Man räcker som man är - och just därför!

Idag efter jobbet begav jag mig mot en butik i stan där jag visste de har baggyjeans till bra pris, som jag tänkte handla för de sista födelsedagspengarna. jag pallar inte tighta brallor längre, använder dem aldrig. Det ska vara skönt och bekvämt om jag ska trivas!

Där, i provhytten, hade jag ett sånt där moment, en liten prövningens stund. För jag har ju bestämt mig, att jag är helt okej precis så som jag är! Å jag har bestämt mig för att älska mig själv med mitt mörker och mitt ljus, min glädje och min sorg, med mina tillgångar och med mina brister!

Jag ser på mig själv med kärleksfulla ögon numera! :-)

Men för den sakens skulle är det inte alltid enkelt i alla stunder! Ibland har jag svårt att acceptera mitt mörker, att tillåta mig att ha mina "sämre dagar". Men jag är medveten om det och jag tillåter mig att ha dem trots allt, även om det kan sträva emot lite i tanken ibland! Utan dem kan jag inte lysa av full kraft sen! Befinna mig helt och fullt i ljuset och glädjen! :-)

Å ibland gäller det rent ytliga saker. Som idag, den där stunden i provhytten. Då kom några fisiga små tankar som sa till mig att jag inte duger. Å en dum tanke med någon slags tro att "alla andra" människor är perfekta. Men jag vet att det inte är sant!

Jag kräver inte av någon annan människa att den skall vara perfekt! Jag gillar MÄNSKLIGT, inte "PERFEKT". Så jag gör mitt bästa för att behandla mig själv som min egen bästa vän! Jag behöver inte vara perfekt på något sätt och vis. jag behöver bara vara jag! :-) Det är det allra bästa och finaste jag kan göra!

Jag tror att vi lätt ser helheten hos andra, men när vi ser på oss själva gör vi ibland misstaget att se detaljer istället och stirra oss blinda på dem!

Jag säger att det inte alltid är enkelt, men det går allt bättre, just för att jag BESTÄMT MIG! Många är de år när jag fört ett konstant krig mot min stackars kropp! Å ja, de här åren kanske jag hade ett utseende, kroppsligt, som många skulle ha ansett som ett vackert utseende. Då vi många gånger är så jävla hjärntvättade av media och alla andra stackars lurade människor, att si och så "ska det vara".

Men sanningen är att jag aldrig var riktigt lycklig under dessa år! Glöden i mina ögon dog, för min själ skrumpnade ihop där inuti. Jag kunde ju aldrig slappna av och njuta till fullo av livet! Hade jag vilat från träningen gav det ångest, hade jag unnat mig något gott hade jag ångest. Lägg där till att jag helst ville vara alla till lags och älskad av hela världen. En rätt så ohållbar kombination!

Idag kan jag se mig själv med kärleksfull blick - mesta delen av min tid! :D Och ju mer jag trampar i det tankespåret, desto lättare och mer självklart blir det!

Jag är verkligen inte perfekt på något sätt. Jag vill inte vara det heller! Jag vill vara JAG! Jag har mitt mörker, jag har mitt ljus. Jag kan njuta av såväl vila som träning. Jag kan njuta av god mat! Jag mår gott! Jag trivs! Vågen har jag slängt åt helvete för längesen! Jag kan älska mig själv med såväl mina styrkor som mina svagheter! Mina ögon glittrar av livslust!

Om vi alla går omkring och låtsas, stänger inne våra dystra känslor, gömmer det vi tror är våra "skavanker", då kanske vi just går omkring och tror att världen är full av en massa "perfekta" människor.

Ju fler som vågar vara sig själva - med allt vi är - desto fler kommer att våga vara sig själva! :-)

Å när det råkar komma några elaka tankar om mig själv - från mig själv, så förlåter jag mig själv för det! För trots allt - så är jag så otroligt tacksam över att vara just jag! Jag vill inte vara någon annan eller se ut som någon annan, för då vore det ju inte jag! :-)