Nyss hemkommen från en tidig promenad i mitt älskade Östersund iklätt sin fantastiskt vackra vinterskrud. Upp över öronen förälskad på nytt i denna ljuva plats på jorden!
Den morgon som började trögt, en kropp som ville ligga kvar i sängen och en lust som inte riktigt infann sig - övergick i något magiskt.
En bit på vägen började själen, kroppen och alla sinnen att vakna till liv.
Den där sällsamma lyckokänslan infann sig. Den som det inte riktigt går att sätta fingret på. Finna ord för. När kropp själ och ande befinner sig i total samklang och harmoni! När man vill skratta och gråta på en och samma gång! När man känner sig så lätt att man svävar fram samtidigt som man är så i sin kropp att man känner sig själv i varenda jävla liten fiber!
När man bara vill omfamna sig själv, dansa fram, lätt som en fjäder!
När man känner sig tacksam över varje hjärtslag, varje andetag! Det där hjärtat som pumpar omkring blodet i kroppen, de där lungorna som gör varje andetag möjligt!
När man dansar över tangenterna på instrumentet som är ens liv och alla de rätta tonerna infinner sig och ljuder i det vackraste du någonsin hört!
När man önskar att man kunde spara den där känslan på burk och öppna locket närhelst man behöver och andas in, lyssna in, känna in den där ljuva känslan, det där magiska tillståndet!
När man uppfylls av sådan vördnad inför livet. Livslusten som fyller en, pirret i hela kroppen som sprider en sällsam värme.
Så skör och sårbar, så kraftfull och hel - allt på en och samma gång!
Vetskapen om att man återföds i varje nytt ögonblick!
Tanken att åh - jag måste skriva ner allt detta så fort jag kommer hem - och när man kommer hem så går det liksom inte, den känslan, det tillståndet är för stort för att fånga i ord. De räcker liksom inte till!
När man befinner sig i nuet. Bara andas bara är.
Jag önskar att alla får uppleva sann lycka i sitt liv.
Sann magi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar