Inget går min väg - eller är det precis vad det gör?

Ibland kan vi väl gnälla lite vi människor. Tycka att det jävlas för oss och undra varför saker och ting blev si eller så! Varför vi trillade eller trillar lite hit och dit. Varför kunde det inte enkelt och smidigt "bli rätt" på en gång?

Jag tror på att allt som sker i våra liv har en mening. Precis allt.

Jag tror att vi alla har ett särskilt syfte här på jorden men att vi kan välja lite själva hur vi skall nå det, verka för det, leva i det. Jag tror också att vi själva kan välja vägen dit och att vägarna är många. Ibland är det raksträckor, vägen går uppför och nedför och kan vara väldigt kringelkrokig, och jag tror att livet många gånger försöker puffa på oss när vi hamnat i diket eller är inne på fel spår en stund, så att vi finner tillbaka och kliver upp på den rätta vägen igen.

Livet tar sina kringelkrokar som sagt. Livet är aldrig bortkastat.

Livet är ALDRIG bortkastat!

Är en utbildning bortkastad om du sedan inte väljer det yrket som utbildningen var tänkt för? Nej. Aldrig. Du har förmodligen fått nya erfarenheter, mött nya människor, det har skapats nya tankegångar och funderingar i dig. Du kan välja att gnälla över att det var bortkastat, att du "tagit lån i onödan", eller du kan välja att känna tacksamhet över denna erfarenhet och lita till och veta att livet - det ger dig alltid nya chanser!

Livet är nämligen såhär! Tänk om du skulle tänka att alla kärlekar du mött i livet varit bortkastade för att du inte levt med någon av dessa "under hela ditt liv"? Varför skulle de vara mindre värda för det? Varför var där och då, och här och nu mindre värt? Vi lever ju just HÄR och NU.

En del människor är tänkta att följa oss på hela vår livsväg. Andra skall bara följa oss en bit på vägen. De kliver av efter några hållplatser - ibland kliver de också på vårt livståg igen!

Vi lär oss något i alla möten. Ibland lär vi oss båda, vi som möts, ibland är det någon som lär sig något av dig och ibland är det du som lär dig något av en annan människa. Vi växer och utvecklas genom detta! Ibland är det också så att möten eller ting som inte känns bra, som "känns fel" lär oss vad vi tycker känns mer rätt för oss! Detta kan också förändras genom livet i takt med att vi förändras, för förändras det gör vi, tack vare allt som sker i våra liv och de vägar vi väljer!

Ibland provocerar det människor när jag påstår att allt har en mening. Att vad är det för mening att människor dör ifrån oss till exempel? Det är ju bara hemskt och sorg vet vi ju alla att det inte är någon skön känsla.

Klart att inte någon väljer sorgliga händelser och värk i hjärtat. Självklart.

Klart att jag inte önskar döden ur någon och om jag hade fått välja så hade jag såklart inte velat mista någon av de älskade människor som lämnat mig i detta jordeliv.

MEN. Såhär efteråt, vet jag att dessa sorger, hur ont de än gjort - har givit mig något. Jag har växt genom dem - som människa. Jag har lärt mig att känns, älska och LEVA.

För 7 år sedan (var det sju? Jag är dålig på detta med år som går, nåväl), lämnade en av mina närmaste människor jordelivet. Det kom väldigt plötsligt och oväntat. Händelseförloppet gick snabbt och plötsligt fanns han inte här längre hos oss. Det gjorde ont. Det gjorde ont. Som fan. Hjärtat värkte och det var svårt att förstå vad som hade hänt.

Det gör fortfarande ont ibland, även om jag mestadels tänker på honom med värme och känner en enorm tacksamhet över att jag fick förmånen att ha honom i mitt liv - min älskade fina morbror! Han som fanns där att prata med i mina tonår, ni vet när man inte känner att man kan eller vill dela allt med sina föräldrar. Han var mitt vuxna stöd som lyssnade utan att döma eller visa sin oro eller rädsla. Jag kan sakna de där kvällarna när han spelade gitarr, drack en whiskey och det var så underbart att bara sitta där och lyssna. Jag saknar att aldrig mera höra hans röst eller ge honom en kram om jag vill. Jag saknar det så förbannat!

MEN vet ni? Efter hans död blev jag väldigt påmind om att inte ta livet för givet. Jag började för första gången tala om för människor i min närhet att jag älskade dem. Jag började visa dem kärlek. Något jag aldrig hade vågat tidigare. Visa kärlek, eller säga till människor att man älskar dem, det var ju ofantligt skrämmande och "farligt"!

Nej, det var ju inte det. Det är ju inte det.

Inte ens händelser som detta i mitt liv - har varit bortkastade.

Inget i mitt liv har någonsin varit bortkastat. Någonsin.

Alla lyckor och sorger i mitt liv är jag idag tacksam över!

Trots allt - och tack vare? - har det funnits och finns något av värde i dem alla.

Jag skulle kunna välja att fastna i sorg och bitterhet över allt i mitt liv - för evigt.

Eller jag kan välja att LEVA! Att leva allt jag kan HÄR och NU! Att lyssna till mitt hjärta och med spänning se var livet för mig och vart jag för livet! Jag kan välja att känna tacksamhet över allt jag har och är!

Tänk dig livet som ett dataspel eller TV-spel. Ett spel där du utan minsta motgång springer rakt i mål utan ansträngning.

Tror du att det skulle sälja bra? Tror du att någon skulle köpa det och stimuleras av det?

Nej, jag tror inte att någon skulle välja det.

Det är lite så med livet också. Om allt skulle gå med lätthet, skulle vi aldrig växa och utvecklas! Vi skulle inte känna sorg och lära oss känna med andra! Vi skulle inte heller förstå att helt fullt och sant känna lycka och glädje!

Livet ÄR lätt. Jo, i det stora hela är det så. Alla har vi våra egna tragedier och lyckor i livet och olika livsöden skall aldrig jämföras emot varandra. För vi har all rätt att känna precis allt vi känner. Såväl mörker som ljus! Att aldrig känna, det är att leva livet på halvfart, om ens det.

Vi kan påminna oss om hur bra vi har det, som har mat på bordet, en säng att sova i, ett jobb att gå till och tak över huvudet. Då påminns vi om allt vi har att vara tacksam över!

Men vi ska aldrig jämföra våra öden med andras med tanken att det finns alltid andra som har det värre och därför har jag ingen rätt att känna sorg över mina missöden eller förluster i livet - för vi står alltid oss själva närmast och vi måste få leva VÅRA egna liv. Känna våra egna sorger och glädjestunder!

Älskade lilla liv! Jag är glad att jag får finnas här min tid på jorden och leva just detta livet! Med allt vad det är och innebär! :)