Öva, öva, öva!

Jag övar mig på en massa saker nu! Som t.ex. att verkligen våga stå upp för mig själv. Ja, att t o m vara lite krånglig och besvärlig ibland, att det inte är hela världen om inte alla människor på denna jord tycker om den jag är eller vad jag tycker och gör.

Det går bra vissa dagar, andra fastnar jag i dåligt samvete och skuldkänslor. MEN man får ha såna dagar också! Huvudsaken är att jag jobbar på detta och strävar mot att vara förlåtande emot mig själv och snäll med mig själv! För det, mina vänner, är nåt jag fört en väldig kamp med här i livet.

Tänkt att inget jag gör är bra, men att "alla andra" är så himla förträffliga och fantastiska, och höjt dem till skyarna! Å det sorgliga är att jag glömt bort mig själv i allt detta.

Det går bättre och bättre med tiden, jag fixar att stå upp för mig själv nu! Men de gånger det leder till missnöje hos andra, och kanske ilska/bitterhet/surhet osv, så har jag ännu svårt för att stå på mig! Men just därför är det jävligt bra för mig att öva på såna situationer! :)

Jag tror ändå att det är så, att de människor som verkligen älskar en på riktigt - är de som tillåter en att vara precis den människa man är! De kanske inte alltid förstår mig, men de accepterar och älskar mig med mina brister och sår! :)

Ju mer bördor som lättar från mina skuldror, desto lättare är ju livet att leva! :)