Att älska sig själv!

Jag har en sån dag idag - då jag känner sån oerhörd villkorslös kärlek till mig själv!

Jag har dem allt oftare - de dagarna! Ibland halkar jag tillbaka rejält, men ni vet hur det är - det är två steg framåt å ett tillbaka och så går vägen fram! =)

Skrev nyss dessa ord och ja behövde få ut dem här i bloggen också!

Jag är så tacksam och glad över att känna att jag ändå liksom kommit en bit på väg i livet. :) Jag känner med full kraft att det är tid att älska mig själv. Verkligen älska mig själv. På riktigt.

Älska allt jag är här och nu. Älska allt som jag varit.

Älska det underbara lilla barnet Susanne som var en känslig själ redan då. Som spelade och sjöng, funderade och filosoferade och var så nyfiken på livet.

Älska lilla Susanne i skolan som var så rädd för att göra fel. som hade så höga krav på sig själv.

Älska vilsna tonåringen Susanne som åkte i den mest kaotiska berg och dalbana. Som hade tusen miljoner olika känslor i varje sekund. Som drack sig bortom all vett och sans för att försöka fly en verklighet alltför tung just där och då.

Älska den Susanne som växte upp och kände sådant hat och avsky mot sig själv och sin kropp.

Älska den Susanne som stängde inne allt och blev sjuk.

Älska den Susanne som behövde ständig bekräftelse från allt och alla för att känna att hon dög en smula.

Älska den Susanne som kämpade emot allt hon var.

Å störst av allt är att jag står här idag. Uppfylld av kärlek till mig själv.

Kärlek till min känsliga själ.

Kärlek till min fina friska kropp som bär mig varje dag. Den är PERFEKT därför att den är min!

Den där känslan att jag inte behöver måla på mig någon mask, vare sig det gäller smink eller känslor. Jag kan - men jag måste inte.

Att acceptera och älska mig själv med mitt mörker och mitt ljus.

Det är så storslaget!!! :D