torsdag 13 februari 2014

Självinsikt? (Gammalt inlägg)

Jo, nog tycker jag att det kommit lite mer av den varan med åren!

Sen finns det väl gånger så den inte är så stor den där självinsikten! ;) Som när jag gick runt berget med en vän för några veckor sen och artikeln i öp kom på tal, jag säger att jag blev ju framställd som så jäkla kaxig, sådär är jag ju inte!

En stund senare möter vi en bekant med sällskap som oxå är ute och promenerar. Jag kläcker kommentaren: Jag ser att det är fler hurtbullar i farten! Varpå killen säger: Ja, fast dig blir det svårt att slå! Å jag svarar: Ja det blir det fan!

När vi går vidare säger V som jag traskar med: Nä det där var ju inge kaxigt! ;-) Haha, jaja så kan det va ibland!

Skämt åsido, så har jag lite mer koll på mig själv, för det mesta i alla fall!

Jag har många sidor som kanske inte är så värst positiva (?). Jag är en riktig slarvmaja hemma, trivs som bäst när jag har det städat och fint, men handen på hjärtat så är det sällan jag far omkring med skurtrasan i högsta hugg! Hellre snörar jag på mig löparskorna och drar ut. Sen är jag så trött när jag kommer hem så jag degar vid datorn och läser massor av roliga blogg-inlägg och uppdaterar mig på facebook. Sen slocknar jag och sover gott utan att vara värst bekymrad över min röra! :P

Jag har alltid träningskläder å skor på tork lite här å var i lyan. Det stinker alltså konstant svett å tåbira hemma hos mig. Jättenajs, verkligen!

Jag hatar att planera saker och kan aldrig tacka ja till fester, för hur tusan ska jag kunna veta om jag vill det just där och då när den dagen uppenbarar sig?

Jag har ingen vidare fasad. Jag kan inte hålla masken alltså, det mesta skiner igenom. Glädje som sorg!

Jag kan vara lynnig, egensinnig, vända på en femöring! Jag är svart eller vitt, allt eller inget!

Jag kan nästan drabbas av panik om jag ska åka iväg någonstans och befinna mig bland människor och inte vet om jag har möjligheten att gå iväg en stund för mig själv.

Jag är i stort behov av egen tid för mig själv och kan bli helt knasig om jag inte får den tiden.

Jag gillar inte att klä upp mig. Knallar jag inte omkring i träningskläder, så har jag garanterat mysbrallor på...

Jag är inte perfekt på något sätt!

Jag kan ge upp väldigt väldigt lätt.

Jag har mina stunder då jag ser allt i svart.

Jag har stunder då jag vill fly, vända upp och ner på hela mitt liv!

MEN

jag är också en godhjärtad och fin människa. Jag bryr mig om och månar om människorna omkring mig.

Jag är glad och sprudlar!

När jag brinner för något - då jäklar ger jag allt jag har och lite därtill!

Jag har många stunder när jag är jättesocial och älskar att ha människor omkring mig!

Jag kan vara en riktigt envis jäkel och vägra att ge mig!

Jag kan vakna på morgonen och känna mig tacksam över att jag lever, andas, finns!

Jag kan känna enorm och genuin lycka över solen i mitt ansikte, sand mellan tårna, kramar, skratt, bara vara!

Jag har förmågan att uppskatta det lilla och enkla i livet!

Jag skrattar högt, ofta och mycket!

(Hittade bl a detta när jag gick igenom en bunt med utkast som sparats här i bloggen å som jag totalt glömt bort! Gissar att detta är från 2011 när det var den där gå-tävlingen på Stadium! ;)  )




3 kommentarer:

Veronica sa...

låter som en beskrivning av mig. sjukt :) förmodar att jag hade glimten i ögat när jag sa sådär när vi gick runt berget :) du är iaf GRYM precis som du är!!!

Susanne Löfgren sa...

Ja du hade glimten i ögat när du sa det! ;) Ja, vi är fan helt okej och alldeles fantastisk just för att vi är vi! :) Kraaaam!!! <3

Susanne Löfgren sa...

fantastiska ska det ju stå såklart! /Grammatikpolisen ;)