Lugn och ro...

Jag har svårt att finna någon riktig lugn och ro idag..

Jag är glad att jag börjat finna riktig balans! De flesta dagar är så sköna och bra!

Jag känner mig stark och trygg i mig själv. Älskar mig själv - på riktigt!

Tror det är viktigt.. att liksom vara riktigt hel.. för någon annan människa kan aldrig laga en..

Träffar man någon på dessa grunder blir det ingen riktig bra balans känns det som..

Ju tryggare jag blir i mig själv, desto mindre behöver jag all denna bekräftelse utifrån. Oavsett vad andra tycker/tänker/säger om mig, är jag ändå samma jag.

Med det menar jag inte att vi ska sluta säga snälla och fina saker om varandra. Det är bra! Det är fint!

Men det är inte sunt eller bra att jaga efter det i något desperat försök att laga sig. Jag har gjort det så många år av mitt liv. Jag vill inte längre. Jag vet att allt finns här inuti mig!

Jag behöver mina såna här tänkardagar dock. Då jag är lite mindre än vanligt. Då jag känner såhär. Allt jag kan känna - kan jag även läka!

Att känna sig ledsen, känna ångest, ilska, tvivel och oro är fullt lika naturligt och tillåtet som alla andra känslor! Bättre att VÅGA KÄNNA dem istället för att paketera in dem och låta dem fastna och gro till onda små klumpar inombords!

Dessutom är det en tröst att veta att jag aldrig är ensam om detta. Alla känner vi såhär ibland. Livet går upp och ner. Det är glädje och sorger, tunga uppförsbackar och svindlande nerförsbackar i en enda salig härlig berg och dalbana!

Jag vet att jag snart är tillbaka i lugn och ro. I hopp och tro. Då allt är fridfullt! :-)