Idag tjöt kroppen: VILA! Jag haltade så jag tog mig knappt hem imorse. Jag brukar kunna ignorera smärtan, men idag gick det inte.
Jag kan vara så förbannat tjurskallig och envis vilket är en styrka likväl som en svaghet hos mig. För ibland kör jag på tills jag storknar.
Å när jag väl tillåter kroppen att vila, så passar den på.
Har vilat/sovit mig igenom hela dagen.
Nu är jag sådär skönt trött bara.
Fördelen är att kroppen fått rejäl vila och återhämtning idag. Nackdelen att mina tankar kommer ikapp mig. Men det är nog ingen nackdel.
Jag trivs bra som jag har det. Jag älskar mitt liv.
Men jag är bara en liten människa på denna jord. Ibland längtar jag. Ibland känner jag lite sorg att jag kanske aldrig kommer att möta någon för mig. Aldrig uppleva att få en egen liten familj.
Kanske sker det, kanske inte. Jag har ändå ställt in mig på att leva ett liv själv och det känns bra om det blir så också!
Men det är väl klart att jag känner en längtan ibland!
Det känns som att det är så jävla förbjudet att uttrycka/känna så. Men jag tror vi alla kan känna så ibland!
Jag menar med detta inte att jag är desperat på något sätt! Jag nöjer mig inte.
Ska det vara något ska det kännas bra och verkligen verkligen värt!
Många är de gånger jag känt intresse för någon och det inte har varit ömsesidigt, precis som att många känt intresse för mig och det inte har varit detsamma från min sida!
Det är inget vi någonsin skall ta personligt, för det är inte så det funkar. Det där knäppa ordet "dissad", det handlar inte om det.
Det finns människor som är jättefina på alla sätt och vis, men som det bara inte klickar med. Det handlar om personkemi.
Det är fint när människor vågar försöka! Å lika fint när människor vågar vara sanna och ärliga och säga ordet nej när det behövs och är så! :)
Å när vi är inne på det området - självklart behöver vi alla få känna sorg om det inte blir riktigt som vi ville oavsett om det gäller obesvarad kärlek eller annat.
MEN handen på hjärtat, VEM skulle må bra av att någon går emot sitt hjärta? Vare sig det gäller en själv eller någon annan? INGEN!
Å nu känns det som vanligt tusen gånger bättre när jag fått skriva av mig! Jag har så mycket som bubblar i min skalle som behöver få komma ut! Min blogg är i mångt och mycket min egen terapeut! ;)
Å så en liten påminnelse till mig själv (och för all del någon annan om någon känner för att ta till sig) som är viktig att komma ihåg: Lyckan bor inom mig/oss hela tiden. Det gäller bara att plocka fram den och se den! Så många som tror att någon annan människa skall göra dem lyckliga. Det fungerar inte så! Vi har våra bättre och sämre dagar här i livet oavsett relationsstatus, karriär, familj osv osv!
Jag känner mig tillbaka i styrkan och kärleken. Tacksam över att få vara finnas leva andas!
Tacksam över att vara jag.
Tacksam över mitt liv!
Tacksam över allt som berikar det! Livet! :)
7 kommentarer:
hej!
ville bara säga
vad skön läsning det var här... :)
sunt & fint.
Kram
Jag tror det är så för de allra flesta människor, att de man själv får känslor för sällan känner detsamma och att folk samtidigt har känslor för en själv, som man inte känner lika för själv istället. Sånt är naturligtvis aldrig något personligt. Men jag tror inte att man aktivt behöver leta efter kärlek hela tiden heller. Eller söka någon bara för sakens skull, för att inte vara ensam. Händer det så händer det. Och då är det fantastiskt, om det känns lika för båda! :) Men annars så finns det ju så mycket annat vackert i livet också som är värt att leva för! I alla fall som jag ser det. Varje dag som man bara får vara frisk är en dag av glädje! Och jag tror ofta att folk ser för allvarligt och negativt på saker och ting.
Min pappa, som växte upp där i Östersund, gjorde lumpen på 15 däruppe i alla fall och jag minns att vi gick till det också någon gång när jag var liten. En annan grej jag minns var en mörk och kall, snöig vinter när vi hade tagit en kvällspromenad. Snön yrde och det blev alltför kallt sen. Då gick vi in på en biograf och såg filmen Melonia. Det var så mysigt liksom, tyckte jag, att bara smita in dit i värmen och se en tecknad film!:)Det måste ha varit runt -88, -89 någon gång.
/Mvh John
Åh tack så jättemycket för dina fina ord! Å tack för att du tog dig tiden till att skriva ner dem! Tänk så ofta vi tänker fina saker om andra människor - men så sällan uttrycker dem!
Kram! :)
Jag har slutat att söka, leta. Jag har det bra som jag har det och känner mig trygg i det! Jag har äntligen lärt mig att älska mig själv och det är den viktigaste relationen i mitt liv! =)
MEN det finns stunder då jag känner en längtan! Å det tror jag är högst mänskligt. Å jag tror inte på att stänga inne sina känslor, trycka undan dem. Jag tror på att tillåta sig att känna allt det jag känner fullt ut. Det du kan känna - kan du även läka.
Å jag gillar att vara öppen/sann. Med såväl glädje som sorg, tankar, känslor, drömmar osv :-)
Jag kan bara hålla med! :) En sak som är synd, däremot, är att man inte förväntas ha lika mycket känslor som kille. Jag har alltid beundrat tjejer för deras vänskap, för ni har ett mycket bättre sätt att prata,ta hand om och ställa upp för varann än jag tror det är bland de flesta killar överlag. Det går sällan att prata om känslor, vad man tycker och tänker med andra killar på samma sätt. Men om vi inte känner någonting, då är vi ju maskiner, brukar jag tänka! Det är ju just det som gör oss till människor! :)
Jag tror jag ska börja titta in på din blogg ibland också om jag får. :) Jag följer redan ett par andra och med dig känner man verkligen att du skriver direkt från hjärtat! Om jag hade en egen blogg, så är det så jag också skulle försöka skriva. Men nu måste jag nog sova lite, tror jag. ;)
Gó natt! :)
Nej, på den här över glömde jag ju det också, ser jag nu!! :)
Mvh JOHN, ska det förståss vara. :)
Jag förstod det! :) Kram å gonatt! :)
Skicka en kommentar