska fungera en månad till, och en till, för en relation kräver trots allt ett visst mått av "arbete" och beslutsamhet för att fungera.

Good luck!

Kramar ♥

Anonym sa...

jag har varit sådan att jag har tagit mycket personligt när det kommer till relationer och jag har i mitt huvud fått för mig att det jag tänker (ganska destruktivt) är det personen i fråga tänker. Och det har blivit min sanning och därför personligt. Nu har jag blivit medveten om detta och att min sanning inte är någon annans sanning. Kanske inte ens min sanning. Så tankar kan spela en mycket spratt och man bör fråga sätta dem ibland.

Och jag tänker så här ? Är det sant? Eller kan det vara på något annat sätt? Om jag tänker på ett annat sätt, vad händer i min kropp då? Kan tanken förvirra mig ut på fel vägar? ja!

Jag har läst lite om detta och har förstått att det går att arbeta med, idag tar jag inte allt så personligt och är medveten om att det finns två sidor av allting och att (det är väl det viktigaste) hela världen är inte emot mig och jag är inte värdelös.

Kram på dig. Fokusera på tentan nu <3

Only me sa...

Jag är otroligt målinriktad och tjurig nästan vad det än gäller. Både i studier, där mitt mål var att ha högsta resultat (för min egen skull, ville inte lägga ribban lägre), träning-även där-antingen full fart eller ingenting.
Ju äldre jag blir dessto mer jävlar annama får jag. Ingen kan säga till mig vad jag klarar... Typ. Jag kan ALLT bara jag vill och vill jag, då ska jag fan i mej dit!

Har nästan bara haft långa förhållanden. Med M i 10 år och nu med H är vi inne på 6:e. Antar att jag inte ger upp :P

Tror absolut att du är en som kämpar på om du känner att du brinner för en grej. Finns ingen anledning att lägga krut på sånt som ändå inte ger tillfredställelse. :)

Lycka till på tentan, den grejjar du!

Kram <3