Den här underbart vackra texten har min älskade vän LINA (klicka på namnet för att komma till bloggen) skrivit och jag har fått äran att dela den! TACK!
Hälsa för mig är inte att vara smal och svälta dig själv.
Hälsa för mig är inte när man måste uppnå något för någon annans skull än dig själv.
DIN hälsa är ingen annans ansvar!
Jag tror, att god hälsa kommer när du accepterat din styrkor, dina brister, ditt liv och allt runt omkring dig.
Du kan se det fina i varje dag även om dagen är skit. Då kan du lättare se vad som kan göra ditt liv hälsosammare på många sätt.
Jag vaknade en dag, då livet tagit en annan vändning.
Fick en annan bild av vad som var viktigt, vad som verkligen bytte något.
Ja det låter dramatiskt, men för en 22 årig tjej att få diskbråck med en spricka i, är omvävlande på många plan.
Jag blev sjukskriven, doktorn jag hade då var väldigt orolig och jag fick en sån fruktansvärd ångest.
"Bra tjej, hållbar tjej, en 60 åringskropp.... "
Genast kände jag att jag beskyllde mig själv för något jag inte kunde råför. Jag tränade mycket, för att klara av jobbet som frisör, ändå hände det..
Varje dag blev antalet tabletter fler, att gå på toa kändes som livet togs i från en för varje droppe man fick ut.
Kände mig fast i någon annans kropp. Tabletterna tog ut sin rätt efter ett tag...
"Diskbråck- gud då kommer du aldrig mer kunna springa"
"Diskbråck - det blir du aldrig av med, du kommer alltid ha ont"
Jag blev rent ut sagt deprimerad.
Acceptans
Fick kontakt med en gammal chef och för mig nu en otrolig stöttepelare. Han förklarade att jag skulle absolut inte hålla inne på känslorna man får när man får besked att man faktiskt fått ett diskbråck som är rätt allvarligt.
Jag trodde han överdrev.
Det gjorde han inte och efter några veckor fick min mamma ett samtal, det var jag när jag hejdlöst grät och hade ren och skär panik.
Det gick upp och ner, min "ex chef" gav mig massor av peppning som jag i efterhand känner att jag aldrig hade klarat mig utan!
6 månader hade gått och jag hade fortfarande fruktansvärda smärtor men mindre och mindre...
Mindre och mindre...
Tillslut kom insikten, om vad jag skulle lära mig på den här resan! Det är så självklart när jag tänker på det. För jag har nu insett att jag duger som jag är, även om jag inte väger min ideal vikt, om jag inte har en komplett kropp, vilken hårfärg jag har. Jag har insett att jag är jag och den kropp jag har är min och ingen annans att reflektera över.
Jag väger mer än innan sjukskrivningen, jag är underbart tacksam varje promenad jag kan ta som är längre än 15 min. Jag kan njuta av varje gång jag kliver upp varje morgon och kroppen hänger på.
Jag kan nu säga att vad som än händer kommer jag alltid kunna säga att mitt diskbråck förbättrade mitt liv. Både på gott och ont.
Som sagt kan låta överdrivet och jag kan självklart aldrig jämföra detta med någon annans händelser. Men för mig var det detta som gjorde att jag omvärderade mitt liv och det vackra vi lever i. Tack för min nya syn på hälsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar