Såhär är det

Jag ställer mig ofta frågan när det gäller något: För vems skull gör jag detta? För min egen? Eller för någon annans?

Jag gör inget som inte känns bra för mig. Punkt.

Jag kan inte göra saker enbart för andra människors skull - om det inte är något jag sant och äkta vill/känner att jag kan göra, gör det från hjärtat.

Jag kan absolut inte göra något för någon annan om det får mig att må dåligt. Å jag fattar inte hur en annan människa kan vilja att någon ska göra något som den uttryckligen inte grejar, bara för att göra denne glad?

Sånt mina vänner är sånt som gör människor bittra.

För att göra det lite mer konkret tar jag ett exempel, om ett något äckligt sådant, så känsliga typer kan ju sluta läsa typ NU.

Om en människa säger till dig: Snälla du, vill du äta upp min skitkorv? Det skulle göra mig väldigt glad om du ville göra det.

Å du svarar: Nej jag fixar inte det. Jag klarar inte av att äta upp din skitkorv. Det skulle få mig att må dåligt. Jag skulle förmodligen spy.

Å svaret blir: Jag är så väldigt besviken på dig. Jag ville verkligen att du skulle äta upp den här skitkorven för min skull.


Alltså.. kom igen.

Gå inte emot dig själv och dina känslor. Du själv är den enda du kan vara garanterat rätt så jävla säker på att du får leva med 24/7 under resten av ditt liv. Så vem är viktigast att lyssna till? Vilken relation är viktigast att vårda? Den till dig själv!

Å med det menar jag inte "sköt dig själv och skit i andra". För då är vi inne på det där förbannade jävla egot igen.

Bryr vi oss om oss själva på ett sant och äkta sätt och känner kärlek till oss själva, går inte emot oss själva, då känner vi detsamma för vår omvärld.

Å vad andra människor råkar tycka eller tänka om dig - säger enbart något om dem - inte om dig!