Jag skrumpnar ihop av utseendefixeringen ibland.
Det är svårt att sätta ord på det på ett bra sätt.
För jag tycker själv att människor är vackra!
Men det är ju liksom helheten som gör dem!
Själen som lyser fram i ögonen!
När människor enbart ser till det köttsliga och inget annat - skrumpnar jag ihop en smula för varje gång.
Det blir så andefattigt. Urholkat. Tomt.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag någon gång i mitt liv skall möta en man som ser allt det där som är jag.
Som ser mig precis så som mina vänner och min familj ser mig.
Som älskar mig för det där rackartygs-leendet som dyker upp ibland.
För min glädje och min sorg.
För mina djupa tankar och funderingar.
För min lättvindighet.
För mina tvära kast.
För min iver.
För allt det där som är förpackat i min lilla kropp.
Jag har mina stunder när jag tappar hoppet.
Men såna människor finns! Såna som ser allt det där verkligt fina. Det som räknas.
Jag har många av dem i mitt liv!
Å egentligen behöver jag inte mer än så!
Jag har mig själv och jag trivs bra i mitt lilla liv. Jag kan leva det själv, jag har mycket kärlek i det.
Men ibland en stund längtar jag.
Å det får jag! :)
4 kommentarer:
Kan hålla med dig om det här inlägget också. Men som du skrev i något tidigare inlägg så behöver ju kärlek inte alltid handla om att vara i ett förhållande heller. Själv är jag ganska så blyg av mig och är inte den typen av person som är ute på krogen varje helg direkt...:)Istället ägnar jag mycket tid åt att tänka, fundera och skriva. Jag gör musik och skriver låtar (började med detta redan i början av tonåren)och det är där jag själv får utlopp för mycket av mina känslor och kreativitet! Tycker det är ett rätt bra råd, om man tänker och filosoferar på mycket som även jag gör, att börja skriva! Jag har funderat lite på det där med att starta en blogg själv, men vet inte riktigt vad man skulle skriva om. Om man skulle ha någon särskild inriktning med den och i så fall vad, eller om man kanske bara ska skriva om det man känner för, när man känner för det! :) Något råd om saken?
Mvh John.
Kärlek är en urkraft! Många ser den bara som kärleken mellan två personer, men så är det inte! =) Däremot kan jag som sagt längta efter den ibland och det tillåter jag mig att göra de stunder jag känner så! =) Jag springer inte heller omkring på krogen, menar inte att jag ser ner på dem som gör det på nåt sätt.
Det är inget för mig bara. Känner mig bara vilsen där och allt känns så ytligt. Det är ingen riktig glädje för mig. Jag älskar att MÖTA människor, inte att bara springa förbi. Å så har jag ett enormt stort behov av tid för mig själv också! =)
Mysbyxor hemma i soffan slår en kväll på krogen alla gånger för min del! =)
För mig är bloggen en ventil och något livsviktigt. Jag har ett oerhört stort behov av att skriva och lufta/sätta ord på mina tankar. Förut skrev jag alltid dagbok, nu är detta min dagbok. Jag har inga andra råd att ge än: var dig själv! Jag gillar inte att begränsa mig, att saker ska vara på vissa sätt. Därför skulle jag aldrig gå en kurs i skrivande eller så. För detta är ju JAG! Mitt sätt att skriva, vara ,tänka! Det är då det är äkta för mig! =)
Alla har vi något att ge och fyller olika funktioner i samhället å på jorden! =)
Jag skrev också dagbok under många år, ända från 6-årsåldern - 20-årsåldern. Jag skrev även dikter ett tag. Men det var låtar jag fortsatte med. Jag hade inte lika mycket tid sen. Men sen började jag skriva på datorn istället, om allt möjligt! Tankar, känslor, drömmar, livsmål...Mycket finns dokumenterat i mitt Word-program vid det här laget, ska du veta! :)
(Glömde visst skriva under med namn på det ovanstående inlägget, insåg jag. Jag är ju ny här, så jag kommenterade av bara farten som på de andra bloggarna jag brukar följa! Men här framgår det ju inte annars vem som kommenterat, så jag ber självklart om ursäkt för min glömska i detta avseende. :)
Mvh John.
Skicka en kommentar