Nyss hemkommen från sjukgymnasten. Mör i min kroppkaka! Känns som att den tillhör en hundraåring! :P Vad är det jag gjort med min axel egentligen, det kan man fråga sig. Ingen som vet, ingen som vet! Det tar ungefär ett halvår att komma tillrätta med axelproblematik fick jag veta. Jag har fått bra råd om hur jag ska köra för att minska skaderisken. Ska vara försiktig med den där stackars axelkulan som så gärna vill peta framåt!
Vill jag köra tungt för biceps får jag köra med stöd så att axeln kopplas ur. Samma kunde jag köra för triceps sa han, köra i cable och ha en dyna som stöd. Jag får köra på det. Som han sa: Jag måste inte alltid fokusera på att det ska bli perfekt, och köra superlätt för att skona mig, då kommer jag att bli jätteless och ruttna på träningen till slut och där har han helt rätt..
Huvudsaken är att jag är på rätt spår! Att jag vet hur jag ska göra för att komma tillrätta med detta! Jag gick med lite sänkt huvud därifrån skall erkännas, men jag tänker inte ge upp! Fan heller! Aldrig aldrig någonsin ge upp! Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid!
Det är mycket att tänka på nu, mycket att fila på, slipa på tekniken, tänka tänka tänka! Det tar ju som bekant några veckor innan det connectar ordentligt och nervbanor och muskler hittar varandra i det nya utförandet på övningarna!
Jag kommer att köra på enligt planen, jag siktar mot Juli som det är tänkt! Jag får köra på med tekniken och panga på när det går bra! Med mitt förnuft fattar jag ju att något som släpat efter under 3 års tid inte är tillbaka på 2 veckor! Men mitt lilla obefintliga tålamod vill gärna tro det! :P
Nåväl, det blev vila resten av kvällen för min möra tillknakade lilla kropp. Får väl ta tillfället i akt å komma ikapp med städning, handla å andra spännande saker! :P
Något jag inte heller ska aktivera är mina förbannade klåfingrar! De har sitt eget lilla liv ibland, det liksom bara kliar i dem och de kan inte låta bli att göra dumheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar