Kramar gör skillnad

Gud vad skönt det är med människor som inte är rädda för tårar!

De flesta blir rädda och skyndar sig bort. Men så finns det de där som inte är så.

Var så ledsen imorse på jobbet att jag inte kunde hålla mig såklart. Mina känslor de väller bara fram och ibland tycker jag att det är svinjobbigt och önskar att jag kunde vara lite mer cool som de flesta verkar vara, fast jag vill ju ändå inte vara någon annan än mig själv.

När jag väl börjat gråta så kunde jag inte hejda mig såklart. Mötte några bekymrade blickar medan jag knallade in i personalrummet med tårarna rinnandes, för att dricka lite vatten och hämta mig en stund. Å så kliver en av de nya killarna på jobbet in där och ger mig en stor varm kram.

Mer behövs liksom inte! Plötsligt kändes det liksom okej att få vara lite ledsen!