En promenad

Det som skulle bli en hel promenad blev en halv promenad.

Det blev istället, halvvägs där nånstans ett möte.

Satt där i en lång stund med en liten skadad kropp, undrade om den skulle kvickna till?

Den drog reiki ur min hand, ruskade på sig några gånger.

Men nej, till slut såg jag att det snart var över.

Plingade på hos Jocke, som var hemma turligt nog.

Jag är blödig, J var modig och avslutade lidandet för den lilla kroppen.

Jag började gråta. Såklart.

Fick skjuts hem, slapp gå gråtandes tillbaka.

Tacksam över stunden med det lilla livet.

Tog mig tillbaka till nuet.

Sov gott lille vän!