Ett lugnt och stilla liv

Ett lugnt och stilla liv - det är precis så jag vill leva det.

Jag kan uppskatta inslag av spänning, men jag trivs när lugnet infinner sig. Jag tänkte på det igår när vi rivit hela dagen och monterat stommar till köket hos syrran och Ulf, nån fler vända till återvinningen blev det också, för att bli av med allt bråte vi rivit ut. På kvällen var jag så skönt trött i kroppen, om än lite krasslig, idag är jag riktigt durven och hoppas det är lite vanligt menskrassel bara, får alltid sänkt immunförsvar vid mens.

Nåja, det var en parentes, vad jag skulle komma till var att på kvällen, när jag mös ner mig i soffan, kände jag sån oerhört djup kärlek! Tanken slog mig, (nej, jag säger inte att det är lösningen på alla problem men..) att förr, när folk jobbade med kroppen hela dagarna, måste den där behagliga stillheten ha infunnit sig efter tröttheten då kroppen fått jobba! Såvida inte folk söp och levde rövare då förstås.

Men det är ju såklart tänkt att vi ska arbeta med våra kroppar. Inte sitta stilla hela dagarna, då blir det ännu värre att bära på all stress som ibland känns rätt oundviklig i dagens samhälle. Jag trivs med att jobba med kroppen, och ha ett arbete att utföra. Det är samma med jobben genom skolan, jag älskar det! Att få knota på tills det är klart och fokusera på det man gör.

Något annat som skänkt mer frid och ro i mitt liv är frånvarandet av facebook. Jag skriver förvisso lite flitigare i bloggen nu, men det blir inte samma sak. Det blir inte lika mycket trådar åt olika håll här, inte den där röda pluppen med alla nya saker som hänt. Jag kan säkert komma tillbaka och tycka det är hur roligt som helst igen, men ännu njuter jag bara, man glömmer bort att det finns på nåt sätt. Här på bloggen blir det lite annat, det kommer nån enstaka kommentar nån gång - och det är jätteroligt! :) Men det blir aldrig någon hysteri.

Livet hopar sig ibland - trots bortavaro från plytboka. Jag kan fortfarande kämpa med tankar om "alla de jag borde hälsat på och hört av mig till" osv.. MEN när jag blir trött av bara tanken, så får det vara. Finns inte orken och lusten - så finns den inte. Det är inget mer med det! Och jag MÅSTE värna om min egen energi först, och jag måste vänta tills lusten och orken kommer. Annars blir det ju fel och falskt och inte bra, varken för mig eller någon annan. Sånt ska inte tvingas fram. Vänta tills lusten kommer och det faller sig naturligt istället. Så vill jag ha det i mitt liv i alla fall.

Jag ser fram emot livet på landet. Jag behöver inte så mycket ståhej omkring mig, jag trivs bäst i lugnet.