onsdag 16 februari 2011
Babbel!
Ibland när jag pratar med människor jag inte känner så väl, blir jag en smula nervös. Vilket resulterar i att jag pladdrar som besatt om en massa nonsens-smörja! Mestadels långa haranger om mig själv, inte den minsta tendens till att fråga nån annan om dem och låta dem få en syl i vädret..
Å sen storknar jag nästan av skäms över mig själv! :o Men men, det kanske är ganska mänskligt och förmodligen har ingen annan ens märkt det.. trots allt. hur konstigt det än må låta - så kretsar ju inte hela världen runt mig! ;) Även om man fasiken tror det ibland! :P
Klart slut varulvstjut!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hahaha ja men då riskerar man ju inte att det blir en pinsam tystnad iaf ;)
Haha.. frågan är vad som är värre? Att hålla käften eller rapa ur sig en massa strunt konstant? ;)
Så länge man inte är uppenbart störig eller dum i huvet så är det nog ingen fara ;) jag tycker om folk som pratar för jag är inte så bra på att "dösnacka" själv :)
känner igen mig där, jag e precis likadan. haha, kul å läsa :] kram på dig, fina!
Hahahaha söt du är! =D
Synd att vi inte hann med träffen med Erika så hade jag kunna gå i godo för om detta var sant eller ej. =P
Hellre folk som du som faktiskt pratar på eller "pratar för mycket" än någon utan personlighet som inte säger ett skit.
Never stop being you! ;)
KRAM!
Skicka en kommentar