lördag 30 juli 2011

O-personligt?


Tanken slog mig igår på jobbet! Jag har tänkt på det många gånger på min förra arbetsplats också!

Det blir väl lite så i större kedjor, det skall vara likadant överallt, oavsett vilken del av sverige man befinner sig i.

Men åh vad jag kan sakna det personliga! Jag kommer ihåg när jag jobbade på statoil tidigare och vi inte ens fick skriva handskrivna skyltar längre till olika erbjudanden, för de skulle printas ut från en mall för att det skulle vara lika i hela sverige. Sånt är inte riktigt min grej.

Jag gillar när den personliga prägeln finns! Det är ju vi människor som är intressanta, förvisso våra likheter också men framförallt våra olikheter! Så spännande och mångfacetterade vi är! Så tråkigt om vi alla skall vara lika och pressas in i en och samma form - det fungerar inte så!

Jag gillar inte när allt bara rullar på likadant liksom. När mycket skall handla om tid och pengar. När tid för riktiga mänskliga möten inte finns. När vi matar på som robotar och inte ger oss tiden att mötas. På riktigt.

Visst är det väl så att en del ramar och regler behövs. Jag blir dock smått förtjust vid tanken på mera frihet. Tanken på att släppa tiden, stressen och konsumtionen för en stund. Tanken på en kopp kaffe i handen under arbetets gång, blickar som möts, tankar som delas, tid och rum som glöms bort till förmån för något viktigt och äkta!

Det är såna här gånger som jag inser att jag är på väg mot något annat. Att jag behöver dela min tid med människor på ett helt annat sätt.

Nu blev det tvärstopp i skrivklådan gällande detta. Det är ofta så! Det som kommer - kommer. Stannar det, så stannar det, då går det inte att tvinga fram något mer!

Idag känner jag mig tacksam över alla fina människor i mitt liv, all kärlek runt omkring mig!

Igårkväll var en av mina allra närmaste vänner här och hälsade på mig! Vi kikade på något vi båda tycker är väldigt roligt, pratade, mumsade jordgubbar och skrattade massor! Jag finner det så underbart att vara i sällskap av människor jag kan slappna av med, vara mig själv med till hundra procent! Så befriande och energigivande det är! Berikande!

Å älskade små hundar var med såklart! Det är också något jag är så vansinnigt tacksam över! Mina älskade små! Vilken lycka det är att möta vänliga små hundögon! Känna värmen från en liten kropp i sitt knä! Villkorslös kärlek!

Önskar er alla och mig själv en underbar dag fylld av värme, glädje, kärlek och ljus!

1 kommentar:

Carin sa...

Jag håller med!! På jobbet har vi färdigskrivna mallar på allting som ALLA ska gå efter... och jag hatar det haha!!! Tacka vet jag handskrivet och vovvar PÖSS