måndag 15 augusti 2011

Såna här dagar


Såna här dagar när jag känner mig liten, ledsen och orkeslös, önskar jag verkligen att jag hade någon att komma hem till.

En famn att krypa in i, nån som kan rycka upp en lite när man kravlar på botten.

Jag vet att livet inte automatiskt blir lyckligt bara för att man råkar ha en partner. Jag vet att livet har sina toppar och dalar oavsett om man är själv eller sambo eller har familj eller hur det nu är.

Jag vet att jag verkligen uppskattar att vara totalt fri och kunna göra vad jag vill med min tid. Mest hela min fria tid. Jag passar på att uppskatta det nu, för en annan tid i livet när jag kanske inte har lika mycket av den varan - kanske jag kommer att sakna det.

MEN

ibland känner jag mig så liten och ensam. Som att jag måste orka allt själv hela tiden utan någon att luta mig emot.

Jag har mina vänner och min familj, underbara människor som finns där för mig! Det är jag oerhört tacksam över! Missförstå mig rätt!

Det är ändå något speciellt med en andra halva liksom. Det bara är så. Å ibland längtar jag efter det. Ingen människa är en ö, det är nog högst mänskligt skulle jag vilja säga!

Å med de orden menar jag verkligen inte att jag är desperat på nåt sätt. Tvärtom. Man kan längta fastän man är nöjd och har det bra. Jag tycker jag är värd den allra bästa (just för mig) och någon dag kommer han att dyka upp! :)

Så skönt det var att få skriva av sig detta just nu! Ikväll blir en tidig kväll. Har haft en omtumlande dag och jag behöver vila!

Godkväll!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har följt din blogg och det du skriver på facebook sedan en tid tillbaka och kunnat förstå att du har det jobbigt i perioder, jag har flera ggr. velat lämna en kommentar men känt jag inkräktar på ditt privatliv, jag känner dig inte men vi har gemensamma bekanta. Då jag såg vad du skrev idag kunde jag inte längre låta bli,du behöver lite plåster på själen. Det du skriver är så klokt och du sätter ord på det många känner men inte pratar om. Du har verkligen en talang för skrivande och jag tror att det kan vara bra att få skriva av sig, det kan vara en stor tröst att finna att man inte är ensam i sin längtan och i sitt mående. Jag har konstaterat att du inte saknar beundrare. herregud!! de gör ju allt utom att direkt fria till dig på FB. Men det är klart vad gör man med en hel skog om man bara är intresserad av ett speciellt träd?
Nåja nu till varför jag skriver till dig, tanken var ju att försöka göra dig lite gladare.

Du Susanne om glittrande leende vore en OS-gren skulle du vara ett medaljhopp.

Och i fråga om utstrålning kan du ge solen en match.

Hoppas du förlåter mitt intrång.
MVH A.

Susanne Löfgren sa...

TACK! Vilka underbara vackra ord att få börja sin dag med! Jag sitter med tårarna rinnandes och händerna skakandes för jag är djupt berörd ända in i själ och hjärta! Du, vem du nu är, gjorde min dag med dina ord! Jag behöver få vara jag med allt jag är, alla mina tankar och känslor! Tycker det är så viktigt att kunna få visa att man är ledsen såväl som att man är glad! Varför ska vi liksom låtsas att det regnar när vi är ledsna? Jobbigt i perioder, det har vi alla, precis som att vi har bra perioder. Jag tror på att det vi kan känna - kan vi även läka! Jag tycker inte om att stänga av eller låsa in saker i mig själv!

Ord som dina gör det så mycket lättare! Å gör att det känns mer okej på något sätt! =)

Återigen - TACK! Det var det finaste jag hört på länge! Önskar dig en fin dag! Min började med solsken i hjärtat tack vare dig! =)

Kram/Susanne

Susanne Löfgren sa...

Å som du skriver om kärlek, så är det ju så det är. Jag tror att det kommer att kännas i hjärtat när han dyker upp. Känner man inget så känner man inget. Det är så viktigt för mig att det verkligen KÄNNS, så då väljer jag ju såklart att vara själv till det känns så! =)

Det handlar på nåt sätt om att befinna sig på samma frekvens tror jag, hjärtan som är i harmoni och slår i samma takt. Att bli sedd för och älskad för den man verkligen ÄR. =) <3 (och känna detsamma tillbaka förstås)

Anonym sa...

Då jag klev upp i morse var det första jag gjorde att se om du sett min kommentar. Jag måste medge att jag blev lite fuktig i ögat då jag såg dina svar.
Mitt jobb är att hjälpa människor i kris men då min egen tillvaro fullständigt krossades för snart nio månader sedan har jag blivit tvungen att kliva undan en stund.
Det känns dock bra att få se att jag fortfarande kan stötta någon som behöver det.
Så tack Susanne....och du jag lovar att rycka ut igen om jag ser att behovet finns.
kram A.

Susanne Löfgren sa...

Jag kände på mig att jag skulle ha fått en till kommentar nu när jag kom hem från min kvällspromenad! Å mycket riktigt! Häftigt! =)

Jag vet inte vad som har hänt dig, men jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att du är okej och att fina underbara saker väntar dig i livet! Du känns verkligen som en genomgod människa!

Återigen - TACK!!! Säg till om jag kan återgälda dig på något sätt! Kram! :-)

Anonym sa...

Jag skrev först ett långt svar där jag beskrev vad som hänt men jag suddade det.
Jag tog kontakt med dig för att jag ville göra dig på bättre humör och min "story" skulle inte göra det.

Att säga att jag är okej efter det som hänt vore en stor lögn men det är lugnare.

Det skulle kännas bra att få bolla lite tankar med dig ibland..
Sussane jag är inte ute efter något och detta är inget närmande och jag tror du skulle förstå mig om du visste vad som hänt varför jag "gömmer" mig lite.

Jag tycker det är svårt att utrycka mig i text och detta har tagit lång tid skriva,

Jo och du Sussane jag kan berätta att det var INTE mig du mötte kväll men jag lovar att heja nästa gång jag ser dig.

Susanne Löfgren sa...

Åh jag fick en liten knut i hjärtat nu när jag läste, livet är inte lätt ibland för oss små människor. Jag vet inte vad som hänt dig som sagt, men vi har ju ändå en förmåga att klara av mer än vad vi tror!

Jag tycker att du verkar uttrycka dig bra i text! =) Önskar dig en fin dag idag! =)

Helena sa...

Du är inte ensam om dessa tankar, tro mig. Vi är många som sitter i samma båt och jag förstår dig till fullo. Hoppas att det känns bättre idag...och imorgon. Kramar till dig!

Ingela sa...

Härligt att läsa era kommentarer! :-)