söndag 12 februari 2012

Baby I´m BACK!!!


YES!

Nu är det fart på käringa igen vettni! ;-D

Vaknade imorse med panik i kroppen över den muntliga examinationen imorgon! Ingen idé att oroa sig - jag vet! Men känner mig inte så väl förberedd som jag skulle önska. Har ändrat ämne hundra gånger, gjort om hit och dit och allt känns mest som en enda röra!

Kände stressen ta över kroppen och göra mig alldeles kall av fasa!

Som tur var hade jag träningsdejt med fina Bea kvart över nio och det gjorde susen!!! ;D

Dels rann stressen ur mig! (Okej nu är den tillbaka igen, men ändå, det var välbehövligt med ett break från den!) och så var det så jädrans SKÖNT att få igång kroppkakan igen! :D Kroppen mår verkligen bäst av att användas! :-))

Nu är jag på gång och pepp ska ni veta! För såväl träning som skola!

Det finns tydligen nån lista där de frågat folk vad de är mest rädda för och då står döden på andra plats och "att tala inför folk" på första.. Ja, ungefär så känns det nu! Jag är glad om jag överlever morgondagen!

Men överleva ska jag! Är så GLAD över att äntligen ha nån att träna med! Hurra!!! :D

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag kom ihåg ett tips som jag fick när jag skulle stå inför en stor grupp på högskolan och var så nervös. När du går fram och står inför alla, ta in det en stund och andas lugnt och känn in dina fötter. Känn att fötterna står stadigt på golvet och sedan börjar du. Men ge dig den stunden så ska du se att lugnet infinner sig. Och en annan bra ska är att ta med sig. De som lyssnar vet inte vad du ska säga, som om du kommer av dig så är det bara du som vet. Andningspausar ska man heller inte vara rädd för, det gör det bara möjligt för lyssnaren att hinna hänga med av vad du säger. Oftast pratar man för fort när man vill ha saken ur världen och mycket går förlorat för lyssnaren då. Så det bästa du kan göra för dig och åhörarna är att låta det vara tyst korta stunder för att hämta andan och metodiskt ta sig igenom det som ska framföras. Lycka till! ( vet inte om du vet, men jag är en av dem som har varit så blyg så jag har varit rädd för livet självt. Nu är jag lärare och har arbetat som matematikutvecklare också, alltså pratar framför människor mycket.) Men jag har varit tacksam över de tips jag fick från början, det har varit en lång resa.
kram kram

Susanne Löfgren sa...

Tack snälla fina du för tips! :) <3