Men här och nu känns det inte alls så. Det känns fortfarande som en energibov, vilket det gjort ett tag nu, å därför håller jag mig därifrån. Jag har inte tagit bort mitt konto, å
känner att jag kommer nog inte göra det heller, men där kan jag också ändra mig på en bråkdels sekund, så man får se. Jag har kikat in som hastigast nån dag och jag blir nästan illamående, det knyter sig i magen och jag VILL INTE! Så jag loggar ut igen, fortare än kvickt, å tar tillbaka min energi.
Visst kan det komma mycket gott utav facebook, och det har det gjort också! Men just nu drar det energi och det så inibombens! Mitt liv blir så fritt från drama när jag håller mig därifrån. Å jag behöver inte känna nåt tvång att hålla reda på allt som händer å när alla fyller år, å oroa mig för om jag glömmer att bekräfta nån, jag behöver inte veta om någon/ några och isf vilken/vilka som tagit bort mig, för så länge jag inte är i facebok-världen, så är jag lyckligt ovetande!
De senaste dagarna har jag känt mig så pigg och inspirerad, t o m känt lust för att vara social och umgås! Jag kan inte komma ihåg senast jag kände så!!! Det var jättelängesen! Och jag kan inte låta bli att undra om min frånvaro från facebook spelar in där?
Det är nog bra med bortavaro från det mesta, då och då. Kanske kommer lusten tillbaka, kanske i mindre grad, kanske inte! Egentligen spelar det ju ingen större roll, livet rullar ju på ändå! Å de riktiga vännerna stannar kvar! Å jag mår bra! Å det är allt som betyder nåt! :)
7 kommentarer:
där är jag oxå så jag vet vad du menar. men visst kan man ändra sig och då är ju det oxå ok! :) men senaste gångerna jag har aktiverat kontot igen har jag bara känt att det drar energi och att det är för mkt drama. "Jag facebookar, alltså finns jag" ;P
kraaaaam <3
Ja, å det blir som sagt så mycket att hålla reda på, på nåt sätt, å jag behöver lite lugn å ro! :) Känner lite som Mia Skäringer sa oxå: Jag tror inte facebook är bra för förhållanden, å nä jag tror inte heller att det är alldeles sunt faktiskt, kan ju inte tala för nån annan, men det är hur jag känner! :) Kraaaam älskade vän! Saknar dig!!! :) <3 <3 <3
Jag vet en jättebra koll du kan göra. Titta dig i spegeln. Om du ser nån där så finns du nog antar jag. PusPus/Mamma
Ja nog ser ja ett ståtligt fruntimmer i spegeln allt! ;) Pus! Pus! :)
Just precis så känns det med Facebook. Jag har försökt hålla mig borta men klarar inte av att låta bli att logga in. Funderar helt ärligt på att avaktivera det för att helt enkelt låta bli. För mig tar det bra mycket mer energi att engagera mig i allt där än vad det ger. Så jaaaa. De som känner mig och som vill höras har ju mitt nummer :)
Kram fina vännen <3
jag tror Mia kan va nåt på spåren där! saknar dig med, fina du! tack för mailen! :) kraaaam <3
Cecilia - Jag klarar att hålla mig därifrån iaf, har kikat in nån enstaka gång bara, men känner som sagt ingen bra känsla.. Men jag har också varit precis sådär, började med att ta bort fb-appen ur mobilen och sen höll jag på fram å tillbaka å installerade å avinstallerade den flera gånger :P Men nu är den borta sen över en månad tillbaka och vid datorn hemma har jag liksom vant mig av, tänker inte så mycket på det längre :) Otroligt skönt! Jag såg Mia på Grötö i Onsdags, där bl a Lasse Åberg var med (som inte ens äger en mobiltelefon), han trodde på fullaste allvar att det skulle komma avvänjningskliniker för internetberoende, å det ligger nog fan nåt i det.. Nä, gör det du mår gott av! Å snart har du ditt trädgårdsland å påta i, å får bo i ditt fina hus! :D Vilken lycka! :D Å JAG har ditt nummer! :D Veronica, som kommenterade ovan, har gått ur fb för längesen, och saknar det inte! ;) Kram fina kloka du!!! :)
Veronica - Ja, det ligger nåt i det... Vassego! :D Kraaaaaam! :D <3
Skicka en kommentar