fredag 15 oktober 2010

Fina barndom! Fina liv!


Jag är så tacksam över att jag haft en sån fin barndom och uppväxt. Jag har alltid haft mitt skyddsnät omkring mig. Min fina fina älskade familj!

Jag blir påmind om det lite då och då och då känner jag mig extra glad över att jag har det så bra!

Jag och mamma satt och pratade för någon kväll sedan om vilket jobb de gör, och vilket psyke de måste ha, människor som jobbar inom polisen, brandkåren, ambulansen osv. De kan ju få vara med om och se precis vad som helst.

En släkting jobbade som polis för många år sedan. Inte numera dock. En händelse i arbetet tog så hårt på honom att han inte fixade det mer.

Efter ett larm fick han åka ut till ett övergivet hus. Föräldrarna fanns inte kvar där och det fanns ingen värme i huset. Därinne hade de lämnat sitt lilla barn ensamt, som frusit ihjäl därinne. När han kom närmare det lilla barnet såg han tårar fastfrusna på kinderna.. :-(

Jag gråter bara jag tänker på det, det skär i mitt hjärta, gör så jävla ont! Antagligen var det väl nåt missbruk eller annat med i bilden, vad vet jag. Men tanken på den där lilla lilla människan, lämnad ensam för att möta döden. Utan värme, utan mat. Så ont det ska ha gjort i den lilla lilla kroppen och själen..

Det finns ju så oerhört många barn i världen som är sjuka, som svälter, som måste dö i förtid. Vi orkar nog inte alltid ta det till oss. Den stora massan är det lättare att bortse ifrån på nåt sätt (missförstå mig rätt). Men när det kommer till den enskilda människan, när något sånt råkar på en, då blir det så verkligt.

Jag är tacksam över att jag alltid har mat på bordet och kläder på kroppen. Att jag har en familj och vänner som bryr sig och massor med kärlek i mitt liv! Det är verkligen lätt att ta det för givet!

5 kommentarer:

Jennie sa...

Neeeeej... fy så fruktansvärt! Jag fattar inte vad det är för fel på folk... den minnesbilden kommer nog för alltid finnas kvar hos honom. Jag ryser.. jag blir alldeles kall. Man borde nog uppskatta sina underbara föräldrar lite till... kram!

Susana sa...

Ohyggligt. Jag har också insett att jag har det väldigt bra och känner mig tacksam för det. Det är långt ifrån alla som har samma möjligheter och förmåner som vi och en själv. Kram från Susana

Kika gärna i min blogg om du vill :) Uppdaterar lite dåligt får jag erkänna men ibland händer det haha!

Only me sa...

Men fy så hemskt. Tittar på min lilla bebis som leker på golvet och tårarna rinner. Hur kan man göra så mot en liten person som inte kan försvara sig? Små människor har också känslor och tankar. Det märks så väl på dem.
Kram!

Susanne Löfgren sa...

Ja fy.. jag får en klump i magen bara jag tänker på det! Klart de små också har tankar och känslor. De är många gånger så oerhört mycket klokare än oss vuxna, så oförstörda är de..

Kram!!

Anonym sa...

Bättre att barnet fick dö relativt snabbt om man jämför det mot att VÄXA UPP med sådana som föräldrar... Alla barn förtjänar kärlek och omsorg, och om man inte får det och samhället inte upptäcker det - vad finns det då att leva för? Fruktansvärt sorgligt.

Barnet bor hos Gud nu.