Jag vet att det finns chans att han blir bättre nu, den älskade lille vännen! Han har bara ätit medicin i en vecka än och han ska ju vila i minst 3 veckor innan vi kan veta något om hur det kommer att bli. Men de stunder han har ont och lider, de skär sönder mig i småbitar. River sönder mitt hjärta och jag blöder av sorg hela jag. Mestadelen av dagarna är han ändå nästan sitt vanliga jag och jag lever på hoppet.
Men ändå kommer de där tankarna och tränger på, och jag kan inte mota bort dem. Att det kommer att finnas en dag när hans lilla bädd står tom. När det bara finns ett tomt koppel kvar, utan någon älskad liten hundfarbror i. På ett sätt är jag tacksam över denna förvarning, jag tar tillvara på varje sekund med min älskade lille kamrat! Kan inte komma ifrån känslan av ett långsamt farväl och den känslan sliter mig fullständigt i stycken. Försöker bita ihop men känner hela tiden gråten som bränner, svider, som eld i min hals.
Tiden är aldrig någonsin den rätta för att ta farväl av en vän.
Jag önskar och hoppas så att vi får njuta av en sommar till ihop du å jag! Jag älskar dig så!!!!
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar