Livet...

Livet.. så fint och skört det är..

Ibland rycks de bort ifrån en - människor man älskar..

Mina tankar går till de som miste en älskad i en olycka igår..

Jag kände inte personen i fråga, men vi är ju ifrån samma ort. Vet vem han är, så himla fin kille.

Blir så påmind. När någon rycks bort. När någon blir sjuk.

Det går aldrig att förbereda sig på det..

Det är lika hemskt varje gång man mister någon man älskar..

Man tror inte att man ska överleva det.

Men på något konstigt sätt gör man det ändå.

Det gör så ont såna gånger. Vetskapen att aldrig kunna krama om mer, aldrig kunna ringa ett samtal och höra rösten.

De finns alltid kvar i hjärtat, kommer alltid att göra.

Blir påmind om att ta vara på mitt liv.

Allt jag kan.

Leva livet fullt ut i varje sekund. Varje minut.

Lyssna till varje hjärtslag. Känna varje andetag fylla lungorna och kroppen.

LEVA

FINNAS

ÄLSKA

VÅGA

Tacksam över att jag är frisk.

Över att finnas, leva, andas..

All kärlek som finns i mitt liv

Komma ihåg att känna glädje och tacksamhet över vad jag har.

Inte olycka över vad jag inte har.

Kärlek...