Har nyss läst "Vilja av sten" av äventyraren Aron Ralston, han som fastnade i en bergsskreva och amputerade sin egen arm för att överleva ni vet. Han tar läsaren med på alla hans tankar, funderingar och insikter som han hade de där 127 timmarna han satt fast.
Bl a funderade han över om han varit alldeles för ego, som ägnade sig åt sina äventyr, sin träning inför och under dem -så gott som hela tiden. Men sen insåg han att det är ju faktiskt vad han till stor del lever för och han vore inte sig själv utan det. Han insåg också att alla hans underbara vänner måste ju vara ett tecken på att han är rätt okej ändå.
Tänkte på det där med träning idag. Senaste 1.5 veckan har inte varit bra ur träningssynvinkel. Förkylning och efterföljande trötthet. Det är först idag jag faktiskt känner mig frisk. Sömnbrist gjorde dock att jag struntade i att kliva upp kvart i fem som planerat imorse, jag sov en stund längre istället och det kanske var ett klokt beslut för det har varit en lång och stressig dag på jobbet med all julhandel.
Men ÅH vad jag inte alls mår bra när jag inte tränar! Ibland måste man vila. Träning när man är sjuk är ingen höjdare, klart man ska vila och lyssna på kroppen då. Har gjort misstaget att dra igång för tidigt ibland i all iver.
Men ååh... känslan när man kör igång igen! När man får lite fart på benen, finner den där sköna rytmen.. Ljuvlig musik som pumpar i öronen och endorfiner som flödar i kroppen! Jag behöver det. Jag mår inte bra utan det!
Ibland känner jag mig lite ego som kanske hellre väljer träning framför socialt umgänge. Det skall väl vara balans och lite av allt i tillvaron. Men jag tror att vi alla behöver olika mycket av olika saker för balans! Handen på hjärtat - när jag inte tränar är jag inte en så värst rolig människa, och förmodligen inget vidare rolig att hänga med ändå! Det har gått strax över en vecka nu och jag har redan förvandlats till en människa med lägre stresströskel, kortare stubin och sämre humör. Jag sover sämre på nätterna. Maten smakar inte lika gott.
Träning fixar liksom allt det där! Några löprundor (jo det blir klar skillnad redan efter första vändan) och så faller allt på plats! Mungiporna åker uppåt och skapar en lyckligt leende människa! Jag sover så otroligt gott på nätterna och vaknar utvilad och avstressad! Jag får ork, energi och lust till att ta tag i saker!
Jag blir en så otroligt mycket bättre människa på alla sätt och vis! En som är fylld av liv och lust! :)
Så om det är att vara ego, så är det nog väldigt bra ändå! Egoisten tankar sin bil för att kunna ta med andra på färden, egocentrikern åker själv. Det är skillnad. Träning för mig innebär ju faktiskt att jag tankar min bil för att kunna ta med andra på färden! Blir det soppatorsk - då blir det rakt ingenting av nånting! ;-)
(Ja, larmet är ställt på 04.45 imorn! :-)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar