Men ödet ville annorlunda! För några dagar sedan vann jag en startplats i AXA fjällmarathon (där jag även norpat bilden) och självklart tackade jag ja! Jag är inte i form för att springa nåt marathon, herregud jag är bara i början av min löparkarriär (ja för jag ska vara en "på riktigt" en vacker dag!) :) . Jag är ju liksom bara en glad motionär! :) Men jag ska göra det om jag så ska gå eller krypa den där banan, för jag VILL!!! Å det känns ju nästan som ödet nu när jag plötsligt vann en plats! :) Jag ser det såhär: I årt ska jag göra banan i min egna lilla takt och det får ta den tid det tar: precis hur lång tid som helst! Å nästa år, när det är dags igen (klart jag kommer vilja köra den igen, då har jag ju faktiskt tid på mig, ett helt år att träna upp mig på!), så har jag gjort banan en gång, även om jag så gått den! Å det är ju toppen! Dessutom är det ju en underbar upplevelse bara att få vara i vackra fjällen och röra på sig! :)
Det roliga är att de jag berättat för om vinsten (somliga tyckte det var mer ett straff än en vinst ;)), har alla sagt: Det där fixar du! Om inte annat på ren vilja, och med din inställning kommer du långt! Så underbart det är att vara omgiven av fantastiska människor som tror på en vad det än gäller! :D Träffade dessutom min kiropraktor och hans sambo på jobbet igår och berättade för dem och de skulle förmodligen upp dit och kika, så de skulle heja på mig isf :) vore ju hur kul som helst om nån finns där för att pusha en lite extra nån bit på vägen! :) Jag är så glad så glad och även om det blir snigeltempo, så är det mitt tempo och mitt race mot mig själv! :)
Fantastiska Malin ska också springa fjällmaran! Eller, jag ska väl inte springa den direkt, mer jogga-gå, men den kvinnan tror jag på nåt makalöst! Hon kommer att göra en riktigt bra tid tippar jag på, med sin dundervilja och kondition! :) Blir så inspirerad av människor som Malin! Omöjligt är ett ord som inte finns i hennes vokabulär! Hon kör så det ryker och det går bra för henne! Tror hennes inställning är en stor bidragande faktor i det faktiskt! Å det härliga är att det smittar av sig! :D
17 veckor kvar! Tror ni jag hinner få upp flåset en smula på den tiden? ;-)
6 kommentarer:
Klart du får upp flåset till dess! Det där kommer att gå superbra för dig:)
Jag tror på dig och heja på dig och du kommer fixa det galant. Kram på dig.
Klart du får upp flåset till dess! Det kommer ju gå hur bra som helst:) Jag är grymt impad av dig och Malin som tar er an detta. Jag tycker att det nog jobbigt att vandra den sträckan som ni ska springa;)
Oj, kan inte säga annat än lycka till! Hade inte hört talas om tävlingen innan men det verkar ju vara en riktigt häftig sak att göra. Naturen är säkert också riktigt fin där uppe, om det är bra väder vill säga :D
Tror inte man ska stirra sig blind på den fysiska biten i ett sånt här lopp utan den psykiska är säkert minst lika viktig, det spelar ju t.ex. ingen roll hur bra tränad man är om man ger upp för minsta lilla skavsår... Och din vilja och inställning verkar det ju definitivt inte vara nått fel på så jag tror du kommer klara det här galant! :)
Men härliga Susanne, tack för dina underbara ord. De värmer så jag nästan kokar över här. :) Och jag är helt övertygad om att du både hinner få upp flåset och hinna träna upp dig riktigt bra fram till fjällmaran. Tror verkligen det är ett lopp som man kan ta i sin takt och passa på att njuta av vyerna även om man kämpar sig upp och ner för fjällen. Och du, tänk så gött vi ska ha efteråt - både massage och badtunnebad. Blir grett det!
Fina fina ni!!! :D
Skicka en kommentar