Är oftast reaktionen jag får när jag hamnar i nåt sammanhang där det bjuds på godis eller andra sötsaker. Jag slutade med godis och socker överhuvudtaget för några månader sedan.
Jag satte inte några förbud eller stoppskyltar för mig själv, blev jag sugen på godis eller annat sött, skulle jag tillåta mig det. Kanske därför gick det bra ända från början. Det man förbjuder sig brukar ju kunna bli väldigt lockande bara på grund av det.
Det är faktiskt helt borta - det där sockersuget. Så nä, värst duktig är jag inte! Jag vill ju inte ha det, har inte det minsta sug! Så varför ska jag äta något som jag inte ens vill ha? Som jag inte alls mår bra av? Valet är väldigt enkelt!
Jag har aldrig varit typen som kunnat ta 2-3 godisbitar och varit nöjd med det. Jag har alltid triggat igång ett sjukt begär så fort jag ätit något sött. Jag vill inte ha lite, jag vill ha hela godisskålen! Ett beteende som varken är särskilt friskt eller hälsosamt! Det blir liksom ingen hejd. Har aldrig mått bra av det heller.
Så, nej. Duktig är jag inte. Jag gör det inte för att vara duktig på något sätt. Jag gör det för att jag mår otroligt mycket bättre utan det. För att jag inte vill ha det eller längtar efter det på något sätt - alls. Faktiskt! :)
Får också ibland reaktionen: Men kom igen! Sluta fjanta dig, klart du ska ta en kaka (eller vad det nu i sammanhanget bjuds). Som att det nästan är provocerande på nåt sätt att jag faktiskt inte vill ha? Men det får stå för de som tycker det, jag gör ju ändå som jag vill. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar