onsdag 17 augusti 2011

Så möttes vi!


Gjorde en efterlysning på facebook där jag efterlyste historier om hur människor mötte sin partner, då jag fullkomligt älskar att höra såna! :D

Då jag inte fick det minsta lilla gensvar så får jag väl själv dra mitt strå till stacken och berätta en historia! Nu lever jag ju själv, men jag kan berätta om hur jag mötte min före detta sambo! Det tog slut för över 4 år sen nånting, så det måste vara nästan 8 år sen eller nåt som vi träffades?? Han är än idag en av mina allra bästa vänner, så sagan fick liksom ett lyckligt slut ändå! =)

Såhär gick det till i alla fall:

Jag hade sett en fin kille på gymmet och när jag var och tränade och han var där samtidigt, lyssnade jag med stora öron när han surrade med sina kompisar. Men det fick jag inte ut värst mycket info av.

Så en dag när jag hälsade på min syster och hennes dåvarande sambo, såg jag en kille ute på gården som grejade med en hoj. Jag smög dit sen och tog reg-numret! Sen kollade jag vem som ägde den och det var någon i gävle den stod på. Jaha? Tänkte jag, men driftig som jag är kollade jag om det fanns någon i Ösd med det efternamnet, då det var lite ovanligt och det gjorde det! Å adressen stämde oxå! Dock fanns bara ett hemnr och ringa vågade jag ju inte! Så jag ringde nummerupplysningen och frågade om det fanns något mobilnr till den personen?

Å det gjorde det! Sagt å gjort, jag drog iväg nåt fånigt sms och låtsades att jag skickat fel. Fick svar, men sen blev det ju inget mer, så jag drog på nytt iväg ett sms. Kommer inte ihåg vad jag skrev, men när vi hade messat ett tag frågade jag om han ville gå en promenad med mig. Å det ville han. Gick och pratade i timmar, fortsatte ses och till slut så var det vi! =)

Stalker-metoden! Haha! Jag är sån som person, kan aldrig lämna nåt åt ödet eller slumpen. Hur mkt jag än bestämmer mig för att aldrig prova igen, så kan jag inte låta bli om nåt intressant dyker upp! Då kan jag ju liksom släppa det sen! =) Vi fick ju ändå 3,5 år tillsammans och är goda vänner än idag. Jag tycker det är otroligt fint att kunna vara goda vänner efter att en kärleksrelation är över! =)

Skall bli spännande att se vad som händer framöver i livet! =)

Snälla snälla, om nån känner sig manad - dela gärna er historia! ÄLSKAR såna som sagt! =)

7 kommentarer:

Bittra sa...

Hur jag mötte min nuvarande sambo (eller visst 17, min man är han ju nu för tiden!) har jag ju redan berättat, så jag kan väl berätta historien om hur jag och mitt ex träffades, det e en ganska lustig historia. :)

Det här är alltså en sisådär 10-11 år sedan och min bästa kompis bror bodde och jobbade i Åre, och en helg bestämde vi oss för att åka upp o hälsa på och gå ut o svira där uppe. Sagt och gjort, vi slängde oss på tåget och åkte upp. Efter lite föröl hemma hos brodern (ett annat ex till mig för övrigt, Tobbe från gymnasietiden, om du minns?) gick vi ner på byn. Hamnade på Torvis där min kompis börjar "skälla" på vakterna för att dom bett mig och Tobbe om leg. men inte henne. Medan hon tvingar dom att titta på hennes oxå smiter ett gäng grabbar in bakom oss, vakten försöker stoppa dom för att kolla leg, men får inte chansen eftersom Jenny står o viftar med sitt framför dom. I det här gänget som smiter in finns då mitt numera ex. Under kvällens gång får vi i oss lite mer att dricka och både jag och Jenny spanar in en sötnos som sitter en bit bort. Jag hade vid det här tillfället pojkvän och kunde därför inte göra annat än spana, men ledsnade trots allt på det och bestämde mig för att göra nånting iaf. Så jag bjuder över honom till oss och frågar vad han vill ha att dricka (vid det laget hade han nog för övrigt inte behövt nåt annat än vatten... ;p) och springer till baren och handlar en öl. Sen sitter vi och surrar och efter ett tag kommer hans kompis och säger att skjutsen till Duved går nu, så om han ska hem är det bäst att han kommer. Varpå jag och Jenny säger att han inte alls ska till Duved, utan han ska med oss. Och så blir det. Vi tar med honom hem till Tobbe och på något vis får vi honom att tro att enda stället som finns att sova är inne i Jennys säng, så den natten delar dom säng. Jag har frågat i efterhand och det mest spännande som hände därinne var att han armbågade henne i huvudet. ;p Dagen efter tog han sig hem till Duved, och där kunde historien ha slutat, men ödet ville annorlunda.
Nästa gång jag åkte upp till Åre för att festa var jag singel och vem träffar jag i kön till Country om inte honom? Den här gången såg jag till att ta hans nummer det första jag gjorde, sen hängde vi hela kvällen. Den här gången var jag dock singel "på riktigt" vilket innebar att jag "lekte" runt lite, och tidigare den kvällen hade jag bestämt dejt med en annan kille, vilket gjorde att jag varken visste ut eller in. Kvällen slutade med att jag gav mitt ex en puss och sprang. Återigen hade historien kunnat sluta här, men det gjorde den inte. Utan vi fortsatte hålla kontakten via sms och telefon, jag var fortfarande osäker på vad jag ville, men tyckte iaf att han var en underbar människa på alla sätt o vis. Jag flyttade till Härnösand och vi fortsatte hålla kontakten. Och typ nånstans mellan ett halvår-år efter att vi träffats första gången bjöd jag ner honom till Härnösand, och sen var det kört! ;) Vi höll ihop i 6 år, och är fortfarande vänner, även om vi inte har nån värst kontakt idag. :) Så från att "tussa ihop" honom med min bästa vän fick jag mitt hittills längsta förhållande. ;)
Kram från Sofie

Susanne Löfgren sa...

TACK för att du delade med dig Sofie!!! :D Vilken härlig historia! :D Älskar att läsa sånt här! :D :D :D Kramar!!!! :-D <3

Anonym sa...

Om jag berättar hur jag träffade hon som blev min sambo kan du lova att du inte publicerar det då
MVH.A

Susanne Löfgren sa...

A: Ja =) Lovar! Men skriv det bara till mig om du vill och känner för det =) Kram

Anonym sa...

Oj vad det blev svårt.. ska fundera hur jag ska göra.

Anonym sa...

Jag tänker bespara dig "sagan" om hur jag kom att bli sambo med den mest underbara människa jag träffat då slutet på den är så tragisk, och istället berätta hur jag kom att läsa din blogg.
En kväll i sommras frågade jag en vän hur det gick med hennes löpträning det gick väl sådär men hon hade en vän på facebook som gick flera mil i veckan hon deltog i nån slags tävling. "GRATTIS i efterskott"
Jag hade mött dig tidigare under kvällen då du var ute och gick och igen kvällen efter.
Vad driver någon att gå så långt och ofta? Jag kanske är lite miljöskadad av mitt jobb men jag jag hade en tanke att det kunde vara ett sätt att reglera sitt mående så därför gick jag in på fb. och hittade dig och din blogg.
Jag tror inte att jag hade helt fel, jag menar du tycker om att träna men hur mår du om du inte tränar?
Bli inte arg på mig om jag antar saker som är helt fel men jag har bott tillsammans med en som fungerade så.
Du verkar ju inte behöva muntras upp men jag vill ändå berätta att jag glatt mig åt dina kommentarer hela veckan. Och du, jag såg dig på vägen hem från frissan,SNYGGT!!
Hehe börjar likna lite stalking det här men vem är du att döma?
Du behöver inte publicera det här men snälla Susanne!! Vad är du så nyfiken i struten på? svara på det så jag vet att du läst detta.
MVH A.
PS Min ängel var förskolelärare hon läste i Härnösand.

Susanne Löfgren sa...

Hej A!

Jag tror att vi människor fungerar som så, att vi är formade av våra erfarenheter och ser tillvaron lite efter dem. T ex att du bott tillsammans med någon som fungerade så och därmed kanske tror att det fungerar så för mig! =)

Jag har lärt känna mig själv väldigt väl under alla dessa år. Jag mår gott såväl som när jag tränar som när jag inte gör det. Efter tävlingen tog jag en lång vila och nu uppskattar jag att vara igång igen. Kroppen mår bra av träning OCH av vila. Balans! :)

Sen att jag är glad ibland, ledsen ibland, har mina toppar och dalar, det är en naturlig del av livet för mig, det ska liksom inte vara ett rakt streck heller! =)

Vad roligt om jag glatt dig på något sätt! =)

Jag är lite nyfiken i en strut på någon bara! =) Kram på dig å ha en fin dag! =)