Dagsformen

Dagsformen, den kan verkligen variera den!

Vissa dagar känner jag mig strålande! Som att allt är möjligt! Fylld av styrka, vacker och stark!

Andra känner jag mig liten, vissen, ful och modstulen.

Jag tror det kallas att vara en människa?

Hur kan du veta säkert?

Hur kan du veta säkert? Hur kan du veta klart? Innan du ens testat?

Ibland är jag så feg att jag inte vågar testa. Vad är det värsta som kan hända liksom?

Skratt-fnatt!

Ett skrattfnatt då och då livar upp! Eftersom jag är en tämligen lättroad person - har jag dem ganska ofta! Jädrar vad jag kommer att leva länge!

Jag är lite förälskad!

Ja åh jag är nog lite kär!

Susanne ♥ Micropore = sant!

Storknar lite

Storknar lite. Fan å!

Tänkvärt!

Värna om det som är: autentiskt, tillåtande mot åldrande, subtilt, intuitivt, unikt, nu, helt, uppskattande, levande, mjukt, reflekterande, långsamt, ödmjukt och innerligt. Var försiktig med det som är kopierat, ungdomsfixerat, framfusigt, rationellt, likformat, dåtid/framtid, åtskilt, nedvärderande, artificiellt, vasst, tvärsäkert, snabbt, högmodigt och hjärtlöst.

Fick dessa ord i ett sms av en kär vän idag! :) TACK! <3

LYCKLIG!

Just nu är jag sådär fånigt lycklig som jag kan vara! :-) Kom nyss hem från en runda, det har inte blivit mycket gått idag, gick en liten liten sväng imorse innan jobbet, å en hyfsad nu ikväll. Är inte ens uppe i 2 mil idag, men med tanke på att jag inte ens kunde vidröra mina fötter igår, än mindre gå på dem, så är det bra! Å jag vågar inte gå ut för hårt, dumt att sätta krokben för sig själv nu!

Jag känner mig alldeles salig nu iaf! Vinden i mitt hår, solen i mitt ansikte å att få traska vid vattnet - ååh det gör mig så genuint lycklig i hela kroppen och själen! :D Å jag fick ett leende och ett hej från en människa! Sånt gör mig alldeles rysig av glädje! Människor som är spontana och vågar bjuda på sig själva!

Jag känner mig tillbaka i kraften nu! I min styrka! Å när det är så, trivs jag så fantastiskt bra som jag har det! :-) Mötte fina Angelica på min runda å surrade en stund, det gjorde att jag log hela vägen ner på stan! Å väl där ringde en annan fin Angelica så jag fick mig en härlig pratstund!

Jag är så tacksam och glad över mitt fina lilla liv! Det gör inget att det är rörigt i min lilla huvudknopp ibland. Det gör inget att mitt andra namn är kaos periodvis. För ååh, när jag är i balans, då är det så ljuvligt att vara jag så det är svårt att sätta ord på det. Tamejfan!

Å utan röran skulle jag inte uppskatta lugnet på samma sätt. Utan mörkret skulle jag inte uppskatta ljuset. Det är lite så det funkar i det lilla livet!

Nu tog det tvärstopp! Dags att göra sig i ordning för sängen och ladda för en ny fin dag! :-)

TACK för att jag finns, lever, andas och är frisk! TACK för att jag har mat på bordet varenda dag! TACK för att jag har ett jobb att gå till så att jag kan försörja mig! TACK för all kärlek som finns i mig själv och omkring mig i mitt liv! TACK för att jag lever i ett land i fred! TACK för mina älskade små hundar! <3

Vilodag

Idag tjöt kroppen: VILA! Jag haltade så jag tog mig knappt hem imorse. Jag brukar kunna ignorera smärtan, men idag gick det inte.

Jag kan vara så förbannat tjurskallig och envis vilket är en styrka likväl som en svaghet hos mig. För ibland kör jag på tills jag storknar.

Å när jag väl tillåter kroppen att vila, så passar den på.

Har vilat/sovit mig igenom hela dagen.

Nu är jag sådär skönt trött bara.

Fördelen är att kroppen fått rejäl vila och återhämtning idag. Nackdelen att mina tankar kommer ikapp mig. Men det är nog ingen nackdel.

Jag trivs bra som jag har det. Jag älskar mitt liv.

Men jag är bara en liten människa på denna jord. Ibland längtar jag. Ibland känner jag lite sorg att jag kanske aldrig kommer att möta någon för mig. Aldrig uppleva att få en egen liten familj.

Kanske sker det, kanske inte. Jag har ändå ställt in mig på att leva ett liv själv och det känns bra om det blir så också!

Men det är väl klart att jag känner en längtan ibland!

Det känns som att det är så jävla förbjudet att uttrycka/känna så. Men jag tror vi alla kan känna så ibland!

Jag menar med detta inte att jag är desperat på något sätt! Jag nöjer mig inte.

Ska det vara något ska det kännas bra och verkligen verkligen värt!

Många är de gånger jag känt intresse för någon och det inte har varit ömsesidigt, precis som att många känt intresse för mig och det inte har varit detsamma från min sida!

Det är inget vi någonsin skall ta personligt, för det är inte så det funkar. Det där knäppa ordet "dissad", det handlar inte om det.

Det finns människor som är jättefina på alla sätt och vis, men som det bara inte klickar med. Det handlar om personkemi.

Det är fint när människor vågar försöka! Å lika fint när människor vågar vara sanna och ärliga och säga ordet nej när det behövs och är så! :)

Å när vi är inne på det området - självklart behöver vi alla få känna sorg om det inte blir riktigt som vi ville oavsett om det gäller obesvarad kärlek eller annat.

MEN handen på hjärtat, VEM skulle må bra av att någon går emot sitt hjärta? Vare sig det gäller en själv eller någon annan? INGEN!

Å nu känns det som vanligt tusen gånger bättre när jag fått skriva av mig! Jag har så mycket som bubblar i min skalle som behöver få komma ut! Min blogg är i mångt och mycket min egen terapeut! ;)

Å så en liten påminnelse till mig själv (och för all del någon annan om någon känner för att ta till sig) som är viktig att komma ihåg: Lyckan bor inom mig/oss hela tiden. Det gäller bara att plocka fram den och se den! Så många som tror att någon annan människa skall göra dem lyckliga. Det fungerar inte så! Vi har våra bättre och sämre dagar här i livet oavsett relationsstatus, karriär, familj osv osv!

Jag känner mig tillbaka i styrkan och kärleken. Tacksam över att få vara finnas leva andas!

Tacksam över att vara jag.

Tacksam över mitt liv!

Tacksam över allt som berikar det! Livet! :)

Skrumpen

Jag skrumpnar ihop av utseendefixeringen ibland.

Det är svårt att sätta ord på det på ett bra sätt.

För jag tycker själv att människor är vackra!

Men det är ju liksom helheten som gör dem!

Själen som lyser fram i ögonen!

När människor enbart ser till det köttsliga och inget annat - skrumpnar jag ihop en smula för varje gång.

Det blir så andefattigt. Urholkat. Tomt.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag någon gång i mitt liv skall möta en man som ser allt det där som är jag.

Som ser mig precis så som mina vänner och min familj ser mig.

Som älskar mig för det där rackartygs-leendet som dyker upp ibland.

För min glädje och min sorg.

För mina djupa tankar och funderingar.

För min lättvindighet.

För mina tvära kast.

För min iver.

För allt det där som är förpackat i min lilla kropp.

Jag har mina stunder när jag tappar hoppet.

Men såna människor finns! Såna som ser allt det där verkligt fina. Det som räknas.

Jag har många av dem i mitt liv!

Å egentligen behöver jag inte mer än så!

Jag har mig själv och jag trivs bra i mitt lilla liv. Jag kan leva det själv, jag har mycket kärlek i det.

Men ibland en stund längtar jag.

Å det får jag! :)

Det gör ont i mig

Acceptans. Ett sånt fint och viktigt ord. Det gör gott i mig.

Motsättningar, krig, oförståelse. Det gör ont i mig. På riktigt.

Tänk om vi människor lite oftare kunde acceptera varandra? Vi behöver inte alltid tycka lika i allt.

Det är mångfalden som är det vackra. Det unika.

Om vi kunde se lite mer av oss själva i andra. Om vi kunde se barnet i varandra.

Få människor är onda emot barn. Oskyldiga vackra små barn. Men barnet lever alltid kvar inom oss.

När vi blir vuxna är det helt plötsligt "okej" att racka ner på varandra, spotta på varandras åsikter och olikheter istället för att välkomna dem och lära oss av varandra.

Människor bråkar om politiska motsättningar, om religioner.

Ibland är vi så helt fel ute. Ibland förstår vi verkligen inte alls. Det är inte vad det handlar om.

Så många gånger har vi fått så mycket om bakfoten...

"Kärleken behövs på jorden för att bekämpa det onda, krig, svält och helt enkelt negativitet. Kärlek skapar ringar på vattnet."

Varje gång du gör illa en annan människa - gör du illa dig själv.

Det skapar inget annat än smärta och negativitet.

Det är inte bra. Inte för någon.

Kära små fötter!

Kära älskade små fossingar! Jag vet att jag inte behandlar er särskilt väl just nu! Jag är så tacksam över att ni trampar omkring och bär omkring på min kroppshydda dagarna i ända! Två veckor till bara! Två veckor till önskar jag att ni håller ihop mina små raringar! Sen ska ni få välbehövlig vila och läkning! Jag lovar! :-)

Glass-dieten!

Denna diet kan jag LÄTT vänja mig vid! :-)

Heja Malin!!!

Snart är det dags! Idag drar det igång! Min fina vän Malin ska köra Vätternrundan i helgen! Jag hejar på här hemifrån och känner mig extra pepp under mina rundor! :D Fan vad jag inspireras och motiveras av människor som dig!!! :D Kör så det ryker!!!!!!! :D :D :D

Satans myggjävlar!

Satans förbannade jävla myggjävlar från helvetet! De festade på mig hela morgonrundan! Är ju ett jävla under att jag har nåt blod kvar i kroppen nu! Jag har alltid varit myggens favorit. Jag kan inte klandra dem, jag hade också varit tokig i mig om jag vore en mygga! ;-)

Men FAAAAN vad det kliar över hela kroppen! Heja heja vandrande bölden Susanne!

RISKER!

Att skratta är att riskera att verka löjlig. '
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.

MEN

Risker måste tas, för den största risken man kan ta i livet är att är att inte några risker alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg, men hon kan inte lära, känna, förändras, växa, älska, leva.
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon en slav, hon har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är fri!

Nu är jag sådär

självutlämnande igen.

Sån är jag, allt åker ut. (Okej, NÄSTAN iaf). Säga vad man vill om mig, men jag reser ganska lätt nuförtiden iaf. Jag har släppt mycket i mitt bagage. Sen finns det ju sånt som gör mig fullständigt skräckslagen. Som att inse det storslagna i mig själv. Som att våga släppa in någon i mitt liv igen. Men det är en annan historia.

Fick nyss en sån där kommentar igen: Hur orkar du vara så jävla glad hela tiden?

Jag är inte glad hela tiden. Jag åker berg och dalbana i denna resa som kallas livet. Ibland står jag stadigt, ibland vacklar jag. Jag gråter, skrattar, tjuter, njuter tystnad. Lite av allt.

Jag tror det kallas att vara människa.

Ja hur orkar jag? Jag uppskattar livet på ett annat sätt numera. Ålder? Mognad? Insikt? Jag vet inte.

Mycket handlar om var jag väljer att lägga mina tankar, vad jag göder med mina tankar/min energi. Tankar är kraft! Vi tänker 65 000 (?) tankar varje dygn och 95% av dem är samma som föregående dag. Stor potential finns där alltså!

Sen lär vi oss alla av allt i livet. Alla möten, glädje, sorg, nedförsbackar och motgångar.

Det är så för oss alla!

Sorger är inte roliga. Inte alls när vi befinner oss i dem. Jag har mist många människor som jag älskar. Fysiskt i alla fall. De lever alltid kvar i mitt hjärta. Men jag saknar att kunna ge dem kramar, prata med dem, diskutera, säga till dem hur jag älskar dem av hela mitt hjärta!

Jag saknar inte mina tunga år. De är borta ur mitt minne på nåt sätt. En enda tung grå gegga som jag aldrig tog mig upp ur då. Jag saknar inte den jag var då och allt jag kämpade med.

MEN på nåt sätt tror jag att de har format mig till den jag är här och nu. Idag.

Jag vaknar ofta upp och känner ren och sann lycka över att bara finnas, andas, leva!

Kanske hade jag inte känt det om jag aldrig hållit döden i handen ?

Jag har givits denna tid här på jorden. Jag gör så gott jag kan här och nu. Å jag älskar mitt lilla liv! Trots - och tack vare - allt!

Kloka ord!

Läste nyss dessa sanna rader:

"Du kan äga hela världen - men om du inte mött dig själv är du fattig."

Åh så är det ju!

Fining!

Idag är jag riktigt fin! En kalaspingla om jag får säga det själv!

Om jag hade varit ett manfolk skulle jag hemskt gärna haft ett kvinnfolk som jag! :-)

Såhär är det

Jag ställer mig ofta frågan när det gäller något: För vems skull gör jag detta? För min egen? Eller för någon annans?

Jag gör inget som inte känns bra för mig. Punkt.

Jag kan inte göra saker enbart för andra människors skull - om det inte är något jag sant och äkta vill/känner att jag kan göra, gör det från hjärtat.

Jag kan absolut inte göra något för någon annan om det får mig att må dåligt. Å jag fattar inte hur en annan människa kan vilja att någon ska göra något som den uttryckligen inte grejar, bara för att göra denne glad?

Sånt mina vänner är sånt som gör människor bittra.

För att göra det lite mer konkret tar jag ett exempel, om ett något äckligt sådant, så känsliga typer kan ju sluta läsa typ NU.

Om en människa säger till dig: Snälla du, vill du äta upp min skitkorv? Det skulle göra mig väldigt glad om du ville göra det.

Å du svarar: Nej jag fixar inte det. Jag klarar inte av att äta upp din skitkorv. Det skulle få mig att må dåligt. Jag skulle förmodligen spy.

Å svaret blir: Jag är så väldigt besviken på dig. Jag ville verkligen att du skulle äta upp den här skitkorven för min skull.


Alltså.. kom igen.

Gå inte emot dig själv och dina känslor. Du själv är den enda du kan vara garanterat rätt så jävla säker på att du får leva med 24/7 under resten av ditt liv. Så vem är viktigast att lyssna till? Vilken relation är viktigast att vårda? Den till dig själv!

Å med det menar jag inte "sköt dig själv och skit i andra". För då är vi inne på det där förbannade jävla egot igen.

Bryr vi oss om oss själva på ett sant och äkta sätt och känner kärlek till oss själva, går inte emot oss själva, då känner vi detsamma för vår omvärld.

Å vad andra människor råkar tycka eller tänka om dig - säger enbart något om dem - inte om dig!

Snygga jobbiga jävlar

Attraktiva människor (eller ja pojkar då) ger mig nervösa problem. Jag kan inte bete mig normalt i sådanas närhet. Shit vad jobbigt. Varför är det så?

High heels

Okej, högklackat kommer ni aldrig att få se mig i. Kan för det första inte ta ett steg i såna utan att vingla omkull. Men OM jag nån gång ändrar mig och utsätter mina fossingar för dylika skodon, då skall det vara ett par från iron fist! ÄLSKAR deras skor!

Bilderna kommer från den här sidan!

S L I T E N !

Idag är jag lite sliten. Mest pga sömnbristen tror jag. Var som en zombie hela dagen på jobbet idag :P Ville bara lägga mig och sova när jag kom hem, men knölade i mig mat å sen på med skorna. Gick i sakta mak ut mot frösön å segade på i värsta snigeltempot. Hela kroppen värkte. Blev OMGÅDD av ett par! Fyfariken! Det är ANDRA GÅNGEN jag blir omgådd nu! Ack å ve!

Men sen tröttnade jag på att gå och började jogga istället så då drog jag förbi dem med råge - HA! (Lite nöjd blev jag faktiskt).

Uttryckte nyss att jag har en gammal tantkropp. Mammas svar: "Typiskt gamla tanter att gå 113 mil på en å en halv månad."

Haha min mamma är en av de skönaste människor jag känner!

Nu ska jag vila. Faktiskt. Trots att Frostner nyss laddade in dagens mil så nu ligger jag bara 8,5 mil före! Ny dag, nya tag! Sömnen behövs nu! Torsdag är det massvandring på jobbet! Hoppas att många är pepp så att vi klättrar upp i topp tio igen!

Over and out!