Som vanligt kommer funderingar och skrivklåda när jag absolut borde lägga min tid på annat - i detta fall sova! :P Men det måste ut när det kommer! ;)
Alltså det här med att spela spel och ha sig... Blev en sån diskussion inatt och jag fick återigen lite tankar och funderingar kring det. Det där med att spela spel är inte min grej. Alls.
Såhär funkar jag: Jag är den jag är - take it or leave it! Funkar det inte, då hade den människan aldrig passat mig i längden ändå. Orkar inte hålla på att tänka på hur/vad man säger/gör, inte säger/gör?! Vissa kanske tycker att det är roligt att hålla på så, det får stå för dem och det säger jag inget om, men för mig funkar det inte.
Funderar inte på såna saker som om jag är "för av" eller "för på" eller vad det nu rör sig om. Jag är jag bara, det blir varken bättre eller sämre än så! Det räcker gott å väl tycker jag! =)
Jag gillar raka puckar och ärlighet.
Faktum är att hellre är jag själv för resten av mitt liv, än spelar en roll, något som inte är jag. Jag nöjer mig inte. Ska det vara något så ska det vara något jäkligt bra! Å finns ingen jäkligt bra som passar mig, då har jag det bra som jag har det ändå! Har så mycket kärlek och glädje i mitt liv! =)
När såna här funderingar/samtal ploppar upp undrar jag i mitt stilla sinne: håller alla på sådär? Spelar spel och har sig? Är det bara jag som inte orkar hålla på så? Är det nån slags mognadsfråga, eller bara en fråga om olika tycke/smak?
Hur funkar ni?
4 kommentarer:
Funkar exakt som du där, i mina normala och starka stunder. I de mer svaga stunderna (som kommer alltmer sällan) grubblar jag ändå och funderar på hurnärvarvarför. Men allt som oftast bottnar jag i att jag är som jag är, take it or leaveit - jag tänker inte nöja mig med mindre än fantastiskt. Har ju skrivit en låt om det ffs ;D
"If I don't get fantastic, if I don't get extatic, If I can't have it I will rather be alone. If I don't feel it tingle, then fuck it I'll stay single..."
Jag fattar inte heller vad det här himla "spelet" är bra för?? Och nåt som stör mig som FAN är den här tendensen att vilja ha alla dörrar öppna... Istället för att ta ställning och känna efter att antingen tycker jagom henne tillräckligt för att vilja nåt, eller så gör jag inte det - och då säger jag det och låter oss båda släppa taget.
Nä var dig själv och sann mot dig själv - passar det inte var det ändå aldrig rätt i längden. Möjligen rätt just där och då, men inte just rätt!
Puus! :)
WORD to that!!!!!! Jag kan inte vara någon annan än den jag är, då skrumpnar själen fan ihop och dör! Å det gör ingen människa glad!
Folk får ta mig för en jag är, med hela paketet! Min familj och mina vänner gör ju det, så nog fasen ska det nån gång dyka upp nån kille som gör det också! =) Å annars, får det fan va! =)
Puss!!!
Jag är långtifrån nån som spelar spel, men min fruktansvärda blyghet kan nog få mig att framstå som en sådan. Med det sagt så har jag en liten fråga att ställa: Nyårsnatten jobbade du tillsammans med en annan tjej. En tjej som jag aldrig sett på macken förut. Är hon ny, eller har jag bara lyckats komma in de dagar hon inte jobbat? Fruktansvärt söt tjej iaf, och därför kommer jag osökt in på nästa fråga: är hon singel? :$
Anonyma killen - kunde inte svara förut då det inte var officiellt då, men nu är hon singel!
Skicka en kommentar