Mini-liten

Just i den här stunden känner jag mig sådär mini-liten.. som en liten liten prick..

Jag tror att vi alla behöver få ha de stunderna ibland! Jag behöver nog få ha mina såna stunder för att orka komma tillbaka i kraften igen!

Är i funderartagen så mycket nu! Det rör omkring i skallen på mig och det tar mycket av min kraft även om jag vet att allt faller på plats och blir som det ska.

Har så mycket jag behöver ta tag i, komma igång med plugget ordentligt igen och söka jobb som bara den! Behöver hitta tillbaka till självförtroendet för det finns inte där riktigt just nu.

Känner i vissa situationer att jag är så "fel ute" på nåt sätt.. Jag kan inte sitta och rapa ur mig en massa saker bara för att det ska passa in och låta bra. Jag måste vara mig själv till hundra procent, rak och ärlig - det här är jag!

Känner ibland att jag inte "passar in i mallen" att man ska vara si och så och helst ha någon dunderkarriär att identifiera sig med.

Men handen på hjärtat så är det inte jag.. jag behöver följa mitt hjärta och min magkänsla. Sån är jag oavsett om det gäller arbete, kärlek, vänskap eller andra områden i livet! Tror ändå på att det kommer att leda mig rätt till slut.

Oavsett vad andra människor tycker och tänker om mig, förändrar det inte den jag är!

Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag är jag och att jag drar till mig så många underbara människor! Människor som verkligen SER mig, som jag är! Det är så otroligt värdefullt och stärker mig!

Ändå får jag ibland panik över människor som tycker att jag är konstig eller fel ute för att jag hellre prioriterar att bo här istället för att t ex flytta till sthlm, för att ta ett jobb som jag har utbildning för. Som tycker att jag är helknasig som inte "gjort något av min högskoleutbildning" än. Ibland går jag på såna där saker och börjar ifrågasätta mig själv.

Men innerst inne vet jag! Inuti mig finns alla svaren. Å jag vet att jag har ju faktiskt ingen brådska med någonting. Saker och ting får ta sin tid. För jag kan inte gå emot mig själv. Det går inte. Om jag inte är den jag är, skrumpnar själen ihop och dör på mig.. Det är verkligen inte värt det.. verkligen verkligen inte..

Tråkigt blogginlägg idag kanske. Men jag är bara en människa, med allt vad det innebär. Att vara liten, ledsen och sårbar ibland är precis lika viktigt som det är att inte glömma bort sin lycka, sin glädje, sin tacksamhet och sina styrkor!

Ibland behöver jag få ventilera och lufta! :)

Det var skönt att få pysa ur sig lite!

Önskar er alla en fin härlig Lördag! :)