Acceptans. Ett sånt fint och viktigt ord. Det gör gott i mig.
Motsättningar, krig, oförståelse. Det gör ont i mig. På riktigt.
Tänk om vi människor lite oftare kunde acceptera varandra? Vi behöver inte alltid tycka lika i allt.
Det är mångfalden som är det vackra. Det unika.
Om vi kunde se lite mer av oss själva i andra. Om vi kunde se barnet i varandra.
Få människor är onda emot barn. Oskyldiga vackra små barn. Men barnet lever alltid kvar inom oss.
När vi blir vuxna är det helt plötsligt "okej" att racka ner på varandra, spotta på varandras åsikter och olikheter istället för att välkomna dem och lära oss av varandra.
Människor bråkar om politiska motsättningar, om religioner.
Ibland är vi så helt fel ute. Ibland förstår vi verkligen inte alls. Det är inte vad det handlar om.
Så många gånger har vi fått så mycket om bakfoten...
"Kärleken behövs på jorden för att bekämpa det onda, krig, svält och helt enkelt negativitet. Kärlek skapar ringar på vattnet."
Varje gång du gör illa en annan människa - gör du illa dig själv.
Det skapar inget annat än smärta och negativitet.
Det är inte bra. Inte för någon.
3 kommentarer:
Hej på dig! Halkade in på din blogg av en slump när jag sökte på Östersund och Frösön där jag var i dagarna! Min farmor och farfar bodde nämligen däruppe medan de levde (på Pastorsgatan precis i närheten av det gamla A4-regementet) och jag hade inte varit där ända sen jag var 9 år nu! Så det var JÄTTEKUL att få se det igen och man mindes sin barndoms somrar och även vintrar däruppe! Vi var även ut till Frösön igen, där jag brukade åka pulka och skidor som liten och upp i det där utkikstornet där och vilket UTSIKT det var därifrån, alltså! Jättevackert! :)
Började iaf läsa din blogg sen och jag känner igen mig i mycket av vad du skriver, måste jag säga. Och jag håller med helt också. Det skulle verkligen behöva finnas mer värme, empati och kärlek i världen. Och det gör mig så glad varje gång jag ser att det finns andra som delar mina tankar, känslor och åsikter! :)
Har varit med om rätt mycket i mitt liv, speciellt på skoltiden/när jag växte upp. Mobbning, svek och människors kyla… Jag har också alltid varit en väldigt känslomässig person och har alltid känt väldigt mycket för andra och blivit berörd av saker. Jag har alltid haft väldigt lätt för att sätta mig in i andras situation, hur de känner och tänker. Och det fanns aldrig något värre än att se folk vara dumma mot barn eller djur, som inte ens kunde försvara sig. Sånt som andra bara ryckte på axlarna åt gjorde mig ofta både arg, upprörd och ledsen. Människors kyla och likgiltighet inför varandra chockade mig ofta redan som barn.
Min mamma och mormor som jag växte upp med, älskar/älskade av hela mitt hjärta och som även är de finaste människor jag har träffat i mitt liv, lärde mig att man ska behandla andra såsom man vill bli behandlad själv. Alltid vara snäll mot dem som är snälla mot en och aldrig ta det för givet. Erbjuda sin hjälp till dem som behöver det om man kan och ta sitt ansvar och be om ursäkt om man har sårat någon och gjort något man ångrar, inte bara mot dem i sitt eget liv utan mot folk i ren allmänhet eftersom de också har känslor även om man inte känner dem. Att alla människor är lika mycket värda. Vänlighet, ödmjukhet och solidaritet. Det farligaste man kan göra är att sluta bry sig om varandra. Bli likgiltig och avtrubbad och inte längre kunna känna empati. Alla människor har känslor, även om man inte känner dem. Och alla är lika mycket värda och förtjänar samma chanser i livet. Jag tycker det är viktigt att kämpa för och försöka värna om. :)
Du förtjänar en stor KRAM för att du vågar vara så öppen i alla fall och skriver direkt ifrån hjärtat! Det är rätt sällan man känner det när man är inne på andra bloggar. Jag hoppas du aldrig ändrar dig och fortsätter vara den du är!
Mvh John.
En annan kul grej som jag tänkte på var att det aldrig verkade bli mörkt däruppe i Östersund!:) I Hudiksvall, där vi gjorde en "mellanlandning" (vi åkte bil, dock)var det LITE mörkare på natten. Men i Östersund blev det nog aldrig helt mörkt.:)Men det är en trevlig stad i alla fall!
/Mvh John.
Åh TACK för alldeles makalöst underbara vackra och kloka ord! Sitter här med mitt morgonkaffe och loggar som vanligt in på bloggen och lite andra sidor jag brukar kolla av medan jag dricker mitt java!
Å så möts jag av såna här fullkomligt fantastiska kärleksfulla ord! Ett sånt otroligt fint sätt att börja dagen på! :) Faktum är att mina tårar rinner medan jag läser vad du skrivit. Jag är djupt berörd ända in i hjärtat och själen! Jag känner precis så som du, har alltid varit så känslig och brytt mig om. Det fanns många år i mitt liv när jag skämdes över den jag är och stängde det inne. Men idag har jag accepterat mig själv och den jag är och jag är stolt över att vara en kärleksfull och omtänksam människa.
Du gjorde min dag med dina ord! Önskar dig en fin Söndag fylld av värme kärlek glädje och ljus! Kram! /Susanne
Skicka en kommentar